Tjuvstart.

I tre och en halv månad har jag fått överleva med mina datorhögtalare eller min iPod när jag har velat lyssna på min musik. Och även om iPoden har hyfsat ljud så äri nte det samma sak som en stor och fin stereo. Jag har saknat min stereo, längtat hem och tänkt att jag ska lyssna på så hög musik att väggarna skakar där ute i min lilla stuga.

Jag har tjuvstartat.

Mest för att Pernilla köpt en helt ny fin stereo med iPod docka och idag är första dagen jag har möjlighet att använda den. Jag tror att grannarna hatar mig, men de kan behöva influeras av lite bra musik. Svensk musik. Det är synd att de mesta av dagens sysslor inte sker i rummet där stereon finns.

Jag, Olivia Boel Christoffersson, hatar snö.

Ni visste det alla, egentligen. Alla ni som levt med mig vinter efter vinter, eller alla ni som varit iväg på nyårsläger med mig. Snösporterna är visserligen det jag har hatat mest hittills. Även den genomträngande kylan som tar sig innanför kläderna och smälter för att sedan stelna till is. Jag har hatat hur snön ligger kvar alldeles för länge så att ens dagdrömmar om vår när solen lyser in genom fönstret snabbt krossas när man inser att solen lyser så starkt för att den reflekteras i snön. Jag har hatat allt det där. Trodde jag.

Hat är att jag kanske inte kommer hem i jul. I alla fall inte i tid. Hat är att om det är problem med mina flyg, då är det hundra gånger värre med Lisas flyg. Och jag vet att hat är ett starkt ord och att det inte alls är det jag egentligen söker. För så ond är inte snön att jag hatar den. Men just idag, just nu, när nedräkningen för att få komma hem är på så låga siffror att jag nästan kissar på mig av förväntning, då känns det fruktänsvärt att behöva meddela att Zaventeems flygplats är stängd på grund av brist på salt och isavfrostningsmedel till flygplanen.

Det är 5 cm snö här. Kanske 10 på vissa ställen.

Sentimentala, känsliga Olivia.

Idag har jag sytt för första gången på väldigt länge. Det låter löjligt, men jag känner mig lite mer hel nu. Även om jag har velat slänga kjolen jag syr i väggen många gånger så sitter jag fortfarande här och nålar fastän jag borde sova. Det är något med att sy, med tyger och med symaskiner. Jag känner mig hemma där. Den enda som klagar är min rygg. Aj.

Förövrigt så är Victoria från min franskakurs en av de där människorna som har bestämt sig för att jag är snäll, och sen håller sig till den åsikten. Hon har många andra fina åsikter om mig också, jag bara väntar på att hon ska inse hur fel ute hon är - men jag njuter så länge lyckan varar.

Julkalendern.

Jag vet att det är den elfte idag, och att en adventskalender ska vara klar den första. Men som ni ser på den sista bilden så var det en del arbete med min kalender. Fyra av husen har jag tecknat tegel på, alla husen har tätt med fönster som många är dekorerade med adventsljusstakar och julstjärnor. 

   Och ja, okej då, det är inte tjugofyra luckor. För jag åker hem den tjugoandre, så jag bryr mig inte om de två sista dagarna. Och efter ett tag, när det drog ut på tiden att konstruera denna skapelse så insåg jag att de sju första luckorna var meningslösa likaså. Slutresultatet blev en adventskalender med luckorna åtta till tjugotvå, varje lucka fylld med godis.

Mums.

Äntligen!

Har lyckats rensa datorn så pass mycket att jag kunde lägga in alla bilder från kameran. Två veckors bilder som äntligen går att använda. Tyvärr har jag redan skrivit om hälften av händelserna som bilderna skulle varit till, så det blir bara bilder från det sista evenemanget i detta inlägget. Presenterna från IKEA.

Som ni kan förstå är jag mycket nöjd. Och detta var inte ens allt vi fick. På det första IKEA fick vi lunch i personalmatsalen(bara det att få vara på personalavdelningen på IKEA var stort för mig, även om det är totalt orationellt.), vi fick ta så mycket vi ville av allt. Det fanns godis sak tilläggas. 

   Nästa IKEA imponerade inte lika mycket, där fick vi bara en tårtbit och dricka. Det var även där vi fick ljusen och fatet till dem, och det imponerar helt enkelt inte lika mycket på mig som mat gör. För kom igen, julmust, julskum och pepparkakor! För att inte tala om Ballerina.... Singoallan kan jag ge bort, den tycker jag bara om för att Håkan sjunger om Singoalla och jag inser att det inte är så väldigt moget.

