Ha HA! Jag vet inte vem jag skrattar rätt upp i ansiktet, kanske alla de demoner som vill få en att tro att man inte kan!

Gissa vem som hade en per.. wait for it... fekt morgon med barnen?!
Jo, jag! Såklart.
Inget bråk, inget tjafs, ingen stress.
Bara uppspelta barn som inte ville ligga kvar i sängen längre och som visste att om de är duktiga så spelar vi uno.
Det är så underbart med barn på det viset, hade jag försökt tala om för dem att om de skyndar sig så kan vi spela uno så hade de aldrig gjort det, men nu när de fått känna på det så är det det enda de vill göra!

Nu ska jag gå och lägga mig igen, och sova lite till. Bara för att jag kan (och behöver).