Världens brandfarligaste adventsljusstake.

Gissa om jag kommer gå och norpa polkagrisar?!

Dags att klippa håret kanske?

Konsumtionlycka.

Jag har tänkt på det där med konsumtion. Och att jag blir så lycklig när jag kommer hem efter att ha köpt saker. Men det handlar ju inte om det, att köpa. För jag blir lika glad när jag tar något jag redan har och gör om - men här hade jag ingenting, jag har varit tvungen att köpa saker för att kunna göra detta rummet till mitt. Jag fick en matta idag, nej, jag fick inte en, rummet fick en. Den mattan jag verkligen ville ha. Den passar så fint. Fast jag hade blivit lika glad om Pernilla kom ner från vinden med tre trasmattor åt mig. Jag måste släppa mina tankar att konsumtion är något negativt, för det är inte det det handlar om, det är synen på konsumtion som betyder något.

Från en sak till en helt annan. Ni ser rätt på bilderna. Mitt rum börjar bli adventsfint och jag och Lisa har invigt julen med varsitt glas glögg. Jag har även ätit clementiner med nejlikor på, och ätit pepparkaksdeg. Åh, julmust har jag druckit, och pepparkakor har jag ätit. Julspellistan på Spotify är klar och jag känner det - NU ÄR DET JUL.

Jag lider inte av konsumtionlycka. Men min dag kan man sammanfatta med konsumtion + lycka.

Jag och mina fixidéer.

Jag har börjat knåpa på en adventskalender. Det började oskyldigt med att Lisa ville göra sin egen, för hon tycker inte om billighetschokladen man får i de färdiga. Fiffigt, tänkte jag, det var längesen jag gjorde en adventskalender!
Jag tror inte att jag kommer att hinna klart med min innan första december, och det beror inte på att jag är lat. Bara idag har jag suttit med den i ungefär 4 timmar. Igår satt jag lika mycket.
Varför gör jag så här mot mig själv? Idag har jag målat ungefär 1000 tegelstenar i väldigt litet format. Jag trodde att vi utvecklade teknik för att man skulle slippa sånt. Synd att jag aldrig lär mig tekniken då.

Nej, nu måste jag verkligen återgå till min kalender om den någonsin ska bli klar!
Jag lovar att när tiden är mogen ska jag visa er min skapelse, även om den inte är klar.

Sverige vs. Belgien

Om exakt en månad har jag varit hos tandläkaren.
I Sverige alltså.
Tiden har gått så väldigt snabbt, men samtidigt var det en evighet sen jag satt här i sängen första kvällen. Rummet har förändrats drastiskt sen dess, jag har fått vänner, jag har bott in mig, jag har redan hunnit tröttna på skolan. Min franska kunskaper är kanske inte så mycket bättre än de var innan, det är en av de saker som inte har förändrats. Som min kärlek till Sverige, och hemma. Jag är den som längtar hem mest, jag är den som inte vet vad hon ska göra sen, mer än att det ska ske i Sverige. Jag är övertygad om att det här är min enda utomlandsflytt. Jag har helt enkelt inte behovet att komma ifrån Sverige.

Nu låter det som att jag inte trivs. Att det inte funkar, att jag bara vill hem. Så är det inte. Då hade jag varit hemma. Det är dubbelmoral som genomsyrar hela mig. Jag älskar det här. Jag älskar att jag bor här och inte bara är här en kort stund. Jag älskar att jag kan gå ut och promenera på kvällen och inte veta vart jag går eller vart jag kommer att komma om jag tar den där vägen. Jag älskar att jag kan gå på stan och prata svenska utan att folk(över lag) förstår. Jag tycker så mycket om familjen jag bor hos och mina nyfunna vänner. Jag älskar att åka till IKEA och känna mig patriotisk. Jag älskar att gå till H&M och känna mig patriotisk, men IKEA är bättre. Jag tycker om att se en karta framför mig och veta att jag är i lilla skitlandet Belgien, och inte uppe i Sverige. Framför allt tycker jag om att det är snö hemma - och att det fortfarande finns löv på vissa träd här. Vi har rosor ute i trädgården, och igår gick jag förbi en buske med blommor som nästan var överblommade på Frida och Kiffans bröllop. Nu var de visserligen överblommade här också, men två och en halv månad senare.