Det fina med dagen tar inte ens slut. Jag fick köra bil. Visserligen automat, och visserligen med många negativa kommentarer(förstår inte vad det är för fel på att tycka om att köra bil, och tycka om att göra det snabbt. Det är ju inte som att jag inte KAN köra bil), men jag fick köra bil. Snabbt. Så jag mådde bra. 

Nu ska jag och min tjocka mage gå ner till köket och äta, köttbullar och pommes frites håller man sig inte mätt på hela dagen!

Lucia + IKEA = Lycklig, nervös Olivia.

Nu bär det snart av, om en timme står jag utanför Svenska Kyrkan i Bryssel och väntar på att åka iväg med bil till Antwerpen (förövrigt min favoritstad i Belgien än så länge), där vi ska lussa på IKEA. Det utlovas mat och present. Vidare därifrån drar vi till IKEA Zaventem, där exakt samma sak ska utspelas. Så fort jag fick veta det blevv jag överlycklig, och det finns absolut ingen rationell förklaring till det, mer än att jag nog tycker om IKEA mer än vad som är normalt och nödvändigt.

Men inatt drömde jag om det flera gånger om. Och allt slutade hemskt och inte alls som det skulle. På Antwerpen gjorde vi riktigt dåligt ifrån oss, och det gick inte som det skulle. Och sen löstes bara Luciatåget upp, helt plötsligt vad jag någon helt annanstans utan att få varken mat eller present. När vi skulle till nästa ställe så var det helt plötsligt en filminspelning, och jag var helt plötsligt Robert Downey Jr. Jag och några till hade blivit skadade under en inspelning, och kunde inte vara med och var rädda att bli kickade ur Luciatåget/filmen. Vår mananger lovade att det inte skulle hända, och tyckte att jag skulle duscha utan att oroa mig för det. Vad jag nu gjorde i en dusch som Robert Downey Jr. kan man ju verkligen undra... Någon gång där bytte drömmen riktning och jag var mig själv igen, luciatågen bortglömda. Jag var ute och cyklade här i Bryssel, men helt plötsligt var jag på Öckerö. Jag fick panik, för jag skulle ju inte vara hemma och inte sagt till någon att jag var hemma, så jag cyklade tillbaka. Sen minns jag inget mer än att Estelle eller Fredrik gick ner i vardagsrummet och larmet satte igång och jag vaknade med ett ryck - supernervös. Jag kan ju inga av sångerna. Jag kanske måste köra bil, det har jag inte gjort på tre månader och här är inte som i Sverige när det kommer till bilkörning.

Usch och fy - men roligt ska det bli. Så det är bäst att jag går och sminkar mig nu, om jag ska hinna.

Hömhöm.

Listor, jag brukar inte syssla med sådana mer än mentalt. Men idag kände jag för att göra ett undantag, bara för att det är synd om mig.

godis eller glass

vin, öl, cider eller drinkar

risifrutti eller mannafrutti

svart eller vit

storstad eller landet

vinter eller sommar

katt eller hund

kött eller fisk

mörkt eller ljust bröd

choklad eller lakrits

glass eller sorbet

kladdkaka eller paj

pizza eller hamburgare

silver eller guld

hemmakväll eller utekväll

kaffe eller the

filmjölk eller yoghurt

gröt eller mackor

ost eller skinka

potatis, pasta eller ris

opera eller techno

tala eller lyssna

kväll eller morgon

Oförmågan att prata.

En nackdel när man inte bara bor hos någon annan utan även i ett annat land är att man borde kunna prata landets officiella språk. Belgien har två officiella språk. Jag kan inget av språken. Jag kan ta mig fram på franska, lite halvdant, och ofta slänger jag in engelska ord. Det brukar funka. Men av någon anledning funkar det aldrig när folk ska komma hit och fixa saker. Som sotaren. Eller trädgårdsmästaren(okej, jag försökte aldrig för han skrämde mig). Eller som idag, när en hantverkare skulle komma och fixa att det läkte in genom Pernillas sovrumsfönster. Tilläggas ska, att Pernilla inte har varit hemma när någon av dessa har varit här. Idag sitter hon till och med på planet på väg mot USA, så jag kunde inte ens ringa henne. Istället fick jag försöka med de franska ord jag kunde, få honom att skriva en lapp hon kan läsa när hon kommer hem. Betalningen kunde vi ta senare, när är senare undrar jag då?
Hänger ni med på vad jag menar alls? Eller bara babblar jag på för att nervositeten inte riktigt släppt? För det ska ni veta, att det är jobbigt att ha någon i sitt hus som gör något åt en, och så kan man inte prata med den. I början fick Estelle agera tolk(sin mamma upp i dagen...), men sen åkte hon iväg till vänner och då blev det ju svårt att utnyttja henne.

