Trött tjej.

Jag har ett dilemma. Ska jag göra mina sit ups och rygglyft eller ska jag klassificera mig som sjuk och unna mig att inte göra det idag. Lätt svar, klart att jag ska göra dem ändå, vad är jag för en latmask egentligen?
Det är bara det att jag är så trött, i kroppen. Så där typiskt som jag alltid är innan jag blir sjuk, när kroppen bara lägger av, slutar fungera. Så jag är rädd att om jag lägger mig på golvet så kommer jag inte att kunna göra några träningsmoment i alla fall.

Okej okej. Jag ska göra dem. Jag ska i alla fall lägga mig på mattan och försöka.

Valutor.

Jag har inte riktigt vant mig av med att räkna om allting till svenska kronor än som jag handlar här. Kostar en sak 10€ tänker jag automatiskt 100kr, även om det inte ens stämmer. Just nu är helt fel tid att få sin lön i euro, för att senare växla till svenska kronor. Jag får väl ärligt erkänna att jag inte alls förstår det där med valutor och värde och hit och dit och bra och dåligt, jag har bara fått det sagt till mig att just nu ska man inte växla euro till svenska kronor, för det förlorar jag på. Hur man nu kan göra det egentligen, pengar är ju pengar. Det är väl också därför jag inte ska jobba med ekonomi.
Jag hoppas hur som helst att vinden vänder snart, så att det blir tvärtom och jag tjänar pengar när jag växlar till svenska kronor. Det vore ju väldigt roligt om mina hittills 600 sparade euro ville bli mer än 6000 svenska kronor, det skulle kunna göra mig rik! Eller rikare i alla fall, så långt är jag minnsann med!

Jag har så fina vänner.

HÄMND!

Stolthet och fördom, jag har varken det första eller det andra. Typ.

Elisabeth Bennet fick sin Mr. Darcy denna gång också.
På ett McDonalds i Bryssel.

Note to Future-myself.

Sluta tappa/oavsiktligt slänga mobilen i golvet när barn ser. Det är ett dåligt exempel.
Sluta förresten att överhuvudtaget tappa/oavsiktligt slänga mobilen i golvet.

Ha HA! Jag vet inte vem jag skrattar rätt upp i ansiktet, kanske alla de demoner som vill få en att tro att man inte kan!

Gissa vem som hade en per.. wait for it... fekt morgon med barnen?!
Jo, jag! Såklart.
Inget bråk, inget tjafs, ingen stress.
Bara uppspelta barn som inte ville ligga kvar i sängen längre och som visste att om de är duktiga så spelar vi uno.
Det är så underbart med barn på det viset, hade jag försökt tala om för dem att om de skyndar sig så kan vi spela uno så hade de aldrig gjort det, men nu när de fått känna på det så är det det enda de vill göra!

Nu ska jag gå och lägga mig igen, och sova lite till. Bara för att jag kan (och behöver).

Lydia sa "ta hand om dig själv", så jag gjorde det.

BU!

Vinden vänder alltid.

Min dag började fel, på väldigt många vis. Men den slutade ganska fint. Jag fick t.ex. ett diplom av Estelle idag, där hon har skrivit ner allt jag är bra på. Ett litet kort utdrag:
Olivia hjälper - full pott
Olivia snäll - full pott
Olivia skriker - näst minst (!!!)
Olivia godkänd som oper(au pair) - full pott
Bra på att leka - full pott
Franska - full pott (hon vet uppenbarligen inte vad hon pratar om)
Pratar fint - full pott
Lagar mat - full pott

Jag ger även bra julklappar, säger nej mycket till Fredrik(är det en bra sak?) och de vill ha kvar mig länge.
Hela diplomet slutar med:
Vädens bästa opär från alla (Världens bästa au pair från alla)

Behöver jag säga att jag började gråta?

Jag vill hem.

Jag som alltid varit en morgonmänniska...

