Det bor någon i mitt huvud. En liten osäker flicka kanske, eller en stor stark mobbare. Kanske en gubbe som förlorade ena foten i ett krig, eller en ensamstående mamma som mår bra av att trycka ner andra. Jag vet egentligen inte så mycket vad den där personen är för någon, kanske är det därför den inte tycker om mig, kanske bryr jag mig för lite om den. Jag vet egentligen bara var personen gör, gör mot mig framförallt. Ibland kommer han eller hon i kontakt med andra, men då är det genom mig och då är det faktiskt jag som gör, jag ska inte skylla ifrån mina dåliga handlingar på någon annan. Fast jag vill ändå förklara, att den där som bor i mitt huvud, den sänder ut elaka tankar i mitt huvud. Den säger att jag inte duger, att jag är ful, äcklig, elak, otrevlig, egoistisk och en massa andra hemska saker jag inte vill vara. Jag vill ju vara fin, snäll och inte alls äcklig eller egoistisk.
Ibland, när jag tänker att jag kanske är helt okej, faktiskt så kanske det är så att jag är bra, då säger människan i mitt huvud att jag är uppblåst, att jag lurar mig själv. Att jag inte kan gå runt och tro sånt om mig själv, alla andra vet ju att det inte är så.
Ibland, när jag tänker att jag kan förändra mig, då brukar han eller hon slå mig lite lätt. Slå mig med tankar om att du är den du är, ingen idé att ändra på det nu.
Och ibland, när jag tänker att folk faktiskt tycker om mig, och säger snälla saker till mig, så jag kanske borde lita på dem, då hör jag i mitt huvud att jag inte kan lita på någon. Hur vet jag att jag inte är Truman i Truman's show? Eller att de bara ljuger för att vara snälla? Hur vet jag att de inte egentligen också tycker att jag är ful, dum och egoistisk.
Men vet ni vad? Nu kommer jag att säga något du sällan kommer att höra mig säga:
Fuck you, människan i huvudet.
Ps. 139: 1-18
SvaraRadera"Herre, du rannsakar mig och känner mig. Om jag står eller sitter vet du det, fast du är långt borta vet du vad jag tänker.
Om jag går eller ligger ser du det, du är förtrogen med allt jag gör.
Innan ordet är på min tunga vet du, Herre, allt jag vill säga.
Du omger mig på alla sidor, jag är helt i din hand.
Den kunskapen är för djup för mig, den övergår mitt förstånd.
Var skulle jag komma undan din närhet? Vart skulle jag fly för din blick?
Stiger jag upp till himlen, finns du där, lägger jag mig i dödsriket, är du också där.
Tog jag morgonrodnadens vingar, gick jag till vila ytterst i havet,
skulle du nå mig även där och gripa mig med din hand.
Om jag säger: Mörker må täcka mig, ljuset omkring mig bli natt,
så är inte mörkret mörkt för dig, natten är ljus som dagen, själva mörkret är ljus.
Du skapade mina inälvor, du vävde mig i moderlivet.
Jag tackar dig för dina mäktiga under, förunderligt är allt du gör.
Du kände mig alltigenom, min kropp var inte förborgad för dig,
när jag formades i det fördolda, när jag flätades samman i jordens djup.
Du såg mig innan jag föddes, i din bok var de redan skrivna, de dagar som hade formats innan någon av dem hade grytt.
Dina tankar, o Gud, är för höga för mig, väldig är deras mångfald.
Vill jag räkna dem är de flera än sandkornen, når jag till slutet är jag ännu hos dig.
Jer. 29: 1-13
Jag vet vilka tankar jag har för er, säger Herren, nämligen fridens tankar och inte ofärdens för att ge er en framtid och ett hopp.
Ni skall kalla på mig och komma och be till mig, och jag skall höra er.
Ni skall söka mig, och ni skall också finna mig om ni söker mig av hela ert hjärta.
Ty jag skall låta er finna mig, säger Herren.
Den där mänsken kan jag skyda med hagelgevärt om du vill. Han har fel! Du är grym Olivia, kom ihåg det!
SvaraRaderaJenny: Jag är inte säker på vad Hear hear betyder, men det känns påhejande!
SvaraRaderaAnonym: Det sista bibelordet är en av mina favoriter. Tack!
Matte: Hahaha, skyd på du, men träffa rêtt bare! Och tack =)
Vill förövrigt bara påpeka att jag INTE är sinnessjuk!