Nej, nu är det över i alla fall. Och jag hoppas att känslan sitter kvar en stund så att jag faktiskt tar tag i den där franskan.

Over and out.

Nytt namn.

Bloggen har bytt namn, delvis för att jag känner att jag inte behöver bli mer modig nu, snarare positiv. Men också för att jag ville få en röd tråd på bloggen, så att jag vet varför jag skriver här och vad jag ska skriva om. Mestadels skriver jag ju för att ni där hemma ska veta hur jag har det, men då slutar det med att jag bara skriver när saker är dåligt och jag vet att det inte är något intressant. Antagligen kommer det inte att bli någon skillnad på bloggen, speciellt kommer nog inte ni kära läsare märka någon skillnad, jag är alldeles för dålig på disciplin, men jag hoppas att bloggen numera ska handla om vad jag gör här, i Bryssel, i en annan familjs hus.

Jag måste bara rensa datorn så att jag kan börja lägga in bilder på den igen. Det får bli en annan dag, nu måste jag börja göra mig iordning så att jag kommer iväg på min Luciaövning! Festligt att jag behövde resa utomlands för att komma med i ett sånt igen.

Världens brandfarligaste adventsljusstake.

Gissa om jag kommer gå och norpa polkagrisar?!

Dags att klippa håret kanske?

Konsumtionlycka.

Jag har tänkt på det där med konsumtion. Och att jag blir så lycklig när jag kommer hem efter att ha köpt saker. Men det handlar ju inte om det, att köpa. För jag blir lika glad när jag tar något jag redan har och gör om - men här hade jag ingenting, jag har varit tvungen att köpa saker för att kunna göra detta rummet till mitt. Jag fick en matta idag, nej, jag fick inte en, rummet fick en. Den mattan jag verkligen ville ha. Den passar så fint. Fast jag hade blivit lika glad om Pernilla kom ner från vinden med tre trasmattor åt mig. Jag måste släppa mina tankar att konsumtion är något negativt, för det är inte det det handlar om, det är synen på konsumtion som betyder något.

Från en sak till en helt annan. Ni ser rätt på bilderna. Mitt rum börjar bli adventsfint och jag och Lisa har invigt julen med varsitt glas glögg. Jag har även ätit clementiner med nejlikor på, och ätit pepparkaksdeg. Åh, julmust har jag druckit, och pepparkakor har jag ätit. Julspellistan på Spotify är klar och jag känner det - NU ÄR DET JUL.

Jag lider inte av konsumtionlycka. Men min dag kan man sammanfatta med konsumtion + lycka.

Jag och mina fixidéer.

Jag har börjat knåpa på en adventskalender. Det började oskyldigt med att Lisa ville göra sin egen, för hon tycker inte om billighetschokladen man får i de färdiga. Fiffigt, tänkte jag, det var längesen jag gjorde en adventskalender!
Jag tror inte att jag kommer att hinna klart med min innan första december, och det beror inte på att jag är lat. Bara idag har jag suttit med den i ungefär 4 timmar. Igår satt jag lika mycket.
Varför gör jag så här mot mig själv? Idag har jag målat ungefär 1000 tegelstenar i väldigt litet format. Jag trodde att vi utvecklade teknik för att man skulle slippa sånt. Synd att jag aldrig lär mig tekniken då.

Nej, nu måste jag verkligen återgå till min kalender om den någonsin ska bli klar!
Jag lovar att när tiden är mogen ska jag visa er min skapelse, även om den inte är klar.

Sverige vs. Belgien

Om exakt en månad har jag varit hos tandläkaren.
I Sverige alltså.
Tiden har gått så väldigt snabbt, men samtidigt var det en evighet sen jag satt här i sängen första kvällen. Rummet har förändrats drastiskt sen dess, jag har fått vänner, jag har bott in mig, jag har redan hunnit tröttna på skolan. Min franska kunskaper är kanske inte så mycket bättre än de var innan, det är en av de saker som inte har förändrats. Som min kärlek till Sverige, och hemma. Jag är den som längtar hem mest, jag är den som inte vet vad hon ska göra sen, mer än att det ska ske i Sverige. Jag är övertygad om att det här är min enda utomlandsflytt. Jag har helt enkelt inte behovet att komma ifrån Sverige.

