Välkomstkommitté.

Nu ska jag åka och hämta Lydia på stationen. Om ett litet tag åtminstone.
Jag hade velat ha en svensk flagga att stå och vifta med.
Kanske ska ta med dem Estelle och Fredrik viftade med åt mig.
Men det står Olivia på den, så det blir ju lite löjligt.
Åh, jag kommer att gråta.
Det gör jag alltid.
Fast det är väl inte hela världen som jag gör det eller inte.

Och ikväll ska vi gå på halloweenfest.
Eftersom varker Halloween eller fester är min grej har jag köpt skitsnygga skor och en jättefin väska för att peppa mig själv lite.
Jag lovar, de är verkligen fina!

Jag vill inte trampa någon på tårna.

Men jag är så lycklig.
Idag är en sånn där lycklig dag.
Inte bara för att barnen åkte till sin pappa för att vara där en vecka,
och inte bara för att Pernilla åker till Istanbul i fyra dagar i morgon.
Inte bara för att jag hade en supertrevlig dag på stan med Lisa och Anna idag.
Inte bara för att Lydia kommer imorgon.
Nej, jag är lycklig.
Så där som man är när man börjar inse att man har det himla bra.
Och givetvis är inte allt alltid bra,
och givetvis väntar jag på slaget i ansiktet som straff för att jag har haft det så bra.
Men lycka vore onödigt om jag bara oroade mig för olyckor hela tiden.
Så nu ska jag hem till Lisa och mysa med henne, Anna och Stina.
Bara för att jag har det så himla bra.

Kram på er!

Jag är kreativiteten själv. Om jag får bestämma.

Jag tycker att jag har blivit mycket mer kreativ sen jag kom hit. Att jag får idéer och faktiskt genomför dem.
Men jag börjar undra om jag verkligen är kreativ, eller bara normal.
Är det kreativt att häfta fast svart tyg, man egentligen skulle ha till kuddfodral innan man hittade ett stolsöverdrag att ha som kuddfodral, på en tråkig anslagstavla?
Är det kreativt att köpa småburkar med pärlor och sortera dem så att det ska se fint ut?
Är det kreativt att sätta upp presentpapper på garderobsdörrar med häftmassa för att färgen på dörrarna irriterade en?
Eller är det bara sånt man gör när man har ett helt nytt, tomt rum att fylla med sig själv?

Hur som helst pysslar jag mycket mer sen jag kom hit. Målar, pärlar och skapar med barnen. Förutom det att jag sätter mig och gör mitt och svarar ytterst frånvarande när Estelle undrar vad jag gör, eftersom jag fokuserar så. Och vad är det egentligen jag skapar? Inte så mycket vackert, men Estelle tycker om det. Och på något vis måste jag ju utvecklas, hoppas jag.

Det finns några saker kvar att göra i rummet. Några jag bara ska få gjort och några där jag måste komma på en lösning. Tråd måste köpas, för att sättas upp på väggen. Som när jag var liten och bodde på Brattebacken. Men mitt svåraste uppdrag, det är skrivbordet. Det stora, stora, fula skrivbordet i bok. Jag kan inte slå in allt i presentpapper och tyg. Tips är välkommet!

Stolen ska bort. Men borde måste stanna, idétorka!

Spökburgare

Idag åt vi spökburgare gjord på spökfilé.
Fredrik grät lite innan, men han åt nog mest av alla.

Spökburgaremenyn innehöll:
Spökbiffar gjorde på spökfilé
Koagulerat fladdermusblod
Creme fraiche spetsad med människoblod
Potatismos med spökblod
och till det drack vi helt enkelt spökblod.

Fantasin är underbar.
Men i ärlighetens namn, även om barnen, speciellt Estelle, ifrågasätter och egentligen vet vad det är så köper de det.
Imorgon ska vi äta Häxornas grönsaksspya och stekt trollsnor.
Jag tycker om Halloween just nu,
förutom den detaljen att det verkar som att det enda året då jag planerat att göra en pumpa så finns det inga.

Brödbak.

Idag har jag bakat bröd. Världens enklaste. Jag har egentligen inte bakat alls.
Jag har köpt en mjölblanding och tillsätt vatten.
Och jag gjorde till och med fel, för jag hade knappast 45gradigt varmt vatten.
Tur att det blev gott ändå!

Jag börjar förövrigt sakna att köra bil så mycket att jag inatt drömde att jag körde fårrrden.
Och när jag vaknade var jag ledsen för att det inte var sant.
Jag kommer att köra bil i jul, bara så att ni vet.

Varför får jag inte på mig dina blå jeans?

Det kan vara, bara en tanke så där, för att jag nästan inte får på mig mina egna.
Dock är dina blå jeans egentligen mina, för ja, det är dig Suss jag tänker på.
Och de där blåa jeansen som just nu ligger hemma och dig och är himmelskt snygga,
en gång var det jag som var så där snygg i dem.
Och akta dig du, för jag ska minnsann komma i dem igen!

Jag vet inte om jag är envis...

Eller bara dum.
Att sortera pärlor tills klockan är halv tre på natten känns ovanligt dumt.
Men det är någonting med nätter, man producerar annorlunda.
Kreativiteten är inte samma som på dagen,
även om nu detta inte var så kreativt.
Men fint blev det, tycker jag i alla fall.
Jag älskar pärlor.

Jag lovar att det fanns färre röda än andra färger i min burk!