VARMT!

Aldrig någonsin mer ska jag spendera hela juni på en plats som inte har hav i närheten. Det är nu så varmt både inomhus och utomhus att jag tror att jag befinner mig i en bastu. Det finns liksom ingenting man kan göra för att skydda sig från värmen. Undrar hur mycket elräkningen går upp om jag går och ställer mig i frysen ett tag...

Tankar och babbel.

Jag sitter på mitt rum, i en enda oreda av saker som jag inte vet om jag ska packa ner eller ställa där de borde vara. Det är så kort tid kvar tills jag ska åka och samtidigt är det så lång tid. Jag kan inte leva nerpackad i 12 dagar, samtidigt som jag vill kunna göra så mycket roligt som möjligt på de 12 dagarna och nu sitter jag ju ändå bara här och gör ingenting. Fast jag är inte redo att säga hej då än.

Stina sov här inatt, efter ett väldigt trevligt midsommarfirande jag ska skriva mer om senare, och när vi låg och pratade inatt runt 4-snåret så insåg jag hur kort tid jag har kvar. Jag har träffat så underbara vänner här som jag inte vet när jag träffar nästa gång. Och så många människor jag inte hunnit att lära känna än, och jag vet inte ens varför?! Så mycket saker jag ville ha gjort och så mycket jag ville veta innan jag kom hem igen. Men jag vet vem jag är nu och det visste jag inte innan jag åkte. Det är nog ganska stor sak att komma på, tror jag, och jag behöver inte mer tid här för att reda ut det som fortfarande är i mörkret för mig. Jag är inte redo att säga hej då än för att det finns ingen anledning att göra det 12 dagar i förväg. Hej då säger jag när jag åker härifrån och än så länge har jag massor med tid kvar på mig att uppleva Bryssel på.

Jag väntar lite med att packa, och för nu kan jag leva i oröra. Det är mycket som ska bli gjort innan jag åker hem, men jag tar det en annan dag. Ikväll är det lördag, och jag har frivilligt hållt mig hemma och planerar nu att äta en stor tallrik fil för att bota mitt magonda och göra något som jag tycker om att göra. Vi får se vad det blir!

Glad midsommar!

Jag som aldrig firar midsommar har nu en stor och ganska välbetald krans och ser svenskare ut än jag någonsin gjort innan. Man blir verkligen svensk av att bo utomlands men jag är helt okej med det ikväll. Tror att Holgan får följa med också.

Och du, ha en riktigt trevlig midsommar!

Akut huvudvärken börjar lätta, jag vann ostbåg vs ostkrok diskussionen, barnen sover och imorgon ska jag till Ikea. Idag har varit en väldigt bra dag. Roliga nyheter och bara jag och Estelle hela dagen, inklusive kladdkaka.

Jag gillar mitt liv här.

Materiell förälskelse.

Gå in på Bird on the wire och köp något av detta till mig. Eller något annat, det går det också. 

Nedräkning:20dagarkvar

Med 20 dagar kvar konstaterar jag än en gång att jag inte kan ta tillsägelser. Vare sig jag förtjänar det eller inte, men speciellt när jag förtjänar det.

Jag tycker inte om att göra fel. Och tycker inte om att göra fel mot andra.

Nedräkning:22dagarkvar

Tiden går snabbt när man har roligt, och det ska jag ha de kommande dagarna. Nu ska jag iväg och hämta F på skolan, och sedan skynda mig hem så att jag är hemma när Rebecca kommer hit. Vi hoppas att hon hittar rätt och inte tappar bort sig på vägen. Hon verkade lugnare än jag, men hon har helt rätt i att på ett eller annat vis så löser det sig, tror bara att min beskrivning kunde ha varit bättre.

Vi får se hur mycket tid det kommer bli över till bloggande, jag har ingen aning om vad jag och Rebecca ska göra. Kanske drar med henne på bio, jag råkar veta en film som Rebecca är min enda partner in crime som skulle se den med mig...

Dags att dra!

Cause all I feel is fear.

