Idag har jag sytt för första gången på väldigt länge. Det låter löjligt, men jag känner mig lite mer hel nu. Även om jag har velat slänga kjolen jag syr i väggen många gånger så sitter jag fortfarande här och nålar fastän jag borde sova. Det är något med att sy, med tyger och med symaskiner. Jag känner mig hemma där. Den enda som klagar är min rygg. Aj.
Förövrigt så är Victoria från min franskakurs en av de där människorna som har bestämt sig för att jag är snäll, och sen håller sig till den åsikten. Hon har många andra fina åsikter om mig också, jag bara väntar på att hon ska inse hur fel ute hon är - men jag njuter så länge lyckan varar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Skriv!