Jag har hela huset för mig själv. Och det är så skönt. Jag tycker om familjen jag bor hos, det är inte det, men att vara helt själv. Bestämma själv. Handla det som jag vill äta. Städa och diska när jag känner för det. Gå och äta när jag vill. Det är en annan sak att vara ensam helt enkelt.
Det enda är att jag bygger upp min lilla verklighet precis där jag är. Vid matbordet, med min dator, mina teckningar och min musik. Men nu när jag vill kissa, och jag måste gå till en helt ny våning, vad jobbigt det känns! Det är ju så kallt, och tyst och ensamt där utanför dörrarna till trapphuset. Det är ju så varmt och mysigt här, i mitt stökiga upplysta kök.
Jahopp, det finns väl inte så mycket att göra mer än att gå och kissa!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Skriv!