Allt blir så symboliskt när man är ensam. Det får en mycket större mening än det egentligen har.
Som att gå ner för Avenue des Volontaires ensam och lyssna på Release Me med Oh Laura för att besöka metron som så snart ska bli en del av min vardag.
Inte för att jag känner mig som en desperat eld som du kontrollerar.
Snarare så är det nog jag som är för feg för att släppa loss vildmarken inom mig.
Fördelen med att vara i ett helt nytt land är att det är lite mer befogat att vara nervös för att gå till affären eller svara i telefonen. Och till affären ska jag. Nu. Så att jag kan laga mat till familjen ikväll.
Jag kan laga mat, jag kan laga mat, jag kan laga mat, jag kan laga mat, jag kan laga mat.
Jag kan även köpa en bok om Robert Pattinson på franska i min mataffär, om någon är sugen?
Det är speciellt det där... känslan av att gå på en väg man aldrig gått på innan. Sen plötsligt så känns det helt naturligt utan att man märkt det... tills man kommer till samma väg från ett annat håll och inte alls känner igen sig. Fast det kanske bara händer mig som har världens sämsta lokalsinne.
SvaraRaderaDen här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaJag funderade på det igår med boken, och jag inte komma på en enda som vill ha en Robert Pattinson bok på franska. Tyvärr ^^
SvaraRaderaNej Simon, det är nog bara inte du. Jag har tydligen bra lokalsinne(för jag hittar väldigt bra här, även när jag tappar bort mig). Men den där känslan av att allt är annorlunda från ett nytt håll, den är vanlig. Det är som när man står på händerna och allt blir upp och ner, varför ser den världen myckte trevligare ut?
SvaraRaderaSuss, någon kommer få den mot sin vilja. En väl vald investering, inga pengar alls. 13 euro, det kan jag lägga på en kär vän med min nya lön! (Jag kan hjälpa dig att översätta sen, inga problem;) )