Har lyssnat på Harry Potter i några veckor nu, och ikväll tog äventyret slut i Linneas säng och jag hatälskar känslan när en bok man levt sig in i länge tar slut. Vad ska jag nu göra? Tillskillnad från förra gången jag läste sista boken så grät jag inget alls denna gången, blev lite tårögd några gånger bara. Och jag vet inte längre vem jag älskar mest Ron med sin härliga humör, Lupin som jag inte vet varför han är bäst eller Snape, som alltid haft en speciell plats i mitt Harry Potter hjärta. Det fina är att jag inte måste välja, jag kan bara tycka om alla mest!
Nu när Harry tog slut, så blev det så uppenbart att allt annat här också håller på att ta slut. Början på något nytt, javisst. Men just nu känns det mest som ett stort, fett avslut. Barnens miner när de insåg att det bara är en vecka kvar tills jag åker. Mina fina vänner jag har lärt känna här. Alla gator jag lärt känna och alla hus jag har slutat att titta på. Kommer jag någonsin mer att komma till Bryssel? Jag vet inte, men jag tror det inte. I varje fall kommer jag aldrig mer att sitta i detta rummet, där nästan allt på väggarna numera är urplockat och två väskor redan är packade. Det är ett rum i förändring igen, det börjar återgå till hur det såg ut när jag kom och jag kan inte fatta att det redan har gått ett år. Ett år sedan jag satt hemma i Sverige och grät och var olycklig för tänk om det inte blir bra. Tänk om jag inte får några vänner eller tänk om familjen är dum. Tänk om jag längtar hem för mycket. Tänk om alla där hemma glömmer av mig, byter ut mig, inte vill ha mig mera. Jag tänkte aldrig att jag skulle dra mig ur, att jag inte skulle åka. Och det har egentligen aldrig funnits tillfällen här då jag tänkt på att åka hem och verkligen menat det. Men visst har man tänkt, undrat, längtat. Längtat så in i bänken efter så mycket där hemma och jag vet ännu inte vad jag kommer att sakna mest härifrån. Friheten, självständigheten, staden eller människorna. Men jag hoppas på människorna. Och jag hoppas att jag kommer att kunna göra någonting åt den saknaden.
Det är nog dags för mig att sluta babbla nu, för trött och sentimental för att göra mig förstånd. På en blogg som jag har gett upp egentligen, jag hinner inte riktigt med att skriva här, det är så mycket annat som ska göras. Imorgon ska jag gå till kommunen och skriva ut mig. Någon dag snart så stängs mitt belgiska bankkonto. Jag ska packa klart, handla presenter, shoppa på rean, gå på avskedsmiddag, ha avskedsdag, äta lunch på Kommisionen, gå på en till avskedsmiddag. Umgås mest hela tiden. Njuta.
Jag kommer att sakna dig Bryssel. Och allt det du har gett mig. Och ärligt talat är jag lite rädd för att åka hem. För att komma hem. Vad väntar mig där?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Skriv!