Vissa saker får inte hända när man är Au Pair. Typ att tappa bort barnen eller att något barn skadar sig allvarligt. Men sen kommer alla de här småsakerna, som att man absolut inte kan bli sen till något för då raseras allt och då behövs det en bil och då måste man ringa de upptagna föräldrarna. Något man helst vill undvika.
Mina absoluta ofavoritfällor, som på något vis alltid tycks gå fel hur jag än gör, det är de mornarna jag väcker barnen. Oftast brukar felen vara att jag och Fredrik bråkar lite, för att han vill somna om och jag vill att han ska gå upp. Men några gånger har det hänt saker som än mindre roliga. En som jag till och med inte vill prata om för att den har satt sånn prägel på mig. Idag hände en ny sånn sak, jag ställde klockan fel. En timme försent. Tur är det väl då att Estelle har en egen klocka, och kommer upp och väcker mig. Vi hinner allt, utan problem, vi hinner till och med spela två omgånger Uno(som jag och Fredrik vann, vi spelar i lag). Men vad gör det? För det är inte upp till åtta-åriga Estelle att få upp oss, det är upp till mig. Sånt där får bara inte hända, framförallt för att man kan inte gottgöra det. Jag kan ställa klockan rätt nästa gång, woho, duktigt. Man kan försöka briljera så mycket på ett annat område att detta glöms, men det är fusk. Och ganska svårt. Man kan be om förlåtelse, vilket jag ska göra, och jag har svårt att tro att Pernilla inte kommer att förlåta mig. Det gottgör det fortfarande inte. Och jag vill gottgöra. Göra om, göra rätt.
Imorgon bitti ska ALLT gå perfekt. På något vis.

Idag har varit en lååång dag.

Idag är jag VASB. För er som inte vet vad det är så står det för "vård av sjukt barn". Lydia påstår att det heter VAB, men då missar man ju faktiskt det viktigaste i meningen, att barnet är sjukt.
När ett barn är sjukt är det okej att kolla på tv. Men när de sett tre ScoobyDoo filmer tror jag att det räcker, men det är svårt att få bort 6 åriga barn från tv:n. När man tvingar dem att göra läxor till exempel så gråter de tills man säger åt dem att fuska. OBS, jag anser inte att det är fusk att måla fåglar som m, det är bara ett bra sätt att måla dem på.

Imorgon kommer att vara en lika lång dag, förutom att jag inte kommer att jobba kväll så jag ska springa över till Lisas. Och egentligen är det en promenad på en halv timme, det låter bara mysigare att säga att man ska springa över. Man springer förbi Inga-Lills hundsalong på vägen. Det är en svensk hundsalong. Känns det viktigt att ha i Bryssel tycker ni? Det tycker jag, absolut.

Eftersom jag inte har några bra bilder från denna dagen så ska jag dela med mig av en underbar video istället, och ja, det är en vink till många:

Ps. Idag har jag gett kläder och färglagt Robert Pattinson. Det ni.

Jag behöver hjälp.

Nu har jag försökt komma på ett namn till mitt framtida klädmärke alldeles för länge utan någon framgång. Det står helt still. Jag har för mycket krav givetvis. Men har ni något bra förslag så dela gärna med er, det behövs!

Plastpåsevikning.

Jag satte mig och vek ihop alla mina plastpåsar så att de skulle ta mindre plats i lådan. Det får mig alltid att tänka på Rut och Karin och när vi hjälpte dem att städa ur sin lägenhet hos Larssons. Det var då vi upptäckte tjusningen i att vika plastpåsar. Vi vek om alla deras plastpåsar åt dem (jag gjorde annat med, t.ex. städade toaletten, så att ni inte tror att jag bara gjorde det!).
   Rut och Karin lärde oss mycket mer än att vika plastpåsar, och nu var det ett tag sedan de jobbade på Nimbus, men jag har fortfarande dem att tacka för så mycket. Det är lite speciellt, det där bandet mellan de som fanns där för en när man var tonåring och den man är nu. Jag är så oerhört glad att de kom och jobbade hos oss, och att de aldrig någonsin fick en att känna att man var ett jobb för dem.

