Dag 4. Au Pair träff.

Då var det gjort. Det där med första steget att hitta vänner.
Skönt.
Det känns inte som att jag passar in, men det känns också som att ingen har märkt det än.
Och som att det inte spelar någon roll.
Här passar ingen in, vi anpassar oss.
Tror jag.
Men det är ju det där med alkoholen och soffliggaren Olivia.
Fast det spelar ingen roll, jag tar tag i de problemen en annan dag.
Uppleva Bryssel innebär mer än Pernillas vardagsrum.

Nu är det bara skolan som ska bli bra också.
Synd att jag valde måndag-onsdag, annars hade jag känt två stycken i min klass.
Men det löser sig.
Jag tänker positivt, för det sa Oskar att jag måste.

En sista sak, och det är inte bra att det hamnar på en blogg, men det är ju min kontakt med verkligheten.
Ska jag klippa lugg igen? Eller ska jag låta den vara? Livets stora gåta...