Om exakt en månad har jag varit hos tandläkaren.
I Sverige alltså.
Tiden har gått så väldigt snabbt, men samtidigt var det en evighet sen jag satt här i sängen första kvällen. Rummet har förändrats drastiskt sen dess, jag har fått vänner, jag har bott in mig, jag har redan hunnit tröttna på skolan. Min franska kunskaper är kanske inte så mycket bättre än de var innan, det är en av de saker som inte har förändrats. Som min kärlek till Sverige, och hemma. Jag är den som längtar hem mest, jag är den som inte vet vad hon ska göra sen, mer än att det ska ske i Sverige. Jag är övertygad om att det här är min enda utomlandsflytt. Jag har helt enkelt inte behovet att komma ifrån Sverige.
Nu låter det som att jag inte trivs. Att det inte funkar, att jag bara vill hem. Så är det inte. Då hade jag varit hemma. Det är dubbelmoral som genomsyrar hela mig. Jag älskar det här. Jag älskar att jag bor här och inte bara är här en kort stund. Jag älskar att jag kan gå ut och promenera på kvällen och inte veta vart jag går eller vart jag kommer att komma om jag tar den där vägen. Jag älskar att jag kan gå på stan och prata svenska utan att folk(över lag) förstår. Jag tycker så mycket om familjen jag bor hos och mina nyfunna vänner. Jag älskar att åka till IKEA och känna mig patriotisk. Jag älskar att gå till H&M och känna mig patriotisk, men IKEA är bättre. Jag tycker om att se en karta framför mig och veta att jag är i lilla skitlandet Belgien, och inte uppe i Sverige. Framför allt tycker jag om att det är snö hemma - och att det fortfarande finns löv på vissa träd här. Vi har rosor ute i trädgården, och igår gick jag förbi en buske med blommor som nästan var överblommade på Frida och Kiffans bröllop. Nu var de visserligen överblommade här också, men två och en halv månad senare.
Om ni hör mig klaga, så är det inte något djupt sittande klagomål. Det är trötthets klagomål som jag tror alla känner ibland. Jag är nöjd och glad. Men jag är så väldigt glad att jag har ett datum i min hand när jag får åka hem till Sverige - för att stanna så länge jag vill.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Skriv!