Och inte gå hem vid elva-tolv.
Inte stanna hemma bara för att jag inte orkar resa på mig.
Inte sitta tyst och tänka på när det är okej att gå hem.
Nej, jag skulle bli rolig.
Visa att jag faktiskt uppskattar folk.
Att jag är värd att höra av sig till.
Och jag vet att jag har sagt det så länge nu, utan att bli något bättre på det.
Hemma gjorde det inte så mycket, för samma gamla människor följer samma gamla mönster och det är få som säger upp bekantskapen över en sånn grej.
Men när man lär känna nya människor så kan man inte göra så,
nej, det funkar inte så.
Så får jag feber,
och blir förkyld och ynklig.
Och vill mest ligga hemma i min egna soffa och se på film eller film medan mamma grejar i köket.
Men se så går det inte till när man är vuxen.
Så nu sitter jag på mitt rum,
alldeles ensam,
och är för trött för att gå och lägga mig.
Och tänker på sommaren.
Sommaren och vänner.
 |
| (Och det finns inget som är mer sommar för mig, än denna bilden. Hur många gånger jag än tittar på den, eller använder den.) |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Skriv!