Kommersiell lycka.

Att vara superlycklig och lite kär i sina nya skor är ingenting jag uppmuntrar folk till. Jag brukar vara en av dem som tycker att konsumtion är fel, men jag är också en av de människorna som är uppenbar med sin dubbelmoral, för jag älskar att komma hem med något nyinköpt som man känner blev helt rätt.
Varpå jag är väldigt nöjd efter min dag igår när jag kom hem med hela tre saker som jag bara älskar. Reashopping är alltid en märs, och något jag inte gärna genomlider. Men väl hemma igen så känns det väldigt bra. Och jag struntar i att jag blir 1.84 i mina nya skor. Jag kan ta det.

Söndagar har förlorat sin betydelse.

De senaste 6 åren har jag tyckt om söndagar. Jag har alltid haft saker att göra och jag har alltid umgåtts med mina vänner. Varvat ner innan en hektisk skolvecka sätter igång. Söndagar har ibland varit den bästa dagen i veckan. Nu har den helt förlorat allt sånt värde. Den har blivit en dag av tidsfördriv och ingenting. Ingen gudtjänst på morgonen, och blir det det så är den inte alls som jag vill att gudtjänster ska vara. Ingen fika efteråt, ingen mysig middag med familjen och inget häng på kvällen. Det jag har att se fram emot idag är Solsidan, och jag kan inte ens göra någonting åt det. Allting är stängt här på söndagar, och alla mina vänner är upptagna på sina egna håll. Så såvida jag inte vill gå ner och leka med 5 barn så har jag inte så mycket att göra mer än att sitta vid en dator och prata med mina vänner över internet. Nog för att det är trevligt att få prata med dem, men jag hade ju kunnat vara hos dem också.

Skönt att veta att det är mindre än 3 månader tills jag faktiskt är hemma en vecka. Det är mindre än 6 månader tills jag är hemma på heltid.

Och hörrni, det är en månad kvar tills Suss kommer ner. MUMS.

Shopping på Olivias vis.

Igår var jag inne i stan för att spendera mitt presentkort på Zara. Efter en timme och ett fynd åkte jag hem. Gissa varför!
   Jag var kissnödig.

Men idag ska jag in med Lisa, och köpa skorna jag drömt om så länge nu. Jag hoppas bara att jag inte blir kissnödig igen, för alla toaletter kostar pengar där ute i stora staden.

Här är en oinspirerade bild på mitt fynd från igår, men min kamera vill inte samarbeta så alla bilder på mig i kavajen blev helt vita. Tur att jag kan glädjas över att betala 20 euro för en kavaj jag trodde skulle kosta 40 och som har kostat 60. Sånt gör mig glad.

Ibland undrar jag om jag vet hur lyckligt lottad jag är.

Att det finns någon som ser mig och tar hand om mig, det har jag nog aldrig riktigt tvivlat på. Och när Pernilla säger att det nog finns någon där uppe som såg till att jag kom hit så kan jag inte annat än att hålla med. Även om jag nu ser på det på ett annat vis än hon gör. För att det skulle kunna bli så här bra för mig att flytta utomlands, det trodde jag aldrig. Att jag skulle hamna i en familj som passar mig så bra, och hitta vänner jag tycker så mycket om, det var ingenting jag tog för givet när jag bestämde mig för att åka hit. I själva verket tänkte jag nog att det skulle bli ganska hemskt. Mest för att jag är en oerhört negativ människa när det gäller mig själv, men också för att jag vet hur jobbigt jag tycker det är att vara hemifrån. Hemifrån mitt hem, hemifrån mina vänner, min familj, mina vanor. Allt. Ändå går det så bra här, ändå så känner jag att jag får plats att bo här och att även om alla dagar och tillfällen inte är ultimata så funkar det väldigt bra.
   Det beror nog framför allt på att jag och Pernilla fungerar så bra ihop. Jag vet att det är barnen jag jobbar med varje dag, men för mig är det väldigt viktigt att jag och barnens föräldrar går bra ihop också. Barn tycker om en så länge man tycker om dem, oftast. Det är inte samma sak med vuxna och man har hört många berättelser om Au Pairer och deras värdfamiljer som bara inte klaffar - och så klaffar det så oerhört bra för mig. Ha Ha! Fast nu vill jag inte vara sånn, nej, jag vill vara tacksam. Tacksam att det finns någon som är med mig och ser efter mig. Och tacksam att det finns de där hemma som ständigt ber för att det ska få fortsätta gå bra. Det märks, bara så att ni vet.

