Välkomstkommitté.

Nu ska jag åka och hämta Lydia på stationen. Om ett litet tag åtminstone.
Jag hade velat ha en svensk flagga att stå och vifta med.
Kanske ska ta med dem Estelle och Fredrik viftade med åt mig.
Men det står Olivia på den, så det blir ju lite löjligt.
Åh, jag kommer att gråta.
Det gör jag alltid.
Fast det är väl inte hela världen som jag gör det eller inte.

Och ikväll ska vi gå på halloweenfest.
Eftersom varker Halloween eller fester är min grej har jag köpt skitsnygga skor och en jättefin väska för att peppa mig själv lite.
Jag lovar, de är verkligen fina!

Jag vill inte trampa någon på tårna.

Men jag är så lycklig.
Idag är en sånn där lycklig dag.
Inte bara för att barnen åkte till sin pappa för att vara där en vecka,
och inte bara för att Pernilla åker till Istanbul i fyra dagar i morgon.
Inte bara för att jag hade en supertrevlig dag på stan med Lisa och Anna idag.
Inte bara för att Lydia kommer imorgon.
Nej, jag är lycklig.
Så där som man är när man börjar inse att man har det himla bra.
Och givetvis är inte allt alltid bra,
och givetvis väntar jag på slaget i ansiktet som straff för att jag har haft det så bra.
Men lycka vore onödigt om jag bara oroade mig för olyckor hela tiden.
Så nu ska jag hem till Lisa och mysa med henne, Anna och Stina.
Bara för att jag har det så himla bra.

Kram på er!

Jag är kreativiteten själv. Om jag får bestämma.

Jag tycker att jag har blivit mycket mer kreativ sen jag kom hit. Att jag får idéer och faktiskt genomför dem.
Men jag börjar undra om jag verkligen är kreativ, eller bara normal.
Är det kreativt att häfta fast svart tyg, man egentligen skulle ha till kuddfodral innan man hittade ett stolsöverdrag att ha som kuddfodral, på en tråkig anslagstavla?
Är det kreativt att köpa småburkar med pärlor och sortera dem så att det ska se fint ut?
Är det kreativt att sätta upp presentpapper på garderobsdörrar med häftmassa för att färgen på dörrarna irriterade en?
Eller är det bara sånt man gör när man har ett helt nytt, tomt rum att fylla med sig själv?

Hur som helst pysslar jag mycket mer sen jag kom hit. Målar, pärlar och skapar med barnen. Förutom det att jag sätter mig och gör mitt och svarar ytterst frånvarande när Estelle undrar vad jag gör, eftersom jag fokuserar så. Och vad är det egentligen jag skapar? Inte så mycket vackert, men Estelle tycker om det. Och på något vis måste jag ju utvecklas, hoppas jag.

Det finns några saker kvar att göra i rummet. Några jag bara ska få gjort och några där jag måste komma på en lösning. Tråd måste köpas, för att sättas upp på väggen. Som när jag var liten och bodde på Brattebacken. Men mitt svåraste uppdrag, det är skrivbordet. Det stora, stora, fula skrivbordet i bok. Jag kan inte slå in allt i presentpapper och tyg. Tips är välkommet!

Stolen ska bort. Men borde måste stanna, idétorka!

Spökburgare

Idag åt vi spökburgare gjord på spökfilé.
Fredrik grät lite innan, men han åt nog mest av alla.

Spökburgaremenyn innehöll:
Spökbiffar gjorde på spökfilé
Koagulerat fladdermusblod
Creme fraiche spetsad med människoblod
Potatismos med spökblod
och till det drack vi helt enkelt spökblod.

Fantasin är underbar.
Men i ärlighetens namn, även om barnen, speciellt Estelle, ifrågasätter och egentligen vet vad det är så köper de det.
Imorgon ska vi äta Häxornas grönsaksspya och stekt trollsnor.
Jag tycker om Halloween just nu,
förutom den detaljen att det verkar som att det enda året då jag planerat att göra en pumpa så finns det inga.

Brödbak.

Idag har jag bakat bröd. Världens enklaste. Jag har egentligen inte bakat alls.
Jag har köpt en mjölblanding och tillsätt vatten.
Och jag gjorde till och med fel, för jag hade knappast 45gradigt varmt vatten.
Tur att det blev gott ändå!

Jag börjar förövrigt sakna att köra bil så mycket att jag inatt drömde att jag körde fårrrden.
Och när jag vaknade var jag ledsen för att det inte var sant.
Jag kommer att köra bil i jul, bara så att ni vet.

Varför får jag inte på mig dina blå jeans?

