Under hela min skolperiod har min mamma alltid mutat mig med godis eller andra sötsaker när jag inte ville plugga men var tvungen. Hur komiskt är det inte då att nu när jag sitter och pluggar glosor så har jag ord som godis, kakor, choklad och konditorivaror samtidigt som jag har ord som stor, tjock och växande.

Och inte har jag någon mamma här som kan muta mig med sötsaker.

Veckans citat från kalendern:

"Självklart kan jag bevara en hemlighet. Det är människorna jag talar om dem för som inte kan det."

Anthony Haden-Guest

Principer och envishet.

Jag gillar inte när man vet att man kommer att tycka om någonting innan man ens har upplevt det, då känns det som att saken i sig inte förtjänar mitt omtycke utan bara får det för att.. ja, för att vadå? För att jag har bestämt att det ska få det. Ibland kan det till och med vara så att jag undviker saker för att jag vet att jag kommer att tycka om dem och inte vill tycka om dem. Alltför ofta är det så, speciellt när det gäller musik. Dumma, envisa, lilla tjej. Fast till mitt försvar är jag bra på att äta upp vad jag har sagt, mest för att jag får så dåligt samvete om jag inte gör det för att jag känner att jag går bakom ryggen på mig själv och alla andra.

Jag är väldigt glad för alla gånger jag har ändrat mig och börjat lyssna på någonting trots att jag varit ytterst misstänksam från början. Annars hade jag ju missat så mycket. Kent, som ett exempel. Eller det jag lyssnar på just nu, Lykke li. Det har tagit mig flera månader att börja lyssna in mig på hennes senaste skiva och nu kan jag inte sluta lyssna. Jag började lyssna igår, och jag kan redan de flesta av texterna och melodierna. Väldigt typiskt mig, men än så länge fungerar ju mitt mönster och jag är inte den som ändrar mina principer i första hand. Sånn är jag, för att förtydliga att jag vet att jag borde ändra på mig, och kommer att göra det någon dag.



Favoriten från nya skivan, lyssna och njut!

Sjukligt monster!

Jag är så trött på att gå hemma i min egen skit och tycka synd om mig själv, jag vill göra något. Hitta på något, ta på mig riktiga kläder! Men det är liksom ingen idé, nu har jag varit vaken i ungefär 40 minuter, så jag har cirka 20 minuter kvar innan jag kommer att däcka och somna i min egen säng. Det är en himla tur att jag jobbar imorgon, men sen är ledig i en hel vecka så att jag kan ta igen allt det där jag vill göra då!

Nu ska jag lägga mig och läsa, och försvinna bort till en heeeelt annan värld!

En fredag helt i min smak.

Idag är en sådan dag då jag knappt har någonting jag måste göra, så jag bestämde mig för att avverka det som måste göras snabbt och sedan spendera resten av tiden i sängen med en väldigt snäll människas Spotify Premium lyssnandes på Lykke Lis nya medan jag läser Linas Kvällsbok 2 för sjuttielfte gången. Jag gråter fortfarande när hennes hamster dör. Gråter är fel ord, bölar och grinar är mer rätt. Så går det när man lever sig in i böckernas värld för enkelt och glömmer av att jag inte alls är 16 åriga Lina i Bramhed utan 19 åriga Olivia i Bryssel.

Tur att plikten kallar och jag måste ge mig ut i ösregnet för att hämta barnen. Synd bara att regn är mysigare mot takfönstret än mot ansiktet.

Dagens absolut mest löjliga i-landsproblem.

Konsten att ta på sig ett par nytvättade stuprör är ingenting man lär sig på en dag, jag lärde mig för ganska många år sedan. Vad jag fortfarande inte lärt mig är att man blir rörelsehindrad, så idéen att först ta på sig nytvättade stuprör och sen städa på rummet, det är helt enkelt en dålig idé.

Heja Simon!

Tyckte att bror min gjorde sig väldigt bra på den här bilden, och så är jag lite glad för hans skull nu när han är klar med skolan. Bilden är friskt snodd från hans fru Jenny.

Nu Simon, nu blir det till att hjälpa mig med allt du ska hjälpa mig med. Kul för mig, mindre kul för dig.

Ändrade planer och förkylningar.

Idag hade jag många fina planer, som att hjälpa P och klippa gräset. Så fort jag vaknade insåg jag att det bara var att skrota planerna, vända på sig och somna om. Inte nog med att vädret inte tillåter att jag klipper gräset, utan min kropp säger även stopp. Att vara ute sent i shorts när man är på väg att bli förkyld är ingenting smart, nu är jag definitivt förkyld. Tur att jag har en helg framför mig med absolut ingenting planerat, så jag kan passa på att vila mig riktigt mycket och vara fit for fight nästa vecka istället!

Får man ha det så här bra?

Jag var väldigt mycket gladade och nöjdare än jag ser ut på bilden. Jag tror man sällan möter en så lycklig Olivia som man gör när man tar med henne ut på en stillsam segeltur i solskenet.