Sommarjobb och framtidsplaner.

Sommarjobb på Nimbus är klart. Jag som hela förra sommaren sa att jag inte kommer att jobba där ett år till, eftersom jag inte hinner komma hem innan sommarjobbsperioden börjar. Jahopp, så rätt hade jag. Missar en veckas jobb, men sen är jag tillbaka. Det gör mig ingenting, det är roligt att jobba på Nimbus. Enda nackdelen är att det finns ingen chans att hoppas på jobb till hösten där, och det är ju det som behövs. Nu när skolor och året här snart är slut så måste jag ju komma på vad jag ska göra för ett litet tag framöver, och ett jobb till mitten av Augusti är inte riktigt tillräckligt långt in i framtiden för att jag ska vara nöjd.
   Så nu ska jag bara komma på var jag vill bo, var jag vill jobba och vad av allt det jag vill som är möjligt.
   Känn er fria att komma med förslag/önskemål!

Olivia vill ha, med ett par vita knästrumpor i.

Visit hm.com

Efter lite för mycket bilder från Golden Globe Awards.

Dianna Agron

Olivia Christoffersson

 

Susanna Claesson

Ge mig vad som helst, jag garanterar att om det är invirat i bubbelplast så kommer jag att bry mig mer om bubbelplasten än saken i sig.

Idag kan bli en bra dag.

Nu är sista delen av franska provet gjord och jag är godkänd att fortsätta upp till steg 2. Nu har jag alltså läst steg 1 två gånger men kan fortfarande ingenting, intressant.

En annan sak som gör den här dagen bra är att flygbiljetten hem över påsk är köpt. Den 17 april klockan 8.40 landar jag på Säveflygplats och den som kommer och hämtar mig där får en puss och en kram!
Den som däremot kör mig tillbara den 24 april till klockan 9.05 får också en kram, men antagligen mest en tyst och ledsen Olivia. Känn dig fri att välja dag! Hur som helst är jag hemma när påskefyrn är, så jag kanske inte alls kan åka tillbaka för jag kanske eventuellt dör av rädsla och förakt den kvällen, vi får se helt enkelt.

Bilden har ingenting med texten att göra. Jag har bara inte fått en
chans att använda den innan. Notera bajset som pryder gräsmattan.

Jag gillar mina nya skor.

Popstjärnor och åttaåringar.

Igår kväll frågade Estelle mig om jag någonsin har velat bli popstjärna. När jag svarade "Oh ja" undrade hon varför jag aldrig blivit det då. Som om det vore så enkelt. Som om man kan bli vad man än vill bli. Så som barn tänker, för vägen till målet ser man inte. Det finns nu och det finns då, inget därimellan. Tyvärr är det nog så i min värld också. Jag ser inte kampen mot målet, bara målet, och eftersom jag vet hur svårt det är att bli popstjärna så lägger jag ner drömmen direkt. Nu är popstjärna inget bra exempel, för det vill jag inte bli längre och det kommer jag aldrig att kunna bli. Men andra drömmar, andra saker jag vill göra. Jag lägger det i en låda på en hylla och märker "Omöjliga drömmar att drömma om ibland", och så försöker jag komma på något annat att hitta på, något mer troligt. Men jag vill inte jobba på ICA hela livet, jag vill inte bli arbetslös och jag vill inte jobba med något annat yrke kan lätt kan få tag på, men svårt att se syftet med. Jag måste komma på något jag vill bli och se till att bli det. Det är så man uppfyller sina drömmar, man kämpar för dem.

