Dag 4. Au Pair träff.

Då var det gjort. Det där med första steget att hitta vänner.
Skönt.
Det känns inte som att jag passar in, men det känns också som att ingen har märkt det än.
Och som att det inte spelar någon roll.
Här passar ingen in, vi anpassar oss.
Tror jag.
Men det är ju det där med alkoholen och soffliggaren Olivia.
Fast det spelar ingen roll, jag tar tag i de problemen en annan dag.
Uppleva Bryssel innebär mer än Pernillas vardagsrum.

Nu är det bara skolan som ska bli bra också.
Synd att jag valde måndag-onsdag, annars hade jag känt två stycken i min klass.
Men det löser sig.
Jag tänker positivt, för det sa Oskar att jag måste.

En sista sak, och det är inte bra att det hamnar på en blogg, men det är ju min kontakt med verkligheten.
Ska jag klippa lugg igen? Eller ska jag låta den vara? Livets stora gåta...

Dag 3.

Idag är det onsdag, och idag blev jag inskriven på en skola. Måndag och onsdag 9-12 kommer jag är läsa franska fram tills januari då jag är klar med kurs ett. Sen får vi se.
Och imorgon är det Au Pair träff i Svenska Kyrkan. Det är då jag ska skaffa vänner. Hjälp.

Jag har insett att när man är tyst en hel dag och sen pratar med barn, så har man en del att säga på kvällen. Fast allt är av oviktigt värde. Man bara pratar.
Jag i alla fall. Fast vem är förvånad över det?

Nästa vecka blir det IKEA. Superb. Vi ska köpa sylt och köttbullar. Jag ska nog köpa något till mitt rum, om jag får med mig barnen in på sjäva IKEA. Annars får jag väl ta metron dit. Eller buss. Jag måste lära mig hur bussarna och metron går här. Jag som inte ens kan den i Göteborg.



Ni som vill hälsa på mig kan ju börja plugga redan nu. Jag bor vid Pétillon.

(Ursäkta att bilden tar över hela bloggen. Jag och teknik...)

Dag 2.

Allt blir så symboliskt när man är ensam. Det får en mycket större mening än det egentligen har.
Som att gå ner för Avenue des Volontaires ensam och lyssna på Release Me med Oh Laura för att besöka metron som så snart ska bli en del av min vardag.
Inte för att jag känner mig som en desperat eld som du kontrollerar.
Snarare så är det nog jag som är för feg för att släppa loss vildmarken inom mig.
Fördelen med att vara i ett helt nytt land är att det är lite mer befogat att vara nervös för att gå till affären eller svara i telefonen. Och till affären ska jag. Nu. Så att jag kan laga mat till familjen ikväll.
Jag kan laga mat, jag kan laga mat, jag kan laga mat, jag kan laga mat, jag kan laga mat.
Jag kan även köpa en bok om Robert Pattinson på franska i min mataffär, om någon är sugen?