Åååh, besviken.

Var på väg med F hem från hans skola, och ser på håll en kille på en cykel. Jag vet redan från långt håll att han är snygg, och jag blir inte besviken när han kommer närmare.(Tänk er en ung Brad Pitt, med snygga kläder) Fast han cyklar snabbt iväg, och jag drar på en kissnödig 6-åring. Det är inte ofta man ser snygga killar i Bryssel, och jag tycker bestämt att han kan ta och vända sin cykel och komma tillbaka, men jag får nog inse att det inte kommer att hända.

Tror ni inte att han en timme senare går förbi utanför huset? MED SIN TJEJ. Dumma, snygga, tagna killar. Varför kunde inte min hjärna få inbilla mig en massa saker?

Tänk dig en ung version av denna man, fast inte just
denna man som ung. Hänger du med?