Hade jag varit tio år yngre så hade detta varit min dröm:

I precis de kläderna och det håret. Jag tror att det är bra att jag har bytt dröm.

Jag på franska. Känn dig fri att rätta mig.

Bonjour, je m'appelle Olivia Christoffersson et j'ai dix-neuf ans. J'habite à Bruxelles mais je viens de Öckerö, en Suède. Mon travaille est de fille de Au pair et cc'est pourquoi je suis ici dans à Bruxelles. Cet automne, je suis dé retour en Suède et des études de stylisme.

J'aime dessiner des vêtements, lite écouter de la musique, la mer et sortir avec mes amis. Je déteste les araignées!

Je suis pessimiste quand il s'agit de moi, maus très optimiste sur les autres. J'aime aider les autres, mais je ne suis pas bon dans ce domaine.

J'aime aussi ma famille. Ma mère Elisabeth, mon père Bosse, ma soeur et mon frère. Ma soeur Frida marier cet été et mon frère Simon est marié depuis quatre ans en arrière. J'ai aussi un chat nommé Tussan.

Je suis un mètre et soixante-quatorze centimètres, taille normale, a les chevaux blondes et mes yeux sont bleus.

Ni ska veta hur svårt det är att komma på saker att säga. Tur att han inte vet om jag ljuger eller inte.

Är det normalt att inte vilja gå och handla för att man inte vill ta på sig byxor?

Missförstå mig inte nu, jag har ju kläder på mig, jag vill bara fortsätta gå runt barbent, men SÅ varmt är det inte riktigt här än. Även om vi i helgen har legat på ungefär 10 plus grader varje dag. Snart är våren här!

(tofflorna är en julklapp från Lisa)

Duktig flicka.

Klockan är inte ens elva och jag har hunnit med en massa saker. Jag har hunnit väcka barnen och ta dem till bussen, jag har gått en timmes promenad och efter det följde 40 sit ups och 40 rygglyft plus streching, jag har ätit frukost, duschat, startat tvättmaskinen, målat två teckningar och hunnit plocka upp skräp som låg och skräpade på tomten. Nu har jag en sak kvar att göra idag innan kvart i fyra och det är att gå och handla, vilket tar absolut max 20 minuter. Nu ska jag belöna mig med att se en film medan jag målar, det tråkiga med det är att det känns som att jag slappar och gör ingenting när jag har en massa saker jag borde göra - de där massa sakerna är att plugga franska men också att måla så jag kan söka in på min skola, alltså gör jag ju vad jag ska!


Jag håller på att göra en kreativitetsvägg. Där sätter jag upp allt jag gör, tycker om eller vill bli inspirerad av. Än så länge har jag inte kommit så långt, och nästa steg är att göra löv till kvisten så att den inte syns lika tydligt. Med andra ord, det kommer att ta tid. Tur att jag har tid, mest tid i hela världen tror jag ibland.

Lördagnatt.

Jag är alldeles för uppvevad, alldeles för hög på socker för att gå och lägga mig. Alldeles för pratsugen och alldeles för sminkad för att orka tvätta bort det. Jag är alldeles för trött för att vilja väckas av klockan imorgon och alldeles för van vid jullov för att ha en arbetsvecka framför mig.
Men jag har ingen att prata med, ingenting att göra och jag ska ju faktiskt upp imorgon så jag borde gå och lägga mig.

Fast jag antar att om jag bara får tvättat bort sminket och lagt mig i sängen kommer jag att snarka som en gris inom några få minuter.

Dagens önskan

Svensk godis.
Jag har bara varit borta i en vecka, och jag har en halv godispåse svenskt godis kvar i min garderob. Men när jag ätit upp den, då har jag ju inget mer. Och vem vet när jag får godis nästa gång?
Känner ni er rik, så gå och köp en påse, lägg i ett stort kuvert och skicka till mig!