Nu låter det som att jag inte trivs. Att det inte funkar, att jag bara vill hem. Så är det inte. Då hade jag varit hemma. Det är dubbelmoral som genomsyrar hela mig. Jag älskar det här. Jag älskar att jag bor här och inte bara är här en kort stund. Jag älskar att jag kan gå ut och promenera på kvällen och inte veta vart jag går eller vart jag kommer att komma om jag tar den där vägen. Jag älskar att jag kan gå på stan och prata svenska utan att folk(över lag) förstår. Jag tycker så mycket om familjen jag bor hos och mina nyfunna vänner. Jag älskar att åka till IKEA och känna mig patriotisk. Jag älskar att gå till H&M och känna mig patriotisk, men IKEA är bättre. Jag tycker om att se en karta framför mig och veta att jag är i lilla skitlandet Belgien, och inte uppe i Sverige. Framför allt tycker jag om att det är snö hemma - och att det fortfarande finns löv på vissa träd här. Vi har rosor ute i trädgården, och igår gick jag förbi en buske med blommor som nästan var överblommade på Frida och Kiffans bröllop. Nu var de visserligen överblommade här också, men två och en halv månad senare.

Om ni hör mig klaga, så är det inte något djupt sittande klagomål. Det är trötthets klagomål som jag tror alla känner ibland. Jag är nöjd och glad. Men jag är så väldigt glad att jag har ett datum i min hand när jag får åka hem till Sverige - för att stanna så länge jag vill.

Päronen.

Jag hade finbesök i helgen. Mamma och pappa tog flyget ner på fredagen och åkte hem igen på söndagen, hade inte gjort mig någonting om de stannat några dagar längre. Fördelen var att vi inte hann gå varandra på nerverna, det kommer vi säkert lyckas med om en månad när jag kommer hem i hela två veckor. Fast på något vis är det inte så farligt att vara irriterad på en familjemedlem, vad är lite irritation mot allt positivt i det stora hela?

Jag fick bildbevis på att min katt lever också, som jag alltid har misstänkt så tycker de faktiskt om henne. Ibland kan man bli lite arg på henne bara.

Jag tänker inte skriva vad vi hittade på, för alla som kommer ner kommer att få uppleva ungefär samma sak - SÅ KOM HIT ISTÄLLET VETTJA!

Fortsättning följer.

Jag håller på att göra en adventskalender.
Jag har nu gjort sju luckor, och de är inte klara än.
Ni kanske tänker att jag är väldigt långsam, och det är jag med.
Men ni ska få se den sen när den blir klar, om den nu blir det.
Jag tror att den kan bli riktigt bra.

Harry nästa!

Det blev ingen premiär, men det spelar ingen roll. Det tråkiga är bara att Lisa inte kan gå med, så vi får gå mer henne en annan gång!

Har jag förresten nämnt att jag bor hos den trevligaste kvinnan man kan ha som arbetsgivare.
Imorse när jag kom ner låg den här lappen på bordet.

"Hej Olivia!

Jag la pengar i burken så du kan handla hem sånt du vet att dina föräldrar gärna äter.

Pernilla"

Dock har jag svårt att tro att jag eller mina föräldrar går med på det...

Nu måste jag rusa, så att jag inte kommer försent!

Idag är en sånn där dag då jag skulle kunna äta nonstop.

För ovanlighetens skull, tänker du då.
Men, jag tänkte bara säga det att svenska våfflor kick belgiska våfflors ass.
Ja, så kan det vara.
Jag måste köpa träningskläder nu.
Funderar på att önska mig pengar till ett gymkort i julklapp.
Bah, vem är jag?

"Nu får du skjuta på min snopp!"

Jag blir lika hänförd varje gång barnen har kompisar här och leker.
Vilka ord de kan! Och vilka leksaker de har!
Lekarna är desamma, men jag kan inte minnas att jag visste vad ordet smeka var när jag var åtta. Och smeka kan tyckas som ett harmlöst ord när man är åtta. Men när två tjejer sitter och viskar och leker med kylskåpspoesi och de ord man hör är tjej, kille, snygg, smeka och kyssar, då börjar man ju undra vad de egentligen skriver. Samtidigt kan jag inte alls minnas vilka ord jag egentligen kunde när jag var åtta. Vad gjorde jag egentligen överhuvudtaget när jag var åtta år gammal?