Det kan vara, bara en tanke så där, för att jag nästan inte får på mig mina egna.
Dock är dina blå jeans egentligen mina, för ja, det är dig Suss jag tänker på.
Och de där blåa jeansen som just nu ligger hemma och dig och är himmelskt snygga,
en gång var det jag som var så där snygg i dem.
Och akta dig du, för jag ska minnsann komma i dem igen!

Jag vet inte om jag är envis...

Eller bara dum.
Att sortera pärlor tills klockan är halv tre på natten känns ovanligt dumt.
Men det är någonting med nätter, man producerar annorlunda.
Kreativiteten är inte samma som på dagen,
även om nu detta inte var så kreativt.
Men fint blev det, tycker jag i alla fall.
Jag älskar pärlor.

Jag lovar att det fanns färre röda än andra färger i min burk!

Jag har det så löjligt bra.

Ja, löjligt är rätt ord. Det är extremt fånigt egentligen. Så jag borde vara lycklig då, för här finns ingenting att klaga på. Och jag är lycklig. Lycklig så det sprudlar över, lycklig så att jag kan skratta i flera minuter åt ingenting. Lycklig så att jag kan sova superlite en natt och fortfarande vara vettig. Lycklig så att jag kan ha disco med Estelle på hennes rum trots att jag dansar superfult. Lycklig så att jag kan ta en dag på stan med Pernillas föräldrar för att de vill visa mig staden.
Ja, jag är lycklig.
Och det känns så himla skönt att kunna säga det.
Det känns också väldigt läskigt, för jag väntar bara på slaget i magen.
På att olyckan ska komma tillbaka.
Därför har jag bestämt mig för att strunta i det, den dagen den sorgen.
Jag struntar i mycket numera, som att passa tider som inte är jobbtider.
Oerhört bra på att komma sent är jag,
oerhört bra på att slösa pengar är jag,
oerhört bra på att inte planera min tid in i minsta detalj.
Det är väl tur att jag är bra på något,
fast det där är ju lite missvisande. För jag är tydligen bra på en massa annat också.
Om man ska tro på vad folk säger till mig, och även om jag hade svårt att lita på människor som gav mig komplimanger förut så måste jag försöka ta åt mig och tro på dem. För folk tar tydligen illa upp om man tror att de ljuger. (Det är ju inte er det är fel på, det är ju jag som inte duger. Ni är ju snälla nog att säga snälla saker fastän jag inte förtjänar dem!) Nej, om folk inte ljuger om det de säger till mig så är jag bra på att ta hand om barnen, jag är bra på att vara lugn med dem, bra på att leka med dem, jag har tålamod med dig. Jag är bra på att laga mat, speciellt det där att lyckas med något fastän jag inte testat att göra just det innan. Jag är bra på att hitta och att komma ihåg adresser, namn och siffror.

Så, med andra ord är jag bra på mer än att prata högt, låta bli att bädda sängen och stöka ner men ändå städa efter andra.
Det, det gör mig också lycklig.

Fast det som gör mig mest lycklig, det är att jag har hittat folk här som tycker om mig.
Utan att jag behöver anstränga mig,
tänk, jag kan hitta vänner också.

Fy farao vad jag är bra!

Dagens visdomsord.

När man börjar fundera på att faktiskt förverkliga en dröm känns den inte längre lika omöjlig.
Smart tänkt där.
Ja, jag vet. Men det slog mig precis.
Att jag faktiskt kan göra det jag vill, om jag bara vet att jag vill det.
Och jag börjar nog att veta,
kanske.

Vem är jag och var är Olivia?

Det är oktober månad. Närmare bestämt den 20:onde, och även om det närmar sig slutet av oktober så är det närmare mitten än själva slutet. Och det är hela 30 dagar av november innan det faktiskt blir december.
För att räkna på är det ungefär 40 dagar kvar tills det är okej att börja lyssna på julmusik, börja julpynta och börja få julkänslan.
Ändå sitter jag här och gör en julspellista på spotify.
Och ändå planerar jag julpyssel.
Och i ärlighetens namn så ska det erkännas att presentpappret som åker upp på mina barderobdörrar i mitt rum är lite väl polkarandigt för att inte räknas som jul.

Jag, som alltid varit en stark motståndare med att inviga julen för tidigt.
Men vad är egentligen för tidigt? Julen är ju bara en månad av tolv, och dagen efter annandagjul vill man ju ta ner pyntet. Så borde vi inte börja extra tidigt så att vi slipper slösa så mycket tid och pengar på en helg som bara varar några dagar? Varför kan vi inte få utnyttja det redan nu, och bygga upp förväntningarna så att just denna julen blir den bästa. Tills nästa kommer! Jag ska bli en julpysslare på elitnivå. Och jag ska öppna min presentinslagaraffär som bara har öppet vid jul! Åh, jag älskar jul.