Jag är en ganska feg människa. En ganska feg människa som tänker alldeles för mycket och som dessutom har alldeles för mycket tid att tänka på. Därför ska det bli fint att få hit Rebecca, att umgås med henne hela tiden i 5 dagar och inte ha tid att tänka på allt som jag inte vill tänka på, och ha tid att prata om allt jag vill prata om. Det ska bli roligt att få visa mitt Bryssel för henne också, få visa var jag har bott det senaste året och säga hej då till många av sakerna som jag inte kommer att se igen efter ett Rebecca åkt. Ja, jag är mycket glad att hon kommer imorgon. Så glad att jag funderar på att gå och lägga mig nu, bara så att tiden ska gå snabbare!

Förresten så är det väldigt bra att ha en bror som sysslar(sysslade?) med musik. Jag vet att han skäms lite, men jag är dålig på att skämmas över både honom och en hel massa andra människor, så jag fortsätter lyssna och njuta av att jag kan höra hans röst här fastän han är flera hundra mil borta!

Musik för olika generationer.

Jag sitter just nu och tänker ut vad för musik jag och mina föräldrar kan tänkas vilja lyssna på på vägen hem till Sverige. Jag har gått igenom hela mitt itunesbibliotek nu, men jag inser att jag kommer att behöva expandera mitt bibliotek något. Men med vad? Mina kära föräldrar var väldigt hjälpsamma "Glad och blandad musik". Jahaja. Problemet är ju att jag oftast tycker att glad musik är något annat än de tycker.

Har ni förslag, så säg dem, annars kommer det sluta med att vi får stänga av radion och sjunga själva i alla fall!

nedräkning:23dagarkvar

Med 23 dagar kvar i Bryssel så vandrade jag efter en långsam morgon hem till Linnea för att träna och sedan bara umgås. Vi har en tradition av att träna och sedan äta ägg, och jag tycker att det är en mycket fin tradition. Idag lät vi Harry Potter på ljudbok sällskapa oss och om jag skyndar mig så hinner jag klart med femman, sexan och sjuan innan sista delen kommer ut på bio.

Jag gillar inte att sitta i frivillig ofrivillig tystnad. När huvudet är för trött för ljud, så man väljer att inte sätta på musik eller något annat som låter och så blir det ändå inte lugnt och tyst i huvudet. Nej, jag är inte sinnessjuk och hör ljud, det bara susar i öronen!

Nedräkning:24dagarkvar

Idag har jag varit i Gent med Lisa och Una. Det om något är att utnyttja tiden jag har kvar här. Min kamera dog halvvägs in i resan, och antingen nöjer jag mig med bilderna jag har eller så anstränger jag mig och snor bilder av Lisa, det får bli ett senare beslut. Just nu är jag mest glad över mina kap jag gjorde, att det var en så förträffligt trevlig dag och att vi gjorde upp mer spännande planer. Himla fin dag!

Klädlycka.

Var i Antwerpen för någon månad sedan och inhandlade ett gäng plagg som använts olika mycket. Levi's jeansen används vid varenda tillfälle som tillåts, medan denna kjol inte blivit använd förrän idag. Lite svår att använda, och jag får absolut inte luta mig framåt i den, men jag har en känsla av att kjolen och jag ändå kommer att bli bästa vänner. Ni ser det inte på bilden, men den är i ljusblå manchester som gör att den alltid står fint utåt. Helt klart värd och inhandlad på American Apparel.

Nedräkning:25dagarkvar

För ett tag sedan bestämde jag mig för att varje dag som är kvar här göra någonting som jag inte kommer att ha möjlighet att göra när jag är hemma i Sverige igen. Jag ville verkligen utnyttja och uppskatta tiden som är kvar. Vissa saker är givna, som att åka till Gent eller äta ute på turistgatan(slaktargatan heter den egentligen). Men det kan jag ju inte göra varje dag, och det är lite svårt att dra gränsen för vad jag inte kan göra hemma. Det är ju helt sant att jag inte kan sitta i Pernillas kök och titta på bloggar en hel dag hemma, fast det är ju inte så väldigt brysseliansk heller. Det kanske inte går att göra något speciellt varje dag, och det beror antagligen mest på att jag helt enkelt inte vill lägga ner för mycket pengar på det. Gårdagens mys hemma hos Lisa var alldeles lagom tyckte jag, och kvällens mys hemma hos Linnea är precis vad jag behöver. Så, jag bestämde mig för att de dagar jag inte gör någonting brysseliansk så ska jag i alla fall umgås med människor som inte kommer att finnas nära till hand hemma.