Om ni hör mig klaga, så är det inte något djupt sittande klagomål. Det är trötthets klagomål som jag tror alla känner ibland. Jag är nöjd och glad. Men jag är så väldigt glad att jag har ett datum i min hand när jag får åka hem till Sverige - för att stanna så länge jag vill.

Päronen.

Jag hade finbesök i helgen. Mamma och pappa tog flyget ner på fredagen och åkte hem igen på söndagen, hade inte gjort mig någonting om de stannat några dagar längre. Fördelen var att vi inte hann gå varandra på nerverna, det kommer vi säkert lyckas med om en månad när jag kommer hem i hela två veckor. Fast på något vis är det inte så farligt att vara irriterad på en familjemedlem, vad är lite irritation mot allt positivt i det stora hela?

Jag fick bildbevis på att min katt lever också, som jag alltid har misstänkt så tycker de faktiskt om henne. Ibland kan man bli lite arg på henne bara.

Jag tänker inte skriva vad vi hittade på, för alla som kommer ner kommer att få uppleva ungefär samma sak - SÅ KOM HIT ISTÄLLET VETTJA!

Fortsättning följer.

Jag håller på att göra en adventskalender.
Jag har nu gjort sju luckor, och de är inte klara än.
Ni kanske tänker att jag är väldigt långsam, och det är jag med.
Men ni ska få se den sen när den blir klar, om den nu blir det.
Jag tror att den kan bli riktigt bra.

Harry nästa!

Det blev ingen premiär, men det spelar ingen roll. Det tråkiga är bara att Lisa inte kan gå med, så vi får gå mer henne en annan gång!

Har jag förresten nämnt att jag bor hos den trevligaste kvinnan man kan ha som arbetsgivare.
Imorse när jag kom ner låg den här lappen på bordet.

"Hej Olivia!

Jag la pengar i burken så du kan handla hem sånt du vet att dina föräldrar gärna äter.

Pernilla"

Dock har jag svårt att tro att jag eller mina föräldrar går med på det...

Nu måste jag rusa, så att jag inte kommer försent!

Idag är en sånn där dag då jag skulle kunna äta nonstop.

För ovanlighetens skull, tänker du då.
Men, jag tänkte bara säga det att svenska våfflor kick belgiska våfflors ass.
Ja, så kan det vara.
Jag måste köpa träningskläder nu.
Funderar på att önska mig pengar till ett gymkort i julklapp.
Bah, vem är jag?

"Nu får du skjuta på min snopp!"

Jag blir lika hänförd varje gång barnen har kompisar här och leker.
Vilka ord de kan! Och vilka leksaker de har!
Lekarna är desamma, men jag kan inte minnas att jag visste vad ordet smeka var när jag var åtta. Och smeka kan tyckas som ett harmlöst ord när man är åtta. Men när två tjejer sitter och viskar och leker med kylskåpspoesi och de ord man hör är tjej, kille, snygg, smeka och kyssar, då börjar man ju undra vad de egentligen skriver. Samtidigt kan jag inte alls minnas vilka ord jag egentligen kunde när jag var åtta. Vad gjorde jag egentligen överhuvudtaget när jag var åtta år gammal?

När pojkarna leker så är det inte lika mycket snack och viskningar. Däremot skjuter de kanonkulor på varandras snoppar. De är även gjorda av järn(inte snopparna då) och odödliga. Det där känns mer tryggt och så som killar är, men vad vet jag? Det enda jag är fascinerad över att Fredriks mani att inga legogrejer får gå sönder, och att han inte kan bygga någonting själv. Men alla kanske inte har en bror som jag. Det vore ju konstigt.