Vakna på fel sida.

Idag vaknade jag med ett ryck när P satte på alarmet och gick hemifrån och jag insåg att jag försovit mig. Min dag började fel och jag känner att jag bara blir mer och mer irriterad ju längre dagen går. Det passar inte alls idag, för jag har barnen från och med halv två och ikväll ska jag iväg och träffa Lisa och Stina, jag har inte tid eller ork att vara på dåligt humör.

Nej, jag behöver komma på ett bra sätt att pigga upp mig på. Det är synd att jag inte får äta godis...

En ovanligt bra tisdag.

Idag åkte jag med Linnea och Jens till en chokladoutlet som ligger en halvtimme utanför staden. De har gratis smakprover på allt, men jag lyckades hålla mig ifrån att bli skyldig Stina att borsta tänderna och sedan dricka apelsinjuice. Istället fick jag kolla in vad jag ska köpa med mig hem till sommaren. 

   Vi fortsatte till IKEA för att äta lunch, jag säger vad jag sagt innan jag älskar IKEA. 

Frida+David

Tillbaka i Bryssel

Nu är jag tillbaka i Bryssel igen, och nästa gång det blir Sverige så blir det Sverige på riktigt, det lovar jag! Jag lovar också att det ska komma bilder från bröllopet jag åkte hem från, men också från min och pappas lilla båttur. Men en sak i taget, först behöver jag något mera sömn än jag fått i Sverige!

Jag och mina spetstyger.

Letade igenom en massa gamla bilder idag, och sedan pratade jag spets och det fick mig att inse hur mycket jag saknar min spetssamling där hemma. Okej, kanske är löjligt att sakna tyger, men mina spetstyger och jag, vi trivs. 

Man skulle kunna säga att vi är vänner på facebook. 

Vill man vara fin får man lida pin.

Jag ska erkänna att jag inte riktigt vet vad pin betyder, men jag vet i alla fall att uttrycket betyder något i stil med att vill man se bra ut får man anstränga sig. Det är därför jag sitter med en nagelfil och fixar till sömmarna på jeansen så att slitningen kommer tillbaka efter att jag har sytt in dem. Kan ju inte bara ha slitning vid sömmarna på halva benen heller!

Hemligheter och sånt där.

Just nu har jag alldeles för många hemligheter i mitt liv, i alla fall för många för att ha en blogg. För jag kan ju inte skriva mina hemligheter här, då är det ju inga hemligheter längre, men vad ska jag skriva om när man inte får skriva om det man vill skriva om?

Jag vet, man retas. Jag håller nämligen på med ett projekt som jag inte kan berätta vad det är, men jag kan berätta lite om det. Det är ett sånt där projekt som man kommer på idéer till hela tiden, och då måste man göra något åt idéen direkt. Skriver eller skissar ner det på vad som helst och lägger i en ficka och glömmer av tills jag har idétorka och då åker pappret med idéen snabbt fram igen. Jag skissar hit och dit, jag ångrar mig och jag gör om. Jag planerar och jag formar i huvudet, jag redigerar bilder och planerar mer bilder som måste tas. Jag har ingen tid att arbeta med det just nu, och jag är rädd att all inspiration ska rinna ur mig så jag måste prata om det bara för att ha en hållhake på mig själv. Jag tror att jag måste skissa lite till innan jag går iväg för att träffa Linnea och Jens...

De fina dammsugarna Stina har stickat till mig är en ledtråd!

"En gång till!"

E sitter på mattan och börjar nynna på en sång, F hänger snabbt på och jag känner snabbt att den här kan jag ju, vad är det för en?! Det tar mig ett tag att inse att det är en låt jag spelat för dem, och som jag kan texten på och jag måste leta igenom min iPod för att inse att det är Kids med MGMT.

Nu har vi spelat låten flera gånger om, och E har till och med gjort en dans till den.

Kan man annat än att bli stolt? Jag kommer ta åt mig all ära för allt bra musikaliskt sett som de två barnen gör i sin framtid, jag säger bara det!

Idag är jag ett färgglatt monster!

Everything will be alright.

Livet är som bäst när man får njuta av riktigt goda frukostar. Jag saknar min fil, men mango och jordgubbar till frukost är inte fy och skam. Men när ska jag lära mig att jag inte får dricka apelsinjuice? Det spelar ingen roll hur gott det är, jag får ju inte!

Nostalgiskt bladder, men har du känt Bryssel-Olivia kanske det är värt att läsa det.

Sitter i köket under en ensam lampas ljus tillsammans med min dator och tittar ut genom fönstret. Jag sitter och funderar på hur kort tid det är kvar här och vad jag har gjort med min tid här. Känns som att jag mest pratat om att jag har längtat hem, men det har varit så mycket mer än det. Nu när slutet närmar sig (Ja, jag vet att det är en tiondel kvar, men det närmar sig slutet när man börjar planera vilka kläder man ska passa på att använda extra mycket för att man kanske måste lämna dem här) blir man lätt nostalgisk. Jag kommer att sakna att bo i en storstad. Att jag har 20 minuter till närmsta H&M, 25 om jag har lite otur. Jag gillar att bussarna brummar förbi sent in på natten och att när jag öppnar min ytterdörr så kliver jag nästan rätt ut på trottoaren.

