Återupptäckter.

Vissa saker ändras aldrig.
Saker man trodde att man la bakom sig, mer eller mindre.
Som att jag inte kan ta tillsägelser. Att jag inte klarar av när folk blir besvikna på mig, eller måste säga påminna mig om saker jag borde ha insett själv.
Någonstans under de senaste åren blev det mer otydligt, för det var så mycket mer som var jobbigt, så mycket mer som låg på mina axlar.
Nu, när jag är fri, när jag är glad och munter nästan jämt. Då märks det väldigt tydligt.
Att jag inte klarar av att folk säger till mig, att jag inte klarar av när folk blir arga på mig.
Att jag vill göra andra tillfreds och vara duktig.
Mina första 6 år i skolan så var jag supertyst på lektionerna om jag inte fick prata.
Någonting ändrades där.
Och jag hade glömt av det.