Vem är jag? Hur blev jag denna julgalnatjejen?

Och mamma, tro inte att du slipper en julgran bara för att jag inte är hemma när den ska köpas. Köp den så klär jag den när jag kommer hem den 22:e. Jag SKA ha en julgran.

Julpyssel.

Okej, jag vet att det är alldeles för tidigt för julpyssel. Men jag vill julpyssla nu! Jag vill sitta vid det stora bordet och julpyssla med barnen i mängder, så att huset blir juligare än någonsin. Och sanningen är ju faktiskt att det är lika bra att börja planera redan nu. Tänk allt som måste sparas på(toalettrullar, äggkartonger) och tänk på allt som måste inhandlas. Jag måste till på köpet räkna ut var och vad det heter!
Jag har redan lite idéer på vad som ska göras, men jag vill väldigt gärna ha mer tips på vad man kan göra. Gärna med så enkla medel som möjligt!

Och ja, vi ska halloween pyssla också. Inte för att jag firar halloween, men för att det är mysigt att pyssla!

En lååång helg.

Det har hänt så mycket den här helgen. Alldeles för mycket för att jag ska orka skriva om allt fastän jag gärna vill. Ännu mer vill jag ha kort på mycket mer, men det hanns inte med.
Jag och barnen hade picknick i torsdags, och trots att min dag var dålig och att barnen bara bråkade med mig så fångades inte det på bild, därför glömmer vi det! Picknicken fick bli i lekrummet, och efter att jag fått dem att sola i "solen" i två minuter så började vi bygga med sånna där roliga bokstäver i sånt där mjukt material. Fredrik vill inte bygga, så han fick förstöra sen!

I fredags var jag och Lisa på Colryuts, och det går inte riktigt att förklara. Det är som netonnet, fast med mat. Och minus internet sidan. Så med andra ord är det som ett välorganiserat(!) lager med oändligt med mat, och även leksaker, hudvårdsprodukter, smink och allt du kan tänka dig. Jag köpte ett 1000 bitars pussel med disneymotiv och en pusselmatta för under 25€, jag är mycket nöjd! Senare på kvällen tog jag mig hem till Lisa för en övernattning, men sovandes uteblev nästan, istället satt vi uppe riktigt länge och pratade au pair skräckhistorier med kvinnan hon jobbar för.

På lördagen mötte jag och Lisa upp Stina, Felizia, Agnes och Hammar på ett café inne i stan, och därifrån impuls åkte vi till IKEA. På IKEA har de börjat med julskyltningen och jag vill ha jul! JUL JUL JUL! Nu. Men jag fick köpa pärlor istället, och presentpapper att ha till mina garderober. Som jag skulle fixa när jag kom hem, vilket jag givetvis inte gjorde eftersom jag hamnade på Pernillas middag med hennes extremt rika och intellektuella vänner. Jag gjorde nog ett väldigt fint intryck.

Idag har jag också hållt igång, först försov jag mig så att jag och Lisa kom iväg alldeles försent till en marknad där jag köpte en ickefungerande men ack så snygg klocka för 1€ och nagellack fick jag köpt också. Sen åkte vi direkt till Luciaövningen och efter det var det hem som gällde. Pernillas föräldrar kom ju ikväll och dem ville jag träffa. Och inte bara för att de hade med sig två burkar salta pingviner till mig.

Men nu, nu borde jag sova för längesen. Och nu orkar ingen läsa vad jag skrivit längre, så nu slutar jag med en bild. God natt!

(Sånna där roliga bokstäver i sånt där mjukt material.)

IKEA idag.

För tredje gången sen jag flyttade till Bryssel, och det kommer att bli minst en tripp till inom en snaaar framtid.

Och ja, jag upplever ickesvenska Bryssel OCKSÅ!
I alla fall lite, för imorgon ska vi på marknad.
Allt är relativt.

Idag har varit en hemsk dag.

Och magen bara gör ont, ont, ont.
Och jag bara gör fel, fel, fel.
Fastän jag vill göra rätt!
Städa måste jag göra också,
jag vill ju bara ligga här och tycka synd,
om mig själv, själv, själv.

Ibland blir det inte riktigt som man tänkte sig...

... och jag är hemskt ledsen för det.
Det är jag verkligen.

Världens finaste picknickkorg.

Pernilla har världens finaste picknick korg.

Den stod gömd i förrådet, med lite suspekta fläckar i sig.

