Att fylla år.

Jag har alltid gjort en stor grej av att fylla år. Jag har alltid räknat dagarna, och timmarna och legat vaken och bara väntat på att familjen ska börja sjunga och öppna dörren.
Precis där, är det bästa med att fylla år. Precis när dörren sakta öppnas, sången blir starkade och de levande ljusen lyser upp rummet. Precis där är känslan på max och längtan efter denna dagen som störst.
Jag älskar den känslan, och den längtan. Det är det bästa med att fylla år, förväntningarna.
Åh, jag älskar att fylla år.
Det kanske är en egoistisk egenskap att älska den dagen då alla helst ska fokusera på en själv, och ge en saker. Men det är ju inte det som är poängen. Poängen är att det är en dag då något alldeles särskilt händer. Och det är minst lika roligt när andra fyller år, det är bara inte samma sak. För det är inte samma längtan.
Jag älskar att hitta den perfekta presenten till någon(och givetvis hatar jag när man inte kan komma på något bra, och tillslut får köpa något helt meningslöst). Jag älskar att uppvakta någon annan i samband med dennes födelsedag och jag älskar att se denne(ibland smått motvillige) personen lysa upp och uppskatta sin födelsedag.
Jag tror nog att jag kan konstatera att min längtan efter födelsedagar inte kommer att bli mindre med åren.
För detta året fyller jag 19, och det är en helt meningslös ålder där ingenting händer. Jag vet att jag inte kommer att bli firad som jag skulle bli hemma, och jag vet att jag kommer att sakna att vara hemma något enormt. Men jag fyller år om två dagar, och jag kan ärligt talat inte bärga mig.

Det är min födelsedag som får mig att älska att sparka i löven, det är min födelsedag som får mig att älska mörka höstkvällar med tända ljus, det är min födelsedag som får mig att tycka att det är spännande att börja skolan eller återgå till vanorna igen. Det är min födelsedag som får mig att tycka att oktober lugnt är en av de bästa månaderna. Oktober och mina andra favoritmånader; Maj, Juni, Juli, Augusti och December. November är okej. Men Januari, Februari, Mars och åtminstone halva April tycker jag att vi kan strunta i helt, men det hör till en helt annan fråga.

Jag älskar att fylla år.
Nästan alla år har jag gjort det.
Och jag tror att jag börjar växa ifrån besvikelsen som infinner sig på kvällen, när man inser att det är över.
Jag tror att jag börjar bli vuxnare än jag varit tidigare.
Tack och lov för det!