Jaha, så det är därför jag har varit kall och mått illa hela dagen.

Jag är magsjuk.
Äckligt tänker ni då, men vet ni vad?
Äckligt tänker jag med, hela tiden!
Och jag tycker faktiskt synd om mig själv, för jag har inte ens en toalettstol att springa till på min våning, och på våningen under finns det inget handfat där toalettsitsen är. Och det är lagom kämpigt för lilla mig i vanliga fall, idag är det döden.

Jag vill hem. Just nu vill jag hem på ett vis jag inte har velat hem på innan.

Andra veckan. Onsdag.

Idag var jag i skolan för andra gången.
Nästa vecka har jag bara skola en dag för på måndagen är skolan stängd.
Hehe.
Om 25 minuter ska jag hämta Estelle vid bussen, två timmar efter det hämtar vi och Pernilla lilla Fredrik från skolan och sen blir det IKEA.
Jag är rädd att hemlängtan kommer att bli väldigt stor.
Någon sa att en och en halv vecka är tiden det tar innan den stora hemlängtan kommer. Sen kommer en till efter några månader.
Och så är det nog, för jag börjar mer och mer känna att jag vill hem.
Fastän jag vill vara kvar här.
Idag på lektionen märkte jag att skolans dvd-kontroll var likadan som vår.
Då ville jag hem.
Igår putte jag Estelle precis som pappa alltid putter på folk.
Då ville jag hem.
I måndags såg jag på säsongsavslutet på Grey's säsong 6. Och fick för mig att alla hemma kommer att dö utom jag eftersom jag är här. Det tog mig ett ganska bra tag att inse att folk som är i Stockholm, Vårgårda och Öckerö inte kan dö samtidigt om inte jag också kan dö av samma orsak.
Då ville jag hem.

Idag på lektionen hörde vi fåglar utanför fönstret. Och då var det vår helt plötsligt. Solen lös, det var varmt.
Och det var höst.
Och det var jobbigt att inse att jag gör precis vad jag lovade John att inte göra,
jag längtar till våren, för då är det inte så långt kvar tills jag får komma hem.
Jag har inte ens varit här i två veckor, jag ska vara här i många många veckor till.
Jag vill inte vilja hem.
Jag vill bara längta hem, sådär lagom mycket.