Så igår la jag på mig min allra pyssligaste sida, host, och gjorde mig en nedräkningskalender. För varje dag jag lyckas med mitt mål får jag stryka över dagen, men misslyckas jag så får dagen lämnas oöverstryken. Så vet jag sen hur bra jag lyckades!

Jag har nog aldrig längtat hem härifrån så mycket som jag gör idag.

Jag har ingenting att göra, och ingenting jag vill göra eller ta mig för. Jag vill bara hem, och jag vill inte hem på viset att det blir roligt att packa för då är jag på gång. Jag vill inte hem på viset att jag vill sysselsätta mig för att glömma det. Jag vill bara hem. Det har ingenting med här att göra, det är inget fel på livet jag lever här. Just idag så vill jag bara vara hemma, i mitt egna hus med alla mina egna saker och alla människor hemma.

Nedräkningen har offentligt börjat.

26 dagar kvar tills mina päron kommer!

Lördag, lördag.

Jag försöker komma på vad jag ska göra med min dag. Det är en sånn dag som är lång, och har alla möjligheter att bli en bra dag, men jag är för trött för att orka tänka ut någonting bra. Jag vill sova, titta på O.C. och packa. Men jag ska inte packa, jag måste sluta vilja packa. Eller packa ner allting, och packa upp det igen. Bara för att se hur mycket jag får ner i väskorna, hur tunga de blir och så kan jag ställa upp allting snyggt igen när Rebecca kommer hit. Fast det där är bara rent korkat. Om jag packar ner allting nu, och måste packa upp det igen, för att sedan packa ner det igen kommer jag bara att bli ledsen.

Nej, jag tror att jag börjar med att ta en dusch och ta på mig, det är alltid en bra start!

Tills vidare får ni en totalt meningslös bild, en så kallad "Pall-bild" som är Lisas favorit att tycka illa om. Ja, hon har rätt, bilden är meningslös och inte så vidare viktig. Men har man tråkigt så har man.

Capre Diem, när ska folk inse att det inte är ett bra namn?

Eftersom belgare är ett folk som tycker om att göra livet besvärligt för mig, så har de nu återigen spärrat mitt belgiska kort med ursäkten "vi har inte fått in pappret att hon är inskriven här", vilket gör att jag just nu inte kommer åt mina pengar. Fint sätt att spara pengar på, bara det att man inte alls sparar pengar på det.
   Hur som, så ledde det till att mina och Lisas fredags planer var en del begränsade, så vi beslutade oss för att promenera och se var vi hamnade. Det regnade lite lät, så vi började med att åka buss och prata av oss om det viktigaste. Sedan blev vi av och vandrade runt i några timmar, tills vi hamnade på ett brasserie som heter Capre Diem av alla djupa saker de kan välja. Lisa lånade ut så att jag också kunde få dricka något varmt.

Väldigt fint tips om man är i en stad man inte känner utan och innan, promenera på måfå, det är alltid då du får se det intressanta med staden!

Regnet det bara öser ner, och jag blir våt om både skor och strumpor.

Gick hem från Linnea i lite smådugg. Är väldigt glad att jag inte gick fem minuter senare för då hade jag mött det här ovädret. Jag hade blivit ganska blöt. Nu börjar det avta, och det är skönt för jag måste ut igen. Tur att jag redan gett upp både hår och smink idag.

Det blev förresten inget fontänbad. Vädret svek oss. Vi stannade inne och såg film och åt god mat istället.

