...att jag inte var så hemsk och tänkte illa om personen som antagligen hoppade framför ett tåg idag.
(Det vill säga, vi vet inte om det faktiskt var det som hände. Men polisen spärrade av den centralaste tunnelbanestationen, och metron slutade gå utom allra längst ut i kanterna. Vi fick bara veta att det var en olycka med en person inblandad.)
Min tanke är inte att det är synd om personen, utan att den är oerhört egoisktisk som inte bara väljer att avsluta sitt liv och kanske lämna människor kvar.
Den väljer också att göra det på ett sätt som utan tvekan drabbade ett tusental personen.
Vad jag glömmer när jag känner den irritationen är att en person faktiskt mådde så dåligt att den ville ta sitt liv.
Och jag gnäller över att jag var tvungen att åka buss till ett okänt ställe, och leta mig hem därifrån.
Stackars mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Skriv!