Nu har hon åkt hem. Och lämnat mig alldeles ensam här.
Nej, alldeles ensam är jag inte.
Det är bara en väldigt konstig omställning.
Att leva bredvid någon i en hel vecka, göra nästan allt tillsammans,
och sen bara säga hej då, nu ses vi inte förrän till jul.
Och så vet jag att jag kommer behöva gå igenom samma sak om två veckor igen.
Jag ÄR glad över att folk kommer hit, det är helt underbart. Men det är jobbigt också.
Jobbigt att bli lämnad kvar på något vis.
Det är tur att jag och Lydia har haft så roligt,
och att vi gjort saker som Lydia och Olivia alltid gör.
Latat oss och pratat om vårat framtida café.
Lite överpriser får ni tåla, för det kommer att vara världens bästa café om man bortser från det.
Nu ska jag kolla på The Boat That Rocked med kommentatorspår och försöka måla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Skriv!