Nu måste jag be Fredrik, 6 år och Paul, 5 år att städa efter sig. Det kommer sluta med att Paul inte städar och att Fredrik skriker på honom för det.
Är det okej om jag städar istället?

Jag, jag, jag.

Den här dagen har inte alls varit produktiv. Klockan är tio i ett och jag har inte gjort någonting vettigt än.
Jag sov för länge, jag åt frukost för länge, jag gick runt i pyamas för länge och sen tog jag ett långt och skönt bad.
Men vet ni vad? Jag känner att det är okej. Förra veckan var jobbig, piss helt enkelt, och jag var trött och ledsen när den var slut. Jag vet att nästa vecka kommer att bli jobbig, för då kommer jag ha sagt hej då till mina föräldrar igen. Denna veckan måste få handla om mig lite. Jag ska plugga franska, snart. Och jag ska handla, snart. Jag ska leka med barnen och hjälpa dem med läxorna.

Jag behövde bara bli av med min huvudvärk först, och badet verkade göra susen.

Här kanske du finner mig om ett år.

Moa och jag planerar, och pratar. Och tillskillnad från våra Parisplaner känns dessa planer mer på riktigt.
Jag flyttar upp till henne i Dals Långed, vi går i samma klass igen och delar på en lägenhet.
I en sånn här mysig länga

Superbilliga lägenheter är det till på köpet. Så att vi faktiskt, kanske, möjligtvis, kan överleva utan att behöva leva på nudlar. Det vore så fint!

Nu måste jag bara komma in på skolan också...

DAGENS.

Jag har lärt mig av den bästa bloggerskan jag vet att dagens är ett bra sätt att sammanställa en dag på. Dock har hon ju inte gjort ett dagensinlägg sen 2009, så kanske är jag lite ute. Men för all del, jag tycker om dem.
Jenny, jag saknar dem!

DAGENS VILL HA: Mer ledig tid. Man blir bortskämd.
DAGENS KLÄDSEL: En klänning, med ett linne och en t-shirt över.
DAGENS SMINK: Ytterst lite mascara, foundation, typ.
DAGENS FRISYR: Knut mitt på huvudet, stressfrisyren.
DAGENS HÄNDELSE: Fick veta på Luciaövningen att vi ska lussa på IKEA. Jag kan inte tänka mig att någon skulle passa mer för den uppgiften än jag!
DAGENS LÅT:Alla låtar från THE BOAT THAT ROCKED, såklart
DAGENS PLANER: Tja, numera ska jag nog bara sova.
DAGENS SAKNAD: Idag har jag nog mest saknat... oj, idag har jag nog inte saknat så mycket alls. En fin sångröst kanske....
DAGENS DUMMASTE: Lisa och Stina förstod inte storheten med min favoritfilm.
DAGENS SJUKA: Hmm... Estelle spydde imorse...?
DAGENS DROG: All typ av matintag som verkligen inte är nyttigt.
DAGENS ROLIGASTE: Åh, jag kan ju inte svara en film när jag har umgåtts med folk...
DAGENS FAVORIT: Öhm.... jag orkar inte upprepa det...
DAGENS KÖP: Chips.
DAGENS GODIS: Chips... och choklad....
DAGENS HUMÖR: Trött och ganska glatt.
DAGENS ORD: Djävulskt. För jag har umgåtts med Stina, och det är hennes favoritord, och vi diskuterade det till och med förut. Dock är det första gången jag använder det idag.

Söndag kväll igen, efter en helg som blev mycket bättre än hur jag trodde att den skulle bli med mitt humör.
Spa och övernattningskväll hemma med Stina och Lisa, barnpassning på The Funny Club där jag kunde skriva 8 sidor i min dagbok om mitt framtida, namnlösa företag, biobesök med Stina, Luciaövning och sist men inte minst: THE BOAT THAT ROCKED igen, med Stina och Lisa. Jag tröttnar aldrig.

Bildbrist är det från alla de här evenemangen, och jag tänkte visa er en video från denna underbara ovannämda filmen, men det ville inte internet. Så det slutar med att det blir ett tråkigt inlägg i alla fall!