(Angående rubriken. Min mamma sjunger en del hemma, och inte alltid så som låtarna går, det gör att min fortsättning på rubriken går: Du är ingen bra förklaring, dig vill jag aldrig mera träffa jag lovar, men du är min, du ska alltid vara min. Ja, som ni ser, det finns en anledning att jag är som jag är.)

Klockan är natten och förvänta er inga bra texter av mig nu.

Klockan är två på natten och jag hade tänkt att krypa till kojs nu. Imorgon ska jag ju ändå ta kort på Linnea när hon badar i en fontän. Lite trist bara att jag måste fota och inte får bada själv, kommer polisen lär jag ju bli indragen vilket som. Men jag känner mig ganska nöjd med att få låna Linneas kamera också.

Var iväg på den sista träffen med 18+ gruppen i Svenska kyrkan idag, vi picknickade i en park och myste(mös?). På väg hem, när jag går där och ler för mig själv och skuttar till ibland medan jag lyssnar på musiken så ser jag Linnea och Felizia stå och prata, var längesedan jag lyckades skrämma någon så bra.

Som ni märker på min osammanhängande text har jag haft en väldigt bra dag, så nu tänkte jag att jag, min näsa och mitt leende skulle avsluta den på bästa vis. Lägga sig i en kall säng och värma upp den.

Kvitton och jag.

Ja, jag sparar på kvitton. Detta är mer eller mindre alla kvitton från mitt år här. Lite kul när man hittar ett kvitto och utbrister: Har jag köpt en pizza för 30€? Jaha, det var ett svenskt kvitto... Vad gör det här?!

Fyra veckor kvar.

Idag är det exakt fyra veckor kvar tills mina föräldrar kör in på trottoaren och knackar på. För att fira det så fick pappa precis ett lååångt mail med frågor och krav jag har för att förberedda inför resan. Fyra veckor innan kan tyckas länge, men vi ska faktiskt åka på en liten roadtrip i Europa och än så länge har vi bestämt två städer men inga vägar alls. Då behöver man planera lite. Sen att första frågan gällde musik, det är en annan sak. Musiken kommer förövrigt vara svår hanterad. Jag och mamma kan gilla samma saker, jag och pappa kan gilla samma saker, mamma och pappa kan definitivt gilla samma saker (snarare, pappa är nöjd om mamma är nöjd och sitter och sjunger). Men alla tre och samma musik, då blir det lite mer begränsat.

Trots att det kan verka så, så är jag inte bara glad att åka härifrån. Barnen har insett att det bara är fyra veckor kvar och när man har en liten F utan framtand i knät som säger att han kommer att sakna mig, så är inte tårarna långt borta. Eller när E frågar hur de ska klara sig under sommaren. Klart att de kommer att klara sig, det kommer jag göra borta hos mig också, men jag gillar ju de här små liven. Kommer jag få veta när E faktiskt har blivit delfinskötare? Och F vet vi inte riktigt vad han vill göra, just nu tror jag att det är golfproffs eller legobyggare som gäller.

Och när vi ändå pratar om saker folk blir när de blir stora så ska jag berätta för er vad P får uppleva på sitt nya jobb. Hon får träffa väldigt mycket imponerande människor, jag kan inte berätta allt, men låt mig bara säga att hon har skakat hand med Obama. På sitt förra jobb, där hon inte träffade lika mycket människor. På sitt nya jobb, då skulle hon kunna träffa på vem som helst. Hon är grym helt enkelt!



En av alla låtar jag och mamma kommer överens om. Bara kolla in dem, så snygga! Jag ska definitivt lära mig att dansa som killen.

En av alla mina vackra vänner.

Om exakt en vecka har Rebecca precis kommit hit. Som jag längtar! Jag har velat visa henne Bryssel och hur jag har det här så länge, men först var hon i Afrika och sen har det inte gått. Men nu, nu ska hon komma och hon ska till och med vara med på jobbet så hon är den första som får träffa barnen. Vi ska göra så mycket roligt, och prata hela nätterna. Och sen åker hon hem, och då är det bara 3 veckor kvar tills jag åker, eller har åkt faktiskt. HJÄLP!

