Jag har kommit på en av de jobbigaste sakerna med att vara långt borta och inte kunna vara med på allt som händer hemma. Det är att jag inte har någon koll på vad som händer mer än det folk väljer att berätta. Nu menar jag inte saker som vilken film gänget såg sist, eller om de åt pizza eller tacos sist. Sådana där detaljer har inget djupare värde, det jag missar är alla känslor, konflikter och relationer. Jag får bara veta det folk väljer att berätta, och jag kan inte reflektera över det själv. Och jag är inte helt blind för sådana saker, jag säger inte att jag alltid ser rätt eller ser allt, men jag tycker om att se hur människor är och lista ut saker utifrån det. Jag kan inte göra det här, för det lilla jag får veta kan jag inte göra någonting av. Och det suger. Vem är jag om inte jag får analysera vad folk känner och tycker?
Och till skillnad från vad många tror vill jag inte veta för att kunna prata om det, eller vara den som vet mest. Jag vill veta av två enkla anledningar, den ena är att det fascinerar mig. Det andra är att jag faktiskt bryr mig om er, och vill hjälpa till. Här borta i Bryssel blir jag helt plötsligt ganska meningslös, eller sysslolös kanske är ett bättre ord.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Skriv!