"Nu får du skjuta på min snopp!"

Jag blir lika hänförd varje gång barnen har kompisar här och leker.
Vilka ord de kan! Och vilka leksaker de har!
Lekarna är desamma, men jag kan inte minnas att jag visste vad ordet smeka var när jag var åtta. Och smeka kan tyckas som ett harmlöst ord när man är åtta. Men när två tjejer sitter och viskar och leker med kylskåpspoesi och de ord man hör är tjej, kille, snygg, smeka och kyssar, då börjar man ju undra vad de egentligen skriver. Samtidigt kan jag inte alls minnas vilka ord jag egentligen kunde när jag var åtta. Vad gjorde jag egentligen överhuvudtaget när jag var åtta år gammal?

När pojkarna leker så är det inte lika mycket snack och viskningar. Däremot skjuter de kanonkulor på varandras snoppar. De är även gjorda av järn(inte snopparna då) och odödliga. Det där känns mer tryggt och så som killar är, men vad vet jag? Det enda jag är fascinerad över att Fredriks mani att inga legogrejer får gå sönder, och att han inte kan bygga någonting själv. Men alla kanske inte har en bror som jag. Det vore ju konstigt.

Nu måste jag be Fredrik, 6 år och Paul, 5 år att städa efter sig. Det kommer sluta med att Paul inte städar och att Fredrik skriker på honom för det.
Är det okej om jag städar istället?