onsdag 30 mars 2011

På väg någonstans

Rubriken var tänkt för ett helt annat inlägg, Linnea har peppat mig till att skriva en massa grejer, jag hade tre miljoner tankar innan idag. Och sen blev klockan halv nio och jag dog. Av trötthet. Tragisk död med tanke på att jag sov typ nio timmar föregående natt. Fast jag är trött jämt numera. Och säg inte att det är för att jag behöver röra på mig, för det är det inte. Säg inte att jag behöver hitta på fler roliga saker, för det är inte problemet heller. Jag tror att jag lider av kronisk trötthet, det vore väl inte så omöjligt? Som jag minns det har jag varit trött sen någon gång i början av gymnasiet, med undantag för somrarna.

Jag får se ljuset i tunneln, 18 dagar kvar tills jag åker hem. Det betyder 17 dagar kvar till Antwerpen och 16 dagar kvar tills familjen här åker utomlands. 12 arbetsdagar tills jag får åka hem. 5 mornar att gå upp med barnen. 4 franskalektioner (idag gick jag faktiskt på min franska för första gången på två veckor). 7 tillfällen till att träna med Linnea innan jag åker hem.

Och nej, det är inte så fruktänsvärt att vara här. Jag tycker om att vara här och framförallt tycker jag om de vänner jag har här. De är inget tidsfördriv tills jag hittar något bättre, men alla vänner jag har här såg jag senast förra veckan. De vänner jag har hemma har jag inte sett sen i julas med undantag från Suss. Jag har inte sovit med ett duntäcke sen i julas, eller ätit riktig fil. Jag har inte dött i min egen soffa och slagits om fjärrkontrollen för att inse att det ändå bara finns 4 kanaler. Jag har inte kommit hem sent och struntat i att gå in i huset för att inte väcka mina föräldrar. Jag har inte kramat min katt. Jag har inte druckit pro viva, eller ätit en riktigt god ostskiva. Jag har inte kramat, klappat eller gnällt live på min familj och vänner.

Jag har inte kört bil sen i julas.

Jag har dock ätit de bästa chipsen i världen. Och gjort superroliga saker.

Och jag ska sluta gnälla nu, jag ville bara få det ur mig. Så att ni vet om ni ville veta, och så att ni inte råkar fråga mig hur det är idag och allt detta hälls ut på er och ni MÅSTE läsa för det var ju ni som frågade. Så egentligen tänker jag på er, snällt va?

Gammal bild, men det där är ungefär vad jag kommer att göra typ..
Nu.

1 kommentar:

  1. Alltså, Olivia! Din kommentar gjorde mig så sjukt glad men också frustrerad, haha. För DU är en riktig skönhet, och det är inte JAG som har gjort dom tre bilderna bra, utan det är DU, DU DU! Jag är helt ärlig. Men tack kära du, för dina otroligt fina ord, jag tar in dom ska du veta :)

    JAG GILLAR DIN BLOGG, den är skön att läsa tycker jag. Tycker om ditt sätt att skriva, och jag blir sådan att jag också vill skriva liksom. Alltså: Du inspirerar mig till det! Du är en fantastisk person, glöm aldrig det. Jag hoppas att vi ses någon dag när du flyttar hem till Sverige, för det skulle vara kul att hänga med dig :) Kramar Linnea

    SvaraRadera

Skriv!