Jag är kreativiteten själv. Om jag får bestämma.

Jag tycker att jag har blivit mycket mer kreativ sen jag kom hit. Att jag får idéer och faktiskt genomför dem.
Men jag börjar undra om jag verkligen är kreativ, eller bara normal.
Är det kreativt att häfta fast svart tyg, man egentligen skulle ha till kuddfodral innan man hittade ett stolsöverdrag att ha som kuddfodral, på en tråkig anslagstavla?
Är det kreativt att köpa småburkar med pärlor och sortera dem så att det ska se fint ut?
Är det kreativt att sätta upp presentpapper på garderobsdörrar med häftmassa för att färgen på dörrarna irriterade en?
Eller är det bara sånt man gör när man har ett helt nytt, tomt rum att fylla med sig själv?

Hur som helst pysslar jag mycket mer sen jag kom hit. Målar, pärlar och skapar med barnen. Förutom det att jag sätter mig och gör mitt och svarar ytterst frånvarande när Estelle undrar vad jag gör, eftersom jag fokuserar så. Och vad är det egentligen jag skapar? Inte så mycket vackert, men Estelle tycker om det. Och på något vis måste jag ju utvecklas, hoppas jag.

Det finns några saker kvar att göra i rummet. Några jag bara ska få gjort och några där jag måste komma på en lösning. Tråd måste köpas, för att sättas upp på väggen. Som när jag var liten och bodde på Brattebacken. Men mitt svåraste uppdrag, det är skrivbordet. Det stora, stora, fula skrivbordet i bok. Jag kan inte slå in allt i presentpapper och tyg. Tips är välkommet!

Stolen ska bort. Men borde måste stanna, idétorka!