När pojkarna leker så är det inte lika mycket snack och viskningar. Däremot skjuter de kanonkulor på varandras snoppar. De är även gjorda av järn(inte snopparna då) och odödliga. Det där känns mer tryggt och så som killar är, men vad vet jag? Det enda jag är fascinerad över att Fredriks mani att inga legogrejer får gå sönder, och att han inte kan bygga någonting själv. Men alla kanske inte har en bror som jag. Det vore ju konstigt.

Nu måste jag be Fredrik, 6 år och Paul, 5 år att städa efter sig. Det kommer sluta med att Paul inte städar och att Fredrik skriker på honom för det.
Är det okej om jag städar istället?

Jag, jag, jag.

Den här dagen har inte alls varit produktiv. Klockan är tio i ett och jag har inte gjort någonting vettigt än.
Jag sov för länge, jag åt frukost för länge, jag gick runt i pyamas för länge och sen tog jag ett långt och skönt bad.
Men vet ni vad? Jag känner att det är okej. Förra veckan var jobbig, piss helt enkelt, och jag var trött och ledsen när den var slut. Jag vet att nästa vecka kommer att bli jobbig, för då kommer jag ha sagt hej då till mina föräldrar igen. Denna veckan måste få handla om mig lite. Jag ska plugga franska, snart. Och jag ska handla, snart. Jag ska leka med barnen och hjälpa dem med läxorna.

Jag behövde bara bli av med min huvudvärk först, och badet verkade göra susen.

Här kanske du finner mig om ett år.

Moa och jag planerar, och pratar. Och tillskillnad från våra Parisplaner känns dessa planer mer på riktigt.
Jag flyttar upp till henne i Dals Långed, vi går i samma klass igen och delar på en lägenhet.
I en sånn här mysig länga

Superbilliga lägenheter är det till på köpet. Så att vi faktiskt, kanske, möjligtvis, kan överleva utan att behöva leva på nudlar. Det vore så fint!

Nu måste jag bara komma in på skolan också...

DAGENS.

Jag har lärt mig av den bästa bloggerskan jag vet att dagens är ett bra sätt att sammanställa en dag på. Dock har hon ju inte gjort ett dagensinlägg sen 2009, så kanske är jag lite ute. Men för all del, jag tycker om dem.
Jenny, jag saknar dem!

DAGENS VILL HA: Mer ledig tid. Man blir bortskämd.
DAGENS KLÄDSEL: En klänning, med ett linne och en t-shirt över.
DAGENS SMINK: Ytterst lite mascara, foundation, typ.
DAGENS FRISYR: Knut mitt på huvudet, stressfrisyren.
DAGENS HÄNDELSE: Fick veta på Luciaövningen att vi ska lussa på IKEA. Jag kan inte tänka mig att någon skulle passa mer för den uppgiften än jag!
DAGENS LÅT:Alla låtar från THE BOAT THAT ROCKED, såklart
DAGENS PLANER: Tja, numera ska jag nog bara sova.
DAGENS SAKNAD: Idag har jag nog mest saknat... oj, idag har jag nog inte saknat så mycket alls. En fin sångröst kanske....
DAGENS DUMMASTE: Lisa och Stina förstod inte storheten med min favoritfilm.
DAGENS SJUKA: Hmm... Estelle spydde imorse...?
DAGENS DROG: All typ av matintag som verkligen inte är nyttigt.
DAGENS ROLIGASTE: Åh, jag kan ju inte svara en film när jag har umgåtts med folk...
DAGENS FAVORIT: Öhm.... jag orkar inte upprepa det...
DAGENS KÖP: Chips.
DAGENS GODIS: Chips... och choklad....
DAGENS HUMÖR: Trött och ganska glatt.
DAGENS ORD: Djävulskt. För jag har umgåtts med Stina, och det är hennes favoritord, och vi diskuterade det till och med förut. Dock är det första gången jag använder det idag.

Söndag kväll igen, efter en helg som blev mycket bättre än hur jag trodde att den skulle bli med mitt humör.
Spa och övernattningskväll hemma med Stina och Lisa, barnpassning på The Funny Club där jag kunde skriva 8 sidor i min dagbok om mitt framtida, namnlösa företag, biobesök med Stina, Luciaövning och sist men inte minst: THE BOAT THAT ROCKED igen, med Stina och Lisa. Jag tröttnar aldrig.

Bildbrist är det från alla de här evenemangen, och jag tänkte visa er en video från denna underbara ovannämda filmen, men det ville inte internet. Så det slutar med att det blir ett tråkigt inlägg i alla fall!