Förövrigt, vi ska lussa på IKEA i Antwerpen. Det känns väldigt bra!

När man inte fungerar ska man stanna hemma.

Om man vet med sig att ens huvud inte kommer att fungera, så ska man inte lova saker man inte kan hålla.
Den läxan har jag lärt mig för sista gången idag.
Men, eftersom jag lyckas omge mig av bara bra människor, så gjorde Lisa min dag värd att gå upp för i alla fall.
Och jag fick henne att förlåta mig genom att muta med Body Lotion från The Body Shop.
Kom nu inte och säg att jag köper mina vänner, jag bara ger dem lite extra anledning att stanna hos mig även när jag gör bort mig!

Ibland kan det vara riktigt meckigt att bo hemma hos någon annan.
Som när man känner att man behöver vara ifred, få vara för sig själv.
Då bor man helt plötsligt i någon annans hus.
Speciellt när det finns barn i huset som vill leka med en alla sina vakna timmar, och det orkar inte jag.
Framförallt har jag verkligen inte betalt för det.
Så idag smet jag upp på mitt rum när allt i köket var ordnat,
smet upp och pratade med Suss i skype.
Och kände mig som en dålig människa.
Elak, hemsk och otacksam.
Vilket gör att jag ännu mindre orkar öppna dörren och gå ut, och riskera att träffa på någon.
Jag vill vara ifred. Jag vill vara ifred, ha hemlängtan och tycka synd om mig själv.
Ibland behöver man det.

På sakna-listan just nu:

• Min katt
• Min kamin
• Fåtöljen framför kaminen
• Pappa som skalar en apelsin
• Mamma som sjunger i köket

(Insåg precis att jag har två bilder på min katt på min
dator, och de bara råkar hon vara med på. Vem är jag?)

Idag torsdag.

Idag har jag och Lisa lekt. Vi åt frukost hemma hos mig, Amerikanska pannkakor med frukt. 

Sen tog vi oss ut till närmaste park och gick en promenad, men då talade tre grönklädda män om för oss på flamländska, franska och tillsist på engelska att de stängde parken på grund av blåsten.

Då blev det Pocahontas i min soffa.

Just det, vi såg en ekorre också. Den var fin.

Hmrpt.

Detta är lite av det jag sysslat med sen jag kom till Bryssel, och tanken är att det ska bli mer av varan. Än så länge är det inte så mycket att ha, men övning ger färdighet och ni som har suttit bredvid mig i skolan vet att det är framsteg när jag säger att jag numera målar de här utan att skrika argt, sudda konstant, måla av eller alternativt börja gråta.

Man ska kanske inte ta foton på bilder sådär, men jag har faktiskt ingen skanner.

Kräsna Olivia.

Idag så står det lax på matsedeln.
Jag tycker att det är ganska komiskt att det är jag som bestämmer nästan all mat på matsedeln,
det är jag som lagar all mat på matsedeln,
och ändå tycker jag inte om allt.
Ändå smyger jag i mig en actimel eller två när ingen ser, för att slippa vara hungrig när maten serveras.
Man tycker ju att jag kunde laga mat jag tycker om istället.
Men jag tycker inte om lax,
vem jag än försöker lura.

Men mamma, oroa dig inte.
Detta händer typ en gång i månaden,
annars äter jag alltid det som serveras.
Jag har till och med smakat på ärtsoppa, men det får ni inte i mig igen.
Jag lovar, jag äter, och jag har lärt mig att äta mycket nytt här.

Det bästa är att Pernilla inte heller tycker om lök.
Så de få gånger då det verkligen behövs i mat, så är det helt okej att riva den.

Nu tycker jag att Pernilla kan komma hem,
så att vi kan äta och sedan städa undan.
För det luktar fisk i hela huset.

JAG VILL KÖRA BIL.