Jag blev precis ägd.

Frida Kullingsjö: kan inte hjälpa det.. men Jacob i långt hår i andra filmen.. mhmmm
Olivia Christoffersson: nej, lägg av!
Olivia Christoffersson: frida, han ser ut som en bebis med mycket muskler!
Frida Kullingsjö: men jag gillar muckler
Olivia Christoffersson: muckler? ;)
Frida Kullingsjö: jaaa muckler
Olivia Christoffersson: men hans muskler är så... snabbt uppbyggda. det syns att han bara pumpat
Frida Kullingsjö: och det syns att Edward inte har varken pumpat eller lyft ett mjölkpaket.

Jag anser mig ägd.

Kalopps eller kaloops?

Innan jag åkte så var mitt favoritskämt att jag skulle vara ett kap när jag kommer hem, en tjej som kan ta hand om barn och laga god mat, vad mer kan man önska sig? Fast kanske är det så att de flesta inte blir så imponerade när jag säger att jag gjorde kalops alldeles själv igår, som till på köpet blev så god att Pernilla ville göra en High-five med mig. Hur som helst, om min framtida man inte förstår innebörden av att jag kan göra kalops får jag tvinga honom att äta den - för det vet ju alla, att vägen till en mans hjärta går genom hans mage!

Och till och med du och jag Rebecca vill äta den, för löken som fick koka
med ett tag hamnade i slasken innan grytan hamnade på bordet!

Ha!

Jag är redan hemma, har till och med hunnit vara hemma ett litet tag. Och inte för att det gick så dåligt på provet att jag inte hade någonting att skriva. Nej, det gick faktiskt nästan bra. Det är inte så mycket som krävs för att bli godkänd, och det tror jag att jag kan klara. Jag kunde inte hjälpa att tjuvkika på tjejen bredvid mig. Hon hade knappt svarat någonting och satt ändå och fuskade. Jag fuskade INTE. Få inte för höga förväntingar på mig nu, det gick nog inte superbra, bara väldigt mycket bättre än förväntat. Nu är det bara taldelen kvar, och på måndag är jag ledig. FINT!

Dags för franskaprov nr. 1

Om en halv timme börjar mitt första riktiga franskaprov. Jag var nog lite för stöddig när jag åkte hemifrån i somras, för jag kan inte alls så mycket franska som jag borde kunna efter så här lång tid. Och jag kan skylla så mycket jag vill på att vi bara pratar svenska i huset, att jag klarar mig på svenska och engelska med alla vänner och på stan, det handlar ju egentligen bara om att jag inte har pluggat tillräckligt mycket.
   Efter dessa prov kanske det blir förändring på det. Eller så kommer det att bli minst lika illa.

Önska mig lycka till, det kan behövas!

Jag glömde visst en sak..

Läs föregående inlägg för att förstå!

Gömställen för en girig.

Kanske borde jag byta namn på bloggen till godisbloggen, det verkar handla mycket om det just nu. Jag tänkte egentligen bara visa er hur mycket godis jag har samlat på mig här. Det är synd att hälften av det inte ens är gott och det som är verkligt gott är köpt i Sverige. För er som missat att ge mig födelsedagspresent eller julklapp men känner att ni skulle vilja göra det kan gärna skicka mig en godispåse. Det som önskas är bubbliz, filidutter, djungelvrål, bildäck, alla typer av melongodisar, cola-bilar, all typ av laktris UTOM salta balkar eller annan typ av sötlaktris. Skicka heller inte zoo eller ferraribilar. Känn er fria att utelämna choklad, men skicka gärna med några punschpraliner. Blir ni osäkra på vad allt godis är för något, vänd er till Susanna Claesson, adress finns att hämta hos mig.
Tack på förhand!

Jag känner mig själv allt för väl!

Det är tur att mitt nyårslöfte inte var att sluta äta godis, för det går dåååååligt med det!