Förövrigt, vi ska lussa på IKEA i Antwerpen. Det känns väldigt bra!

När man inte fungerar ska man stanna hemma.

Om man vet med sig att ens huvud inte kommer att fungera, så ska man inte lova saker man inte kan hålla.
Den läxan har jag lärt mig för sista gången idag.
Men, eftersom jag lyckas omge mig av bara bra människor, så gjorde Lisa min dag värd att gå upp för i alla fall.
Och jag fick henne att förlåta mig genom att muta med Body Lotion från The Body Shop.
Kom nu inte och säg att jag köper mina vänner, jag bara ger dem lite extra anledning att stanna hos mig även när jag gör bort mig!

Ibland kan det vara riktigt meckigt att bo hemma hos någon annan.
Som när man känner att man behöver vara ifred, få vara för sig själv.
Då bor man helt plötsligt i någon annans hus.
Speciellt när det finns barn i huset som vill leka med en alla sina vakna timmar, och det orkar inte jag.
Framförallt har jag verkligen inte betalt för det.
Så idag smet jag upp på mitt rum när allt i köket var ordnat,
smet upp och pratade med Suss i skype.
Och kände mig som en dålig människa.
Elak, hemsk och otacksam.
Vilket gör att jag ännu mindre orkar öppna dörren och gå ut, och riskera att träffa på någon.
Jag vill vara ifred. Jag vill vara ifred, ha hemlängtan och tycka synd om mig själv.
Ibland behöver man det.

På sakna-listan just nu:

• Min katt
• Min kamin
• Fåtöljen framför kaminen
• Pappa som skalar en apelsin
• Mamma som sjunger i köket

(Insåg precis att jag har två bilder på min katt på min
dator, och de bara råkar hon vara med på. Vem är jag?)

Idag torsdag.

Idag har jag och Lisa lekt. Vi åt frukost hemma hos mig, Amerikanska pannkakor med frukt. 

Sen tog vi oss ut till närmaste park och gick en promenad, men då talade tre grönklädda män om för oss på flamländska, franska och tillsist på engelska att de stängde parken på grund av blåsten.

Då blev det Pocahontas i min soffa.

Just det, vi såg en ekorre också. Den var fin.

Hmrpt.

Detta är lite av det jag sysslat med sen jag kom till Bryssel, och tanken är att det ska bli mer av varan. Än så länge är det inte så mycket att ha, men övning ger färdighet och ni som har suttit bredvid mig i skolan vet att det är framsteg när jag säger att jag numera målar de här utan att skrika argt, sudda konstant, måla av eller alternativt börja gråta.

Man ska kanske inte ta foton på bilder sådär, men jag har faktiskt ingen skanner.

Kräsna Olivia.

Idag så står det lax på matsedeln.
Jag tycker att det är ganska komiskt att det är jag som bestämmer nästan all mat på matsedeln,
det är jag som lagar all mat på matsedeln,
och ändå tycker jag inte om allt.
Ändå smyger jag i mig en actimel eller två när ingen ser, för att slippa vara hungrig när maten serveras.
Man tycker ju att jag kunde laga mat jag tycker om istället.
Men jag tycker inte om lax,
vem jag än försöker lura.

Men mamma, oroa dig inte.
Detta händer typ en gång i månaden,
annars äter jag alltid det som serveras.
Jag har till och med smakat på ärtsoppa, men det får ni inte i mig igen.
Jag lovar, jag äter, och jag har lärt mig att äta mycket nytt här.

Det bästa är att Pernilla inte heller tycker om lök.
Så de få gånger då det verkligen behövs i mat, så är det helt okej att riva den.

Nu tycker jag att Pernilla kan komma hem,
så att vi kan äta och sedan städa undan.
För det luktar fisk i hela huset.

JAG VILL KÖRA BIL.

Jag säger det igen.
Om man saknar forden, då saknar man verkligen att köra bil.
Och det gör jag.
Så mycket att jag kan vakna på morgonen och bli besviken över att jag inte helt plötsligt vaknade hemma.
Och så mycket att jag kan ligga vaken i timmar på kvällarna och tänka på att jag ska köra bil när jag kommer hem i jul.
Ja, så mycket att jag funderar på om jag borde tjuvlåna Pernillas fina BMW en dag.
Eller alternativt, klä upp mig så att jag ser både äldre och rikare än jag är,
gå till närmaste återförsäljare av AUDI och testköra en sånn här:

Men när man googlar på Audi R8 får man också upp den här bilden.

