...att jag inte var så negativ jämt.
Jag omger mig av människor som kan det jag kan, fast mycket bättre.
Om de inte skriver bättre än mig, så läser de mer än mig, eller kan mer än mig. Eller så diskuterar de bättre och klokare. Syr bättre och målar finare. För att inte tala om sjunger bättre, eller kan spela ett instrument.
Eller så lagar de mat hundra gånger bättre än mina medelmåttiga rätter.
För att inte tala om att alla är så mycket finare, snällare och modigare än jag är.
Och istället för att bli motiverad av det,
och glad över alla fina vänner jag har,
så slutar jag att utveckla mig själv och det lilla jag kan.
Och då blir jag ju faktiskt aldrig bättre.
Jag tror bara att jag måste bestämma mig för VAD jag vill bli bättre på.
För just nu, vill jag bli bättre på allt.
Visar inlägg med etikett Olivia önskar.. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Olivia önskar.. Visa alla inlägg
lördag 25 september 2010
torsdag 23 september 2010
Jag önskar...
...att jag inte var så hemsk och tänkte illa om personen som antagligen hoppade framför ett tåg idag.
(Det vill säga, vi vet inte om det faktiskt var det som hände. Men polisen spärrade av den centralaste tunnelbanestationen, och metron slutade gå utom allra längst ut i kanterna. Vi fick bara veta att det var en olycka med en person inblandad.)
Min tanke är inte att det är synd om personen, utan att den är oerhört egoisktisk som inte bara väljer att avsluta sitt liv och kanske lämna människor kvar.
Den väljer också att göra det på ett sätt som utan tvekan drabbade ett tusental personen.
Vad jag glömmer när jag känner den irritationen är att en person faktiskt mådde så dåligt att den ville ta sitt liv.
Och jag gnäller över att jag var tvungen att åka buss till ett okänt ställe, och leta mig hem därifrån.
Stackars mig.
(Det vill säga, vi vet inte om det faktiskt var det som hände. Men polisen spärrade av den centralaste tunnelbanestationen, och metron slutade gå utom allra längst ut i kanterna. Vi fick bara veta att det var en olycka med en person inblandad.)
Min tanke är inte att det är synd om personen, utan att den är oerhört egoisktisk som inte bara väljer att avsluta sitt liv och kanske lämna människor kvar.
Den väljer också att göra det på ett sätt som utan tvekan drabbade ett tusental personen.
Vad jag glömmer när jag känner den irritationen är att en person faktiskt mådde så dåligt att den ville ta sitt liv.
Och jag gnäller över att jag var tvungen att åka buss till ett okänt ställe, och leta mig hem därifrån.
Stackars mig.
måndag 20 september 2010
Jag önskar...
...att vi kunde göra om valet.
Jag har gått runt och sagt till mig själv att det är omval om fyra år, fyra år är inte så mycket.
Men jag har insett att de fyra år som ligger framför oss kommer att prägla de fyra åren efter det, och efter det och efter det.
Jag har inte träffat en enda de senaste månaderna som inte tycker illa om Sverigedemokraterna, och ändå kommer de in i riksdagen.
Dummadummadummadummadummadummadumma.
Jag har gått runt och sagt till mig själv att det är omval om fyra år, fyra år är inte så mycket.
Men jag har insett att de fyra år som ligger framför oss kommer att prägla de fyra åren efter det, och efter det och efter det.
Jag har inte träffat en enda de senaste månaderna som inte tycker illa om Sverigedemokraterna, och ändå kommer de in i riksdagen.
Dummadummadummadummadummadummadumma.
fredag 17 september 2010
Jag önskar...
...att jag kunde franska.
Så jag kunde tacka städerskan.
Eller i alla fall prata med henne.
Hon verkar jättesnäll,
och allt jag gör är att vara ivägen.
Så jag kunde tacka städerskan.
Eller i alla fall prata med henne.
Hon verkar jättesnäll,
och allt jag gör är att vara ivägen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)