Det tar oftast ungefär en timme från att jag lägger huvudet på kudden till att jag faktiskt somnar, så jag brukar utnyttja den tiden till att tänka på vad jag ska göra när jag är vaken och smida andra trevliga planer. Det bästa är att på natten, alldeles ensam i mörkret så finns det ingenting jag inte skulle kunna lyckas med. Vill jag sy en jacka, då ligger jag vaken tills jag kommit på hur jag ska lyckas göra varenda liten detalj, det kanske är därför jag inte somnar också...
Igår hann jag tänka på väldigt mycket saker, och bland annat har jag nu bestämt vad det ska bli för efterrätter på den lilla bjudningen jag kommer att ha för mina kära vänner som tog studenten eller fyllde år under tiden jag var här. Det är överpretentiösa efterrätter och jag kommer aldrig ha ork eller råd att göra dem allihop, men vad jag älskar att ligga och tänka på det! Alla dessa efterrätter ledde mig till en idé om en tårta jag ska göra åt familjen här, som avskedsfika innan jag åker hem. Fint och så där tänkte jag först, nu tänker jag bara dumt, dumt, dumt. Nu vill jag ju bara att det ska bli sista veckan så att jag får sitta med den där tårtan som ska bli så god, fin och perfekt. Kommer den att bli god, fin och perfekt? Nej, för jag kommer garanterat att ha tappat lusten att göra den tills dess. Kreativitet ska man släppa ut så fort man känner att den kommer, och inte förvara i en box till ett senare ändamål.
När jag blir stor ska jag vara en sånn som genomför alla roliga, kreativa idéer jag får. Men för nu så får det bli franska plugg. Inte alls lika roligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Skriv!