Och vi vet ju alla att jag inte skulle köra lagligt om jag fick låna en sånn bil.

Jag får väl vänta tills jag kommer hem.
Och låna pappas ford.
Och Suss 740.
Och Anders Lexus.
Jag vet hur prioriteringslistan ser ut där i alla fall.

Trött.

Jag vill så gärna skriva ett långt fint inlägg med bilder om hur det var att ha Lydia här.
Problem ett är bara att de flesta som läser här antingen var med när Lydia var här, eller så kommer de att prata med Lydia om det.
Problem två är att bilder inte är något det finns så mycket av, men än på Lydia möjligvis.
Problem tre är att jag ständigt och hela tiden har varit för trött, eller så har andra saker kommit ivägen.
Men imorgon kväll, eller kanske onsdag kväll hoppas jag på en förbättring!

Men, det ska komma ett sådant inlägg.
Det ska också struktureras upp på min blogg, så att det blir lite tydligare vad den handlar om.
Ska fixa det någon dag snart.
Resten av kvällen blir kort och blött, för nu ska jag tvätta håret.

.

Lydia tog med sig en burk chai latte av bästa kvalité till mig när hon kom hit.
Nu luktar det i hela mitt rum.
Och jag måste stå emot, för jag har inte tid att dricka det nu.
Framför allt har jag inte råd att dricka av det varje gång jag känner doften.

Måste. Stå. Emot.

Tänkte bara säga det...

att det gör mig väldigt stolt när jag ser facebook chatten mellan mig och min bror.
Båda har vi visningsbilder som lilla jag har tagit.
Jag som inte alls kan ta kort.
Det känns bra.

(Simon, det betyder inte att du inte kan byta visningsbild utan att jag blir ledsen, byt om du känner fört. Jag är stolt så länge det varar!)

Eftersom jag är rädd att ni har glömt hur jag ser ut.

Och lite eftersom jag har en dag där det enda jag gjort utanför huset är att handla...

Eller bara för att jag har en väldigt egoig dag.

Men mest för att jag inte vill att ni ska glömma hur jag ser ut,
jag lovar.

Ifall någon har missat det...

Så bor jag hos en väldigt bra människa.
Hennes pedant sidor kan jag leva med,
för hennes andra positiva drag är väldigt fina.
Det är sällan man trivs så bra med en arbetsgivare som jag trivs med min.
Imorgon ska vi gå på bio,
You'll met a tall dark stranger.
Men denna gången ska jag betala för mig själv!
(Speciellt eftersom det är hon som har betalat mitt biokort)

Jaha.

Nu har hon åkt hem. Och lämnat mig alldeles ensam här.
Nej, alldeles ensam är jag inte.
Det är bara en väldigt konstig omställning.
Att leva bredvid någon i en hel vecka, göra nästan allt tillsammans,
och sen bara säga hej då, nu ses vi inte förrän till jul.
Och så vet jag att jag kommer behöva gå igenom samma sak om två veckor igen.
Jag ÄR glad över att folk kommer hit, det är helt underbart. Men det är jobbigt också.
Jobbigt att bli lämnad kvar på något vis.
Det är tur att jag och Lydia har haft så roligt,
och att vi gjort saker som Lydia och Olivia alltid gör.
Latat oss och pratat om vårat framtida café.
Lite överpriser får ni tåla, för det kommer att vara världens bästa café om man bortser från det.

Nu ska jag kolla på The Boat That Rocked med kommentatorspår och försöka måla.

Välkomstkommitté.

Nu ska jag åka och hämta Lydia på stationen. Om ett litet tag åtminstone.
Jag hade velat ha en svensk flagga att stå och vifta med.
Kanske ska ta med dem Estelle och Fredrik viftade med åt mig.
Men det står Olivia på den, så det blir ju lite löjligt.
Åh, jag kommer att gråta.
Det gör jag alltid.
Fast det är väl inte hela världen som jag gör det eller inte.

Och ikväll ska vi gå på halloweenfest.
Eftersom varker Halloween eller fester är min grej har jag köpt skitsnygga skor och en jättefin väska för att peppa mig själv lite.
Jag lovar, de är verkligen fina!

Jag vill inte trampa någon på tårna.

