Kvällarna med jobb.

Ikväll skulle jag tydligen jobba kväll, och jag vet inte om Pernilla hade glömt att säga det, eller om jag helt enkelt hade missat det. Jobbigt läge kan det tyckas, men nej, det tycker inte jag. Jag gillar att jobba kväll. Jag ska få i säng barnen, och sedan så får jag göra vad jag vill så länge jag stannar i huset och inte väsnas för mycket. Så jag kan sätta mig med datorn framför tv:n, slänga upp fötterna på soffbordet och värma mig en kopp chai latte och bara vara.
   Jag har inget emot de kvällar jag och Pernilla sitter här tillsammans, eller de kvällar då jag väljer att vara på mitt rum istället. Jag tycker att det är mysigt. Men, och jag tror att Pernilla håller med mig på den punkten, att det blir lite mer avslappnat när man får vara ifred. Så är det nog vem man än bor med, och vilken anledning man än har till att bo tillsammans.

(Framför allt tycker jag att det är skönt att jag kan gå och äta kvällsmat. Det kan jag göra om Pernilla är hemma också, hon blir inte arg, men jag känner mig så dum när hon ser att jag äter ÄNNU en gång. Bara för att jag har svårt att släppa mina gamla vanor.)

Estelle ropade precis och ville ha hjälp eftersom hon inte kunde sova, det är ganska mysigt att sitta och klappa på någon som är lite ledsen för att sömnen inte vill komma. Hon hann inte somna innan jag gick, men jag skulle tro att hon sover innan nästa gång jag kommer upp, hon var inte så pigg som hon trodde.