Men nu ska den användas. Idag, när det blir picknick på golvet,

och förhoppningsvis en massvis med gånger i vår.

När gräset börjar bli grönt, när solen värmer, när bladen och blommorna tittar fram.

När våren kommer, och man vet att sommaren är ett löfte man avgudar.

Då ska jag ta ut korgen, på turer som den förtjänar.

Men nu, just nu, ska jag fylla den med lite smått och gått,

och ta med de små liven på en upptäcksresa inne i vårt eget hus!

Äggproblem.

Jag är imponerad av alla som kan knäcka ägg utan att lite av skalet åker med ägget ner i bakningen.

Det är därför jag alltid måste knäcka äggen i en skål eller ett glas bredvid, och sen kämpa med att få upp de där små, hala äggskalen. Och det är hopplöst.

Jag undrar om det var någonting jag missade i hemkunskapen, eller om jag helt enkelt inte har rätta knycken för att bli en bagare eller kock.

Idag lyckades jag dock, med tre ägg.

Nästa gång kommer jag att tro för bra om mig själv, och misslyckas totalt.

I eftermiddag tror jag att jag och barnen ska ha picknick på golvet, för vädret är inte så fint här. Jag vet bara inte hur jag ska få Fredrik att inte spilla maten över hela honom... Och undra om jag kan hitta någon fin korg och filt här någonstans...

Nästa gång jag ställer mig upp kommer mina ben att gå av.

Inatt har jag sovit mellan 15-16 timmar.
Min rygg protesterar lite.
Det värsta är att nu kommer jag att lägga mig ner igen,
och titta på tv-serier.
För jag måste vila idag.
Eftersom jag inte har någon näring i kroppen.
Nu när det värsta är över, känns det ganska okej.

Jaha, så det är därför jag har varit kall och mått illa hela dagen.

Jag är magsjuk.
Äckligt tänker ni då, men vet ni vad?
Äckligt tänker jag med, hela tiden!
Och jag tycker faktiskt synd om mig själv, för jag har inte ens en toalettstol att springa till på min våning, och på våningen under finns det inget handfat där toalettsitsen är. Och det är lagom kämpigt för lilla mig i vanliga fall, idag är det döden.

Jag vill hem. Just nu vill jag hem på ett vis jag inte har velat hem på innan.

Bubbeltrubbel.

Jag är oerhört dålig på att komma igång med allt som ska göras på mina lediga förmiddagar.
Jag skjuter upp på allt precis som jag alltid har gjort, och allt hinns oftast med ändå,
men jag stressar ju upp mig i onödan.
Idag måste jag till på köpet plugga franska eftersom vi ska ha ett test imorgon.
Men jag tog istället en bad på morgonkvisten,
för att få upp värmen efter kylan i mitt rum
och för att jag drömde så otäckt inatt.

Nattligt mys.

Det är skrämmande när man går in i sitt kök, och ett larm börjar tjuta.
Det verkar som att alla sov igenom det, men jag förstår inte hur och vågar inte riktigt hoppas på det.
Men nu vet jag ju tills nästa gång hur det funkar.
Just nu är jag ganska nöjd med mitt ensamma mys.
En bra bok och en tallrik yoghurt och flingor. (det kommer att sluta med att när jag äntligen kommer hem och får tag i min underbara, extremt saknade fil så kommer jag att sakna min yoghurt och mjölk. Fast det kommer jag aldrig att erkänna.)

Franskaplugg på hög nivå.

Vem vill inte plugga franska när man får använda så här fina instrument?

(Jag vill i alla fall.)

Men så här kul kan man inte ha hela dagen, nu får jag röra på mig och göra mammas lax med riktigt vin och hämta Fredrik på skolan.

Idag är en av de där dagarna.

Idag tror jag blir en skabbig dag. Jag borde resa på mig ur sängen och gå och duscha och inte gå iväg i kläderna jag slängde på mig för att följa Fredrik till bussen.
Men just nu vill jag bara sjunka ner i sängen igen, huvudet är tungt som bly och skolan känns ytterst oviktig. Ytterst.

Ikväll ska jag lägga mig i tid, sådeså!

Vad glad jag är!

Jag har haft en supermysig helg.
Fredagen kanske hade kunnat vara bättre, med mindre ont i ryggen och illamående.
Men lördagen och idag har varit finfin.
Igår åkte jag och Agnes ut till Stina, för att frossa i chips och choklad och filmer.
Sen sov vi några timmar, och fortsatte att frossa. Tog oss till en restaurang och sedan filmvisning på ett café precis bredvid mig. Och där ingick snacks i priset, så vi frossade lite till. Bara för att sådär.

