Frihet.

Nu är jag klar med franskan, nu är det inga mer lektioner, prov eller läxor. Det känns precis som när man får sommarlov, jag vill bara hoppa och skrika frihet. Fast jag är ju inte ledig än, jag ska ju jobba i fyra veckor till. Det är nog mer det att nu finns det ingenting om dagarna som jag måste göra. Handla då och då, vika tvätt och allt det där, men helt plötsligt känns det där enkelt som en pannkaka. Kanske är det för att jag ser ljuset i tunneln, jag kan känna smaken av frihet nu. Jag har inte varit fast här, eller tyckt att det varit så väldigt jobbigt att jobba. Au pair är utan tvekan ett av de enklaste jobben som finns, det jobbiga är när man bråkar med barnen och att man bor där man jobbar, men de där små nackdelarna kan inte påverka det faktum att au pair är ett enkelt och roligt jobb. Men nu är jag klar. Jag har gjort det här, man kan inte utvecklas så mycket mer inom området och jag älskar att jag är på sluttampen och kämpar. Att jag kan planera vad jag ska köpa med mig hem till alla, och vad jag ska ge familjen här som tack. Jag älskar att få planera hur jag ska packa, vad som ska i vilken väska. Jag älskar att framtiden är så där lagom suddig igen, att jag känner att jag rör på mig, att jag är på väg någonstans. Jag har alltid älskat att röra på mig. Ha, tänker till exempel Suss nu. Men jag menar ju inte röra på mig som i att träna. Jag menar röra på mig som i att ta mig från ett ställe till ett annat. Åka bil, åka tåg, flyga, åka båt, cykla. Allt det där som gör att man känner att man rör på sig.

Nu ska jag röra på mig stort igen, jag ska flytta till ett annat land. Nej, du ska flytta hem, kanske du tänker. Ja, jag ska flytta hem. Hem till Sverige och hem till mina föräldrar utan en aning om vad jag ska göra till hösten. Jag kanske blir arbetslös och bor hemma i ett helt år. Kanske. Eller så kanske jag får för mig att jag ska söka jobb i Amsterdam och drar dit. Vem vet? Det är det som är det fina, jag måste inte veta, jag måste bara vilja. Ah, ljuva frihet.