Men jag är så lycklig.
Idag är en sånn där lycklig dag.
Inte bara för att barnen åkte till sin pappa för att vara där en vecka,
och inte bara för att Pernilla åker till Istanbul i fyra dagar i morgon.
Inte bara för att jag hade en supertrevlig dag på stan med Lisa och Anna idag.
Inte bara för att Lydia kommer imorgon.
Nej, jag är lycklig.
Så där som man är när man börjar inse att man har det himla bra.
Och givetvis är inte allt alltid bra,
och givetvis väntar jag på slaget i ansiktet som straff för att jag har haft det så bra.
Men lycka vore onödigt om jag bara oroade mig för olyckor hela tiden.
Så nu ska jag hem till Lisa och mysa med henne, Anna och Stina.
Bara för att jag har det så himla bra.

Kram på er!

Jag är kreativiteten själv. Om jag får bestämma.

Jag tycker att jag har blivit mycket mer kreativ sen jag kom hit. Att jag får idéer och faktiskt genomför dem.
Men jag börjar undra om jag verkligen är kreativ, eller bara normal.
Är det kreativt att häfta fast svart tyg, man egentligen skulle ha till kuddfodral innan man hittade ett stolsöverdrag att ha som kuddfodral, på en tråkig anslagstavla?
Är det kreativt att köpa småburkar med pärlor och sortera dem så att det ska se fint ut?
Är det kreativt att sätta upp presentpapper på garderobsdörrar med häftmassa för att färgen på dörrarna irriterade en?
Eller är det bara sånt man gör när man har ett helt nytt, tomt rum att fylla med sig själv?

Hur som helst pysslar jag mycket mer sen jag kom hit. Målar, pärlar och skapar med barnen. Förutom det att jag sätter mig och gör mitt och svarar ytterst frånvarande när Estelle undrar vad jag gör, eftersom jag fokuserar så. Och vad är det egentligen jag skapar? Inte så mycket vackert, men Estelle tycker om det. Och på något vis måste jag ju utvecklas, hoppas jag.

Det finns några saker kvar att göra i rummet. Några jag bara ska få gjort och några där jag måste komma på en lösning. Tråd måste köpas, för att sättas upp på väggen. Som när jag var liten och bodde på Brattebacken. Men mitt svåraste uppdrag, det är skrivbordet. Det stora, stora, fula skrivbordet i bok. Jag kan inte slå in allt i presentpapper och tyg. Tips är välkommet!

Stolen ska bort. Men borde måste stanna, idétorka!

Spökburgare

Idag åt vi spökburgare gjord på spökfilé.
Fredrik grät lite innan, men han åt nog mest av alla.

Spökburgaremenyn innehöll:
Spökbiffar gjorde på spökfilé
Koagulerat fladdermusblod
Creme fraiche spetsad med människoblod
Potatismos med spökblod
och till det drack vi helt enkelt spökblod.

Fantasin är underbar.
Men i ärlighetens namn, även om barnen, speciellt Estelle, ifrågasätter och egentligen vet vad det är så köper de det.
Imorgon ska vi äta Häxornas grönsaksspya och stekt trollsnor.
Jag tycker om Halloween just nu,
förutom den detaljen att det verkar som att det enda året då jag planerat att göra en pumpa så finns det inga.

Brödbak.

Idag har jag bakat bröd. Världens enklaste. Jag har egentligen inte bakat alls.
Jag har köpt en mjölblanding och tillsätt vatten.
Och jag gjorde till och med fel, för jag hade knappast 45gradigt varmt vatten.
Tur att det blev gott ändå!

Jag börjar förövrigt sakna att köra bil så mycket att jag inatt drömde att jag körde fårrrden.
Och när jag vaknade var jag ledsen för att det inte var sant.
Jag kommer att köra bil i jul, bara så att ni vet.

Varför får jag inte på mig dina blå jeans?

Det kan vara, bara en tanke så där, för att jag nästan inte får på mig mina egna.
Dock är dina blå jeans egentligen mina, för ja, det är dig Suss jag tänker på.
Och de där blåa jeansen som just nu ligger hemma och dig och är himmelskt snygga,
en gång var det jag som var så där snygg i dem.
Och akta dig du, för jag ska minnsann komma i dem igen!

Jag vet inte om jag är envis...

Eller bara dum.
Att sortera pärlor tills klockan är halv tre på natten känns ovanligt dumt.
Men det är någonting med nätter, man producerar annorlunda.
Kreativiteten är inte samma som på dagen,
även om nu detta inte var så kreativt.
Men fint blev det, tycker jag i alla fall.
Jag älskar pärlor.

Jag lovar att det fanns färre röda än andra färger i min burk!