När man hör franska, utan att kunna det så tycker många att det är ett väldigt vackert språk. Det tyckte jag också, jag drömde mig bort till världar där jag kunde hantera språket utan svårigheter och hur vackert det lät. Men när man sitter och övar verbformer och ord och annat inför prov så blir språket bara fulare och fulare. Rörigt, alldeles för många vokaler och ingen ordning på några verb eller tempus böjningar. Fransmännen spottar fram sina skårrande r och jag ska säga er att språket kanske låter vackert, men innehållet är detsamma som i vilket annat språk som helst. Det är inte hur man säger orden som har en betydelse, utan vad orden betyder. Jag skulle inte bli lyckligare av att höra je t'aime än jag älskar dig.
Ja, jag vet att jag kommer att ta tillbaka det någon dag och att jag fortfarande tycker att franska är ett vackert språk, och det vore väldigt roligt om jag kunde behärska språket. Det är bara det att idag har jag stirrat mig blind på det utan att ha blivit någonting bättre, och jag vill inte ha prov imorgon för jag känner att det inte kommer att gå bra.
Över och ut, nu har jag klagat slut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Skriv!