Det tycker jag är fint, frossa gör man bäst i sällskap!

Hmm..

Jag sitter framför datorn och ska äta lunch i min ensamhet.
En riktig studentlunch,
nudlar och så dricker jag vatten till.
Vilket känns sjukt meningslöst, för det kommer komma en dag när nudlar ungefär är vad jag kommer att ha råd med, så nu när jag sitter här och äter mat någon annan betalar(med en lön jag aldrig kommer att komma upp i), då skulle jag ju kanske passa på att äta något lite finare?
Å andra sidan bjöd hon mig på restaurang i onsdags, och jag vill inte ens nämna vad det gick på.
Fy och skam Olivia, så mycket pengar och uppmuntring du får och vad gör du för att återgällda det?

Jo, just det, jag sa aldrig att jag fick 20€ för lite i lön, så det kanske inte gör någonting att jag har ätit upp familjens nutella och actimel?

Filmkrig.

Jag har alltid hävdat att jag hänger med ganska bra i filmer, kommer ihåg namn och känner igen ansikten.
Men när det kommer till krigen i filmer, då ser jag ingenting. De kan hålla på i många, många minuter och jag får alltid reda ut vilka som dog eller inte dog senare.
Jag bara undrar, är det så för alla? Eller är det bara jag som är för korkad för krig?

För sannerligen säger jag er, krig är något jag inte begriper mig på!

Min vecka.

Jag satte igång med min dag, bara för att inse att jag praktiskttaget inte hade något att göra.
Tråkigt, för det innebär att jag borde göra de där sakerna som är väldigt tråkiga att göra,
som att plugga franska.
Eller varför inte ta en promenad i det faktiskt oerhört vackra väder som är här i Bryssel idag?
Det är ändå två timmar kvar tills jag måste börja röra på mig för att åka och hämta barnen, innan det måste jag bara hinna köpa hamburgerbröd, och affären ligger två minuter bort(nästan på exakten) så det tar ju max tio min att få gjort det.

Nej, istället tänkte jag lata mig ytterligare och för att sysselsätta mig beskriva en vanlig vecka för mig här i Bryssel. Det är många som undrar, och jag har säkert redan förklarat för alla som undrar, men ifall det sitter någon bortglömd där någonstans som inte har orkat fråga, här kommer det!

Mitt veckoschema!

Måndag - Då är det meningen att jag ska gå i skola mellan 9-12, och det gör jag oftast. Sen kommer jag hem och ska förbereda middagen, tvätta och hänga upp tvätt, städa undan och röja och fixa lunch till mig själv tills jag måste sätta mig på bussen och åka och hämta Fredrik på skolan vid fyra tiden. Sen kommer vi hem, och gör läxor tills Pernilla kommer hem med Estelle och vi äter middagen jag har gjort. Resten av kvällen är ledigtid, om Pernilla inte behöver hjälp med barnpassning.

Tisdag - Åha, ledig från skolan! Så jag borde plugga franska, och göra alla de där andra vardagssysslorna jag beskrev under måndagen(tvätten och maten och det där). Sen hämtar jag barnen vid bussen kvart i fyra och föregående dag upprepar sig.

Onsdag - Skola igen, och när jag kommer hem är det bara en timme kvar tills jag hämtar Estelle vid bussen och vi äter lunch tillsammans. Någon timme efter det kommer Pernilla hem med Fredrik och där är det diffust om jag ska stå för barnpassningen, eller om hon är hemma. Men oftast leker jag med barnen i alla fall, för jag måste ändå stanna hemma och laga middag till klockan sex.

Torsdag - Ledig igen, så det blir som på tisdagarna exakt, fram tills klockan åtta då jag oftast går på 18+(även kallat Au Pair träff) i Svenska Kyrkan.

Fredag - Ledig, men städerskan kommer, så jag tassar runt i huset och vill helst vara osynlig tills jag behöver sätta mig på bussen runt fyra och åka och hämta barnen vid simhallen. Sen åker vi hem och äter middag tillsammans med Pernilla.

Lördag och söndag är mest som lördagar och söndagar hemma, om jag inte behöver hjälpa till att passa barnen på lördagarna. Alltså så latar jag mig, träffar folk och har det allmänt bra. Precis som alla andra dagar.

Har jag nämnt hur bra jag har det, och hur lat jag har blivit och att det passar mig aaaaalldeles för bra?