Frihet.

Nu är jag klar med franskan, nu är det inga mer lektioner, prov eller läxor. Det känns precis som när man får sommarlov, jag vill bara hoppa och skrika frihet. Fast jag är ju inte ledig än, jag ska ju jobba i fyra veckor till. Det är nog mer det att nu finns det ingenting om dagarna som jag måste göra. Handla då och då, vika tvätt och allt det där, men helt plötsligt känns det där enkelt som en pannkaka. Kanske är det för att jag ser ljuset i tunneln, jag kan känna smaken av frihet nu. Jag har inte varit fast här, eller tyckt att det varit så väldigt jobbigt att jobba. Au pair är utan tvekan ett av de enklaste jobben som finns, det jobbiga är när man bråkar med barnen och att man bor där man jobbar, men de där små nackdelarna kan inte påverka det faktum att au pair är ett enkelt och roligt jobb. Men nu är jag klar. Jag har gjort det här, man kan inte utvecklas så mycket mer inom området och jag älskar att jag är på sluttampen och kämpar. Att jag kan planera vad jag ska köpa med mig hem till alla, och vad jag ska ge familjen här som tack. Jag älskar att få planera hur jag ska packa, vad som ska i vilken väska. Jag älskar att framtiden är så där lagom suddig igen, att jag känner att jag rör på mig, att jag är på väg någonstans. Jag har alltid älskat att röra på mig. Ha, tänker till exempel Suss nu. Men jag menar ju inte röra på mig som i att träna. Jag menar röra på mig som i att ta mig från ett ställe till ett annat. Åka bil, åka tåg, flyga, åka båt, cykla. Allt det där som gör att man känner att man rör på sig.

Nu ska jag röra på mig stort igen, jag ska flytta till ett annat land. Nej, du ska flytta hem, kanske du tänker. Ja, jag ska flytta hem. Hem till Sverige och hem till mina föräldrar utan en aning om vad jag ska göra till hösten. Jag kanske blir arbetslös och bor hemma i ett helt år. Kanske. Eller så kanske jag får för mig att jag ska söka jobb i Amsterdam och drar dit. Vem vet? Det är det som är det fina, jag måste inte veta, jag måste bara vilja. Ah, ljuva frihet.

Barnens nya studsmatta.

Idag har barnen hoppat på sin nya studsmatta. När jag hade framme kameran höll se sams, men så fort den var borta så bråkade de konstant. Jag gick tillslut, tänkte att så länge de inte skadar varandra fysiskt så får de lösa det själva. Men sen kom deras mormor och morfar från Sverige, och då höll se säms igen - nästan.

Nu är båda barnen i säng och regnet vräker ner på fönstret. Jag har nästan bestämt mig för att strunta i att plugga franska, och se ett Glee avsnitt eller två istället. Hjälp, vad jag är en dålig människa.

Tisdagsträning.

Linnea kom förbi idag. Vi skulle träna, och äta brunch och sen skulle hon iväg. Vi hann se tjugo minuter av en film också, det är därför hon ser så smålycklig ut på första bilden, innan hon drog iväg på klädbytardag och jag klev in i duschen. Tanken var att jag skulle plugga franska för att klara det muntliga provet imorgon, och det kanske är vad jag borde göra nu också. Men jag vill, vill, vill inte! Mest för att det inte hjälper, jag kommer ändå inte att klara mig igenom provet imorgon. Vet inte om jag missat det där med att inställningen påverkar...

Växelspakar och sånt som killar har, men inte pappa.

Jag pratar ganska mycket, och ofta hinner jag säga saker jag inte alltid tänkt igenom. Det resulterar i att man ofta får höra "det har du sagt!" Har jag?! Ja, de hävdar ju det så jag får väl tro på det då. Och alltför ofta har jag sagt någonting som inte riktigt var meningen att det skulle bli så. Som när jag talade om för pappa att någon kille jag känner har en växelspak, tillskillnad från pappa. Jag pratade ju om bilen och jag minns inte alls när detta skulle ha hänt, men om jag berättar det här nu så kanske, kanske jag slipper få höra min syster berätta om det på mitt bröllop...