Jag säger det igen.
Om man saknar forden, då saknar man verkligen att köra bil.
Och det gör jag.
Så mycket att jag kan vakna på morgonen och bli besviken över att jag inte helt plötsligt vaknade hemma.
Och så mycket att jag kan ligga vaken i timmar på kvällarna och tänka på att jag ska köra bil när jag kommer hem i jul.
Ja, så mycket att jag funderar på om jag borde tjuvlåna Pernillas fina BMW en dag.
Eller alternativt, klä upp mig så att jag ser både äldre och rikare än jag är,
gå till närmaste återförsäljare av AUDI och testköra en sånn här:

Men när man googlar på Audi R8 får man också upp den här bilden.

Och vi vet ju alla att jag inte skulle köra lagligt om jag fick låna en sånn bil.

Jag får väl vänta tills jag kommer hem.
Och låna pappas ford.
Och Suss 740.
Och Anders Lexus.
Jag vet hur prioriteringslistan ser ut där i alla fall.

Trött.

Jag vill så gärna skriva ett långt fint inlägg med bilder om hur det var att ha Lydia här.
Problem ett är bara att de flesta som läser här antingen var med när Lydia var här, eller så kommer de att prata med Lydia om det.
Problem två är att bilder inte är något det finns så mycket av, men än på Lydia möjligvis.
Problem tre är att jag ständigt och hela tiden har varit för trött, eller så har andra saker kommit ivägen.
Men imorgon kväll, eller kanske onsdag kväll hoppas jag på en förbättring!

Men, det ska komma ett sådant inlägg.
Det ska också struktureras upp på min blogg, så att det blir lite tydligare vad den handlar om.
Ska fixa det någon dag snart.
Resten av kvällen blir kort och blött, för nu ska jag tvätta håret.

.

Lydia tog med sig en burk chai latte av bästa kvalité till mig när hon kom hit.
Nu luktar det i hela mitt rum.
Och jag måste stå emot, för jag har inte tid att dricka det nu.
Framför allt har jag inte råd att dricka av det varje gång jag känner doften.

Måste. Stå. Emot.

Tänkte bara säga det...

att det gör mig väldigt stolt när jag ser facebook chatten mellan mig och min bror.
Båda har vi visningsbilder som lilla jag har tagit.
Jag som inte alls kan ta kort.
Det känns bra.

(Simon, det betyder inte att du inte kan byta visningsbild utan att jag blir ledsen, byt om du känner fört. Jag är stolt så länge det varar!)

Eftersom jag är rädd att ni har glömt hur jag ser ut.

Och lite eftersom jag har en dag där det enda jag gjort utanför huset är att handla...

Eller bara för att jag har en väldigt egoig dag.

Men mest för att jag inte vill att ni ska glömma hur jag ser ut,
jag lovar.

Ifall någon har missat det...

Så bor jag hos en väldigt bra människa.
Hennes pedant sidor kan jag leva med,
för hennes andra positiva drag är väldigt fina.
Det är sällan man trivs så bra med en arbetsgivare som jag trivs med min.
Imorgon ska vi gå på bio,
You'll met a tall dark stranger.
Men denna gången ska jag betala för mig själv!
(Speciellt eftersom det är hon som har betalat mitt biokort)

Jaha.

Nu har hon åkt hem. Och lämnat mig alldeles ensam här.
Nej, alldeles ensam är jag inte.
Det är bara en väldigt konstig omställning.
Att leva bredvid någon i en hel vecka, göra nästan allt tillsammans,
och sen bara säga hej då, nu ses vi inte förrän till jul.
Och så vet jag att jag kommer behöva gå igenom samma sak om två veckor igen.
Jag ÄR glad över att folk kommer hit, det är helt underbart. Men det är jobbigt också.
Jobbigt att bli lämnad kvar på något vis.
Det är tur att jag och Lydia har haft så roligt,
och att vi gjort saker som Lydia och Olivia alltid gör.
Latat oss och pratat om vårat framtida café.
Lite överpriser får ni tåla, för det kommer att vara världens bästa café om man bortser från det.

Nu ska jag kolla på The Boat That Rocked med kommentatorspår och försöka måla.