Åh, nu är klockan nästan tolv. Städerskan är redan här och jag tycker inte om att jag inte kan prata med henne. Jag borde ha satt igång med min dag för längesen, men det var så trevligt att sitta här och bara läsa bloggar.
Men nu ska jag resa på mig, gå och handla och förbereda maten. För Magda, städerskan, hon städar i köket sist, så jag måste passa på innan hon kommer dit!

Idag är en sånn där typisk dag när jag hade velat vara en sånn där duktig människa som gör allt jag tänker att jag ska göra. Då hade jag varit klar med mina jobbuppgifter nu och suttit och målat.

Jaja, jag får väl måla en annan dag!

(När man har väldigt få saker i sitt rum,
ja då tar man vad man hittar för att fylla det.)

Fredagarna.

Det är fredag igen, och det innebär att städerskan kommer om en timme.
Vilket innebär att jag egentligen hade velat ta mig härifrån, men nej, idag ska jag förbereda middagen.
Och det är ungefär det jag ska göra.
Så det där att ta mig upp från sängen, och börja med min dag känns som ett senare kapitel.
Dumma mig, jag borde ju utnyttja dagen till att göra något givande.
Kanske plugga franska, eller pyssla, eller måla.
Eller varför inte sy?
Men sånt där är så enkelt att tänka på, men svårare att faktiskt ta tag i.
En annan dag, tänker jag.
En annan dag.

Pärlplattor.

Jag fick pärla ännu mer pärlplattor idag. Här är resultaten!

Gissa vilka två jag har gjort!

(Åh, jag hade fel inställningar och jag orkade inte
gå ner och göra om det. Det är ju ändå
tre våningar ner.)

Frukost i min underbara ensamhet.

(Ser ni mig i skeden?
Det är precis sånt som visar att jag precis har fått min kamera...)

Jag tycker om att vara ifred när jag äter frukost. Därför är det alldeles perfekt och sätta sig ner efter att barnen åkt till skolan och Pernilla gett sig av till jobbet. Kanske framför allt för att ingen ser ens val av frukost. Eller för att jag sitter ner och latar mig när jag egentligen borde rusa upp och sätta igång med min dag, för idag ska mycket hinnas med.

Jag ska...

• Duscha
• Handla
• Förbereda middagen
• Städa upp på mitt rum
• Baka tårta med Stina
• Städa upp efter oss
• Hämta barnen vid bussen
• Se till att barnen äter, gör sina läxor och leker
• Laga middag
• Gå till Au Pair träffen och bjuda på tårta

Dags att sätta igång,

seså Olivia!

Ååh...

Det är fruktänsvärt att klockan är tjugo över åtta och att jag ska lägga mig för att sova lite till.
Men jag kunde inte somna inatt, och var tvungen att gå upp med barnen imorse,
och idag är en lång dag med lite vila, så jag måste vila nu.
För det vet alla som känner mig, att en trött Olivia,
det är en värdelös Olivia!

Men det är fruktänsvärt, det är det.
Jag ber om ursäkt till alla er andra morgonmänniskor,
jag önskar att jag också kunde få gå upp nu.

När jag blir stor ska jag sova minst tio timmar per natt,
det tror jag att jag behöver.

(Det är så här det kommer bli nu, bilder på absolut ingenting viktigt.
Jag har hört att folk inte läser texter, utan bara tittar på bilderna
när de besöker en blogg. Tänk att jag tror att det är sant.)

Nu är det äntligen över...

Nu är dagen till ända och jag skulle kunna stupa i säng och somna på stört,
om det inte vore för att alla mina kameraprylar ligger där.
För den kom ju idag, min kära lilla kamera.
Och den är så fin att jag önskar att jag kunde ta en bild på kameran och visa er,
men se det går ju inte.
Istället får jag visa andra bilder jag tog med den!

Lilla Fredrik, 6 år.

Fredrik och Pernilla.

Estelle, snaaart 8 år.

Jag har haft en väldigt bra dag, men nu är jag glad att den är över.
Imorgon blir det tårtbakning och vikning av tvätt.
Och jag tror bestämt,
att jag ska försöka bli en lite roligare människa.
Vi får se hur det går med det...

Pyssel

Sitter och pärlar pärlplattor med barnen.
Vad jag tycker om att pärla.
Och nu vill jag pärna en massa, och stryka dom, och ha som underlägg till glas och muggar.
Men det kan jag inte göra med barnens pärlor.
Kan någon vara snäll och påminna mig om att köpa pärlor och pärlplattor nästa gång jag är på IKEA,
så att jag faktiskt gör det här!

Tack.

För idag är det ju min födelsedag!