Kanske?

Rosor är röda...

Sånt här sysslar jag med ibland, när jag får fixidéer. Jag tror att det blev 30 rosor tillslut, kanske blir det fler en annan dag. Hur som helst undrar jag om jag hade fått någonting gjort om jag inte vore så envis...

Rosorna är förövrigt mellan 0.5-1 cm i diameter, lagom pilligt tycker jag.

Jag ska berätta en sak för er.

När man hör franska, utan att kunna det så tycker många att det är ett väldigt vackert språk. Det tyckte jag också, jag drömde mig bort till världar där jag kunde hantera språket utan svårigheter och hur vackert det lät. Men när man sitter och övar verbformer och ord och annat inför prov så blir språket bara fulare och fulare. Rörigt, alldeles för många vokaler och ingen ordning på några verb eller tempus böjningar. Fransmännen spottar fram sina skårrande r och jag ska säga er att språket kanske låter vackert, men innehållet är detsamma som i vilket annat språk som helst. Det är inte hur man säger orden som har en betydelse, utan vad orden betyder. Jag skulle inte bli lyckligare av att höra je t'aime än jag älskar dig.

Ja, jag vet att jag kommer att ta tillbaka det någon dag och att jag fortfarande tycker att franska är ett vackert språk, och det vore väldigt roligt om jag kunde behärska språket. Det är bara det att idag har jag stirrat mig blind på det utan att ha blivit någonting bättre, och jag vill inte ha prov imorgon för jag känner att det inte kommer att gå bra.

Över och ut, nu har jag klagat slut.

Smida planer.

Det tar oftast ungefär en timme från att jag lägger huvudet på kudden till att jag faktiskt somnar, så jag brukar utnyttja den tiden till att tänka på vad jag ska göra när jag är vaken och smida andra trevliga planer. Det bästa är att på natten, alldeles ensam i mörkret så finns det ingenting jag inte skulle kunna lyckas med. Vill jag sy en jacka, då ligger jag vaken tills jag kommit på hur jag ska lyckas göra varenda liten detalj, det kanske är därför jag inte somnar också...

Igår hann jag tänka på väldigt mycket saker, och bland annat har jag nu bestämt vad det ska bli för efterrätter på den lilla bjudningen jag kommer att ha för mina kära vänner som tog studenten eller fyllde år under tiden jag var här. Det är överpretentiösa efterrätter och jag kommer aldrig ha ork eller råd att göra dem allihop, men vad jag älskar att ligga och tänka på det! Alla dessa efterrätter ledde mig till en idé om en tårta jag ska göra åt familjen här, som avskedsfika innan jag åker hem. Fint och så där tänkte jag först, nu tänker jag bara dumt, dumt, dumt. Nu vill jag ju bara att det ska bli sista veckan så att jag får sitta med den där tårtan som ska bli så god, fin och perfekt. Kommer den att bli god, fin och perfekt? Nej, för jag kommer garanterat att ha tappat lusten att göra den tills dess. Kreativitet ska man släppa ut så fort man känner att den kommer, och inte förvara i en box till ett senare ändamål.

När jag blir stor ska jag vara en sånn som genomför alla roliga, kreativa idéer jag får. Men för nu så får det bli franska plugg. Inte alls lika roligt.

Knokke.

Ja, fötterna är sönderbrända på sista bilden. Det är inte enda delen av mig som jag har bränt, men vad gör det när man har fått vara vid havet i två dagar och bara njutit? Första dagen somnade jag över mina skisser och andra dagen höll jag mig i skuggan tills den försvann. Vi hann med att bada och att promenera längs stranden. Vi drack varm choklad på en uteservering och jag började gråta när en audi r8a åkte förbi och Stina förstod inte alls varför jag var så löjlig.

Man kan säga att jag är mycket, mycket nöjd och att jag är mycket mycket lycklig. Ibland leker livet.