Jag kommer att sakna möjligheten att sova bort hela dagarna om jag så önskar och jag kommer att sakna gasspisen och globalknivarna. Jag kommer att sakna att ha ett eget badrum, men jag kommer älska att komma hem till en toalett som har handfatet i samma rum. Jag kommer att sakna min gigantiska garderob och att ha en bäddsoffa på rummet. Jag kommer att sakna egentiden jag får med människor hemifrån för att de måste ta sig tiden att prata med mig ensamma över nätet om de ska prata med mig.

Jag kommer att sakna Bryssel som stad. Det finns så många fina byggnader eller stenar i trottoaren som jag har gjort till mina. Gator jag kan gå med stängda ögon och gator jag fortfarande inte satt min fot på. Jag har gjort Bryssel till min stad, samtidigt som jag knappt känner den alls. Jag kommer att tycka att det är konstigt att komma hem och så är det ingen som tittar på mig längre, även om det ska bli skönt att slippa de otrevliga männen som väljer att slicka sig runt munnen eller ta sig i skrevet när de ser en. Jag kommer att sakna metrosystemet jag faktiskt förstår mig på.

Jag kommer att sakna familjen jag har lärt känna. En kvinna och två barn som har kommit att betyda så mycket för mig och som har lärt mig så mycket om livet. Nu kan jag hela 22 landskap av 25 och jag kommer aldrig att glömma att det finns 29 bokstäver i alfabetet igen. Men de har lärt mig så mycket mer än boksmarthet. Jag har lärt mig att ha tålamod, jag har lärt mig att förklara en gång till fastän jag egentligen är irriterad, jag har lärt mig att sätta ner foten. Jag har lärt mig att att man inte kan få allt gratis, men att jag inte måste kämpa för alla positiva egenskaper jag har. Jag kommer att sakna att stå i en trappuppgång och prata med P för att vi fastnar i ett samtal om allt och ingenting. Jag kommer att sakna att få höra att jag behövs här och jag kommer att sakna att få visa tacksamhet för det.

Jag kommer att sakna de vänner jag funnit här. Varesig jag träffar dem mycket efteråt eller inte så är det just här de vännerna har betytt allra mest för mig. Det är här de har orkat med min hemlängtan, eller när jag är för pepp för att någon ska orka med mig. Det är här de har tvingat med mig på saker jag inte skulle gjort annars och det är här de stannat hemma med mig för att de vet att jag inte vill. Det är här vi tagit långa promenader eller legat i sängar och pratat hela nätterna. Det är här vi har lärt känna varandra och det är här vi lärt oss att stå ut med varandra.

Nu har jag varit så där äckligt nostalgisk ett tag, men jag tror att jag behöver kunna komma tillbaka och läsa detta när allt är över och jag är hemma. För att minnas och komma ihåg att jag kände så här redan här, och inte bara hemma när jag inte kan få uppleva det igen. För snart är det slut, och det känns väldigt sorgligt.

But you can't disappoint me, I can do that myself.

Idag fick jag veta att det är tre veckor kvar till det stora och sista provet i franskan. Jag ska ta hand om barnen helt själv till imorgon och på onsdag kommer P:s mamma. Jag tänkte låta barnen få äta färdigköpt lasagne idag för jag är lite lat och de älskar den så. P lämnade både jordgubbar och mango i kylen till oss att äta upp och jag drömmer mig bort till länder och städer där regnet inte är påtagligt och kallt.

Jag skulle vilja påstå att idag är en sånn där dag när jag är lite ur funktion. När min energi har flugit iväg någon annanstans och det är tur att jag vet att barnen får se på tv idag.

Imorgon blir en dag med mer energi och mycket, mycket mindre smakande av mintsaft. Vem kom på den fantastiska idéen att mint säkert blir gott som saft? Det är inte gott som saft, punkt slut.

Ibland är man för trött för ord, eller något annat heller för den delen, så jag kommer att syssla med detta de närmsta timmarna:

Shopping med Stinafina!

Det skulle säkert vara roligare att se bilder från Pridetåget som jag idag har bevittnat, men för det första kan min kamera in ta bilder så långt ifrån för tillfället och för det andra så är det jag som bestämmer vad ni ska se här! Säkert enda anledningen till att jag har en blogg, jag får bestämma!

   Hur som helst blev det ytterligare ett par solglasögon, denna gång från H&M. Två diadem, och dem från H&M, skorna däremot är köpta på New Look. Nagellacket är så förskräckligt rosa att jag vill inte visa det här...

Words fall through me, and always fool me.

Min torsdagskväll, ska läggas till att Suss ringde och förgyllde kvällen trots att jag efter ett tag var tvungen att gå in från kylan.