Jag önskar att folk ville sluta envisas med att ta kort på en på morgonen!
Vem, jag bara undrar vem, ser mysig och fräsch ut på morgonen?
Inte jag i alla fall, det är ett som är säkert.
Men väckt blev jag i alla fall, mitt ur en dröm kommer de upp och sjunger för glada livet.
Men bara Pernilla sjunger hon, och inte han,
fast vad gör det? Jag gjorde nog samma sak som barn.
Fina bilder får man, ett litet brev, ett paraply(för här regnar det en del, bra, då känns det som hemma) ((det regnar idag med förresten, trots att jag beställde sol, jag tror det är meningen att det ska regna på min födelsedag))
Och så har jag fått biobiljetter. Av både Lisa och Familjen, så gissa vad!
Jag kommer att gå på bio minst 6 gånger under tiden jag är här!
Tänk att det tycker jag om.

Nu ska jag nog börja göra mig iordning, för idag ska jag ÄNTLIGEN få hämta den där himla kameran.
Och kommer den inte idag så kommer jag nog att strypa någon.

(Jag var ju bara tvungen... men jag hittade ingen större.)

Typiskt mig.

Imorgon fyller jag år.
Så familjen jag bor hos ska komma upp och gratta mig.
Vilket innebär att här måste det städas lite.
Och naiv och lat som jag är tänkte jag förut att det tar jag ikväll, det är inga problem!
Vad jag hatar när jag skjuter upp saker.

Det klassiska jag-är-utomlands-och-ska-shoppa-syndromet.

Idag åkte jag till Woluwe Shopping, det är lite som att åka till Frölunda Torg tror jag. Allt under ett och samma tak, en stor parkering och metron stannar precis vid dörrarna till centret. 

Lite enklare och lite bekvämare än att jäkta runt på alla de gatorna inne i stan där de riktigt fashionabla affärerna ligger. Lite skönare när man går runt i vinterkängor för att ens converse är blöta och det är extremt ovanligt varmt ute enligt mig.

När jag kommer fram till Woluwe Shopping är det första jag vill ha ett par hörlurar, och jag hittar en passande butik. Går in, går ett varv, letar inte noga så jag hittar inga och går.

Går förbi ett antal affärer som ser ut att ha fina kläder, vågar mig inte in, går till HM, handlar kläder för 40€, motsvarande ca 400 svenska riksdaler. Inser att min shoppning runda ganska snart är över, går tillbaka till teknikaffären, hittar direkt vad jag ska ha och köper det. Efter det vågar jag gå in i vilken affär som helst, givetvis eftersom jag började med att gå till trygga, tråkiga HM och köpa upp min lön.

Varför blir det alltid så? 

Jag har en massa möjligheter att utnyttja affärer jag aldrig sett innan, men jag går till HM.

Och så har jag hundra dåliga ursäkter till varför.

Men imorgon ska jag gå till New Look(om jag hinner), och det finns iallafall inte i Sverige.

Att fylla år.

Jag har alltid gjort en stor grej av att fylla år. Jag har alltid räknat dagarna, och timmarna och legat vaken och bara väntat på att familjen ska börja sjunga och öppna dörren.
Precis där, är det bästa med att fylla år. Precis när dörren sakta öppnas, sången blir starkade och de levande ljusen lyser upp rummet. Precis där är känslan på max och längtan efter denna dagen som störst.
Jag älskar den känslan, och den längtan. Det är det bästa med att fylla år, förväntningarna.
Åh, jag älskar att fylla år.
Det kanske är en egoistisk egenskap att älska den dagen då alla helst ska fokusera på en själv, och ge en saker. Men det är ju inte det som är poängen. Poängen är att det är en dag då något alldeles särskilt händer. Och det är minst lika roligt när andra fyller år, det är bara inte samma sak. För det är inte samma längtan.
Jag älskar att hitta den perfekta presenten till någon(och givetvis hatar jag när man inte kan komma på något bra, och tillslut får köpa något helt meningslöst). Jag älskar att uppvakta någon annan i samband med dennes födelsedag och jag älskar att se denne(ibland smått motvillige) personen lysa upp och uppskatta sin födelsedag.
Jag tror nog att jag kan konstatera att min längtan efter födelsedagar inte kommer att bli mindre med åren.
För detta året fyller jag 19, och det är en helt meningslös ålder där ingenting händer. Jag vet att jag inte kommer att bli firad som jag skulle bli hemma, och jag vet att jag kommer att sakna att vara hemma något enormt. Men jag fyller år om två dagar, och jag kan ärligt talat inte bärga mig.

