Jag sitter på mitt rum, i en enda oreda av saker som jag inte vet om jag ska packa ner eller ställa där de borde vara. Det är så kort tid kvar tills jag ska åka och samtidigt är det så lång tid. Jag kan inte leva nerpackad i 12 dagar, samtidigt som jag vill kunna göra så mycket roligt som möjligt på de 12 dagarna och nu sitter jag ju ändå bara här och gör ingenting. Fast jag är inte redo att säga hej då än.
Stina sov här inatt, efter ett väldigt trevligt midsommarfirande jag ska skriva mer om senare, och när vi låg och pratade inatt runt 4-snåret så insåg jag hur kort tid jag har kvar. Jag har träffat så underbara vänner här som jag inte vet när jag träffar nästa gång. Och så många människor jag inte hunnit att lära känna än, och jag vet inte ens varför?! Så mycket saker jag ville ha gjort och så mycket jag ville veta innan jag kom hem igen. Men jag vet vem jag är nu och det visste jag inte innan jag åkte. Det är nog ganska stor sak att komma på, tror jag, och jag behöver inte mer tid här för att reda ut det som fortfarande är i mörkret för mig. Jag är inte redo att säga hej då än för att det finns ingen anledning att göra det 12 dagar i förväg. Hej då säger jag när jag åker härifrån och än så länge har jag massor med tid kvar på mig att uppleva Bryssel på.
Jag väntar lite med att packa, och för nu kan jag leva i oröra. Det är mycket som ska bli gjort innan jag åker hem, men jag tar det en annan dag. Ikväll är det lördag, och jag har frivilligt hållt mig hemma och planerar nu att äta en stor tallrik fil för att bota mitt magonda och göra något som jag tycker om att göra. Vi får se vad det blir!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Skriv!