Det är min födelsedag som får mig att älska att sparka i löven, det är min födelsedag som får mig att älska mörka höstkvällar med tända ljus, det är min födelsedag som får mig att tycka att det är spännande att börja skolan eller återgå till vanorna igen. Det är min födelsedag som får mig att tycka att oktober lugnt är en av de bästa månaderna. Oktober och mina andra favoritmånader; Maj, Juni, Juli, Augusti och December. November är okej. Men Januari, Februari, Mars och åtminstone halva April tycker jag att vi kan strunta i helt, men det hör till en helt annan fråga.

Jag älskar att fylla år.
Nästan alla år har jag gjort det.
Och jag tror att jag börjar växa ifrån besvikelsen som infinner sig på kvällen, när man inser att det är över.
Jag tror att jag börjar bli vuxnare än jag varit tidigare.
Tack och lov för det!

Jag tog mig ut och gick till en superstor park som ligger ungefär en kvarts gångväg bort.
Idag är det 23 grader varmt i Bryssel och jag gick i kort kjol och linne.
Det är stor chans att det är sånt här väder på onsdag,
och jag har aldrig någonsin varit med om att det är sol och varmt på min födelsedag.
Det brukar regna, mycket.
Jag längtar hem mycket, men jag längtar inte efter att det här vädret försvinner.
Jag önskar bara att jag hade packat ner lite sommarkläder.

Jag tycker om min nya pall.

Jag börjar se hur jag ska kunna göra rummet till mitt nu. Det börjar fyllas, kanske allt för snabbt, med saker som jag uppskattar och tycker om. Kanske framförallt för att det finns två olika skålar med godis på mitt rum. Men också för att sakerna som står i bokhyllorna har kommit dit sen jag kom hit.
Kanske också för att det alltid är lite stökigt, speciellt på skrivbordet. Det är så jag bor.

Jag önskar bara att jag kunde slänga ut skrivbordet.
Det är inte alls snyggt. Det kommer aldrig att bli snyggt. Och det är alldeles för stort för att någonsin vara praktiskt hur mycket jag än kan använda det till samtidigt.
Det är också alldeles för stort för att jag ska kunna ersätta det, som jag kommer kunna göra med stolen när jag hittar en stol jag tycker bättre om.
Jag har funderat på att täcka det med ett tygstycke, men jag kommer inte att kunna täcka det helt, så jag vet inte om det gör mer nytta än skada.
Det kommer att sluta med att jag köper på mig alldeles för mycket saker som jag vill ha hem, och inte kommer kunna få hem utan att betala en massvis med pengar.
Eller så köper jag en bil och fraktar hem allt i.
Fyller den med alla mina saker, och kanske Lisa med hennes saker och lämnar dem i Lund innan jag åker hem. Jag måste bara spara lite pengar, ta reda på var man köper begagnade bilar här, köpa en och registrera om den när jag väl lyckats betala för all bensin hem.

Nej, jag får nog släppa den idén.

Grannen.

Jag och Lisa gick till grannen.
Och fråga om det skulle slängas och om vi fick ta.
Det fick vi väldigt gärna.
Vi var så lyckliga, och vi rotade och skrattade.
Och männen som städade ur sitt hus skrattade hjärtligt åt oss.
Det gjorde däremot inte männen som var där för att slänga saker,
vi kanske tog saker de ville ta.
Vi fyllde våra påsar med böcker, vi tog en pall och en väska till mig.
En portfölj till Lisa.
Vi stod och kollade på en supercool och vacker klädhängare,
och inte kunde vi bestämma vem som skulle få den.
Så vi sa att vi tar den, och löser det sen,
vänder ryggen till och en ful, ful kvinna kommer och tar den och bara går.
Med vår klädhängare.
Tur att vi gick hem med lite saker och kom tillbaka så ingen annan kunde sno det fina vi hittade denna gång.

Nu har jag en massa saker här jag inte alls vet vad jag ska göra med dem,
och jag har en massa böcker på franska jag aldrig kommer att läsa,
men det var i alla fall billigare än en dag på staden och ett museum som vi planerade från början.

Vad hände med second hand?

Huset mittemot gör nog en utrensning.
De slänger en massa saker, och stora lastbilar kommer dit för att hämta upp det.
Det ligger även en enorm boksamling där.
Jag börjar fundera på om det inte är dags att gå över och börja ta saker,
innan de slänger allt.
Det vore ju jättetragiskt.
Jag kan bara inte riktigt med att gå dit ensam,
och Lisa är så långsam på att ta sig hit.

Okej, alla böcker är antagligen på franska.
Men ändå.

Zzzzzzzz...

Klockan är 08.17.
Och jag ska lägga mig för att sova.
Igen.
Så att det blir omöjligt att hinna med allt jag måste hinna med idag.
Otur.