Idag så blev vi en mer i familjen, vår efterlängtade Alma kom till jorden och förgyllde vår vardag!
Nu väntar vi med spänning på Sigrid och Solvej. Och med vi menar jag jag och mina löss.
fredag 1 april 2011
Linnea valde att göra så på bilden, jag tvingade henne inte, faktiskt.
Frukost på Hema, vi blev utslängda(alla inte bara vi), vandring längs stråken för att slösa ännu mer pengar, undra varför jag inte får mitt paket och sedan hem till Linnea för att måla. Hon fick se det värsta i mig, mina aggressioner när det inte blir som jag vill.
Ikväll ska jag antingen leka med Lisa(hoppashoppashoppas) eller sy ta i trä!
Men nu ska jag hämta barn!
With you in my head.
Det bor någon i mitt huvud. En liten osäker flicka kanske, eller en stor stark mobbare. Kanske en gubbe som förlorade ena foten i ett krig, eller en ensamstående mamma som mår bra av att trycka ner andra. Jag vet egentligen inte så mycket vad den där personen är för någon, kanske är det därför den inte tycker om mig, kanske bryr jag mig för lite om den. Jag vet egentligen bara var personen gör, gör mot mig framförallt. Ibland kommer han eller hon i kontakt med andra, men då är det genom mig och då är det faktiskt jag som gör, jag ska inte skylla ifrån mina dåliga handlingar på någon annan. Fast jag vill ändå förklara, att den där som bor i mitt huvud, den sänder ut elaka tankar i mitt huvud. Den säger att jag inte duger, att jag är ful, äcklig, elak, otrevlig, egoistisk och en massa andra hemska saker jag inte vill vara. Jag vill ju vara fin, snäll och inte alls äcklig eller egoistisk.
Ibland, när jag tänker att jag kanske är helt okej, faktiskt så kanske det är så att jag är bra, då säger människan i mitt huvud att jag är uppblåst, att jag lurar mig själv. Att jag inte kan gå runt och tro sånt om mig själv, alla andra vet ju att det inte är så.
Ibland, när jag tänker att jag kan förändra mig, då brukar han eller hon slå mig lite lätt. Slå mig med tankar om att du är den du är, ingen idé att ändra på det nu.
Och ibland, när jag tänker att folk faktiskt tycker om mig, och säger snälla saker till mig, så jag kanske borde lita på dem, då hör jag i mitt huvud att jag inte kan lita på någon. Hur vet jag att jag inte är Truman i Truman's show? Eller att de bara ljuger för att vara snälla? Hur vet jag att de inte egentligen också tycker att jag är ful, dum och egoistisk.
Men vet ni vad? Nu kommer jag att säga något du sällan kommer att höra mig säga:
Fuck you, människan i huvudet.
Ibland, när jag tänker att jag kanske är helt okej, faktiskt så kanske det är så att jag är bra, då säger människan i mitt huvud att jag är uppblåst, att jag lurar mig själv. Att jag inte kan gå runt och tro sånt om mig själv, alla andra vet ju att det inte är så.
Ibland, när jag tänker att jag kan förändra mig, då brukar han eller hon slå mig lite lätt. Slå mig med tankar om att du är den du är, ingen idé att ändra på det nu.
Och ibland, när jag tänker att folk faktiskt tycker om mig, och säger snälla saker till mig, så jag kanske borde lita på dem, då hör jag i mitt huvud att jag inte kan lita på någon. Hur vet jag att jag inte är Truman i Truman's show? Eller att de bara ljuger för att vara snälla? Hur vet jag att de inte egentligen också tycker att jag är ful, dum och egoistisk.
Men vet ni vad? Nu kommer jag att säga något du sällan kommer att höra mig säga:
Fuck you, människan i huvudet.
torsdag 31 mars 2011
Dålig karaktär.
Linnea skulle komma hit idag, så att vi kunde zumba. Men det regnade så jag fick gå till henne istället, där hon påstod att vi skulle göra yoga. Efter tio minuter så säger Linnea att det får räcka, vi tränar på något annat vis istället. Det gjorde vi inte, hennes pojkvän som är låååångt borta loggade in på skype så vi var tvungna att prata med honom, och sen laga mat och sen se på film. Fast vet ni vad? Det gör ingenting, för det första var vi två om misslyckandet, för det andra kommer vi inte att ge upp, för det tredje så facerapeade jag henne två gånger, och andra gången var så klockren att jag fortfarande kan börja skratta när jag tänker på det. (Läs: vi hade roligt)
Ikväll så ska Stina hämta upp mig så att vi kan åka till kyrkan. Efter ett tag kommer nog Lisa också, då lär vi ta Stinas bil och åka runt lite tills Stina bestämmer att det räcker, och kör hem mig. Alltid mig först. Men okej då, jag kan väl överleva det.
Nu måste jag ta på mig kläder, torka håret och plocka ur diskmaskinen innan barnen kommer. Jag hoppas att E är på bra humör idag, det var hon inte i morse. Men jag förstår henne, F väckte henne med Crazy Frog.
Ikväll så ska Stina hämta upp mig så att vi kan åka till kyrkan. Efter ett tag kommer nog Lisa också, då lär vi ta Stinas bil och åka runt lite tills Stina bestämmer att det räcker, och kör hem mig. Alltid mig först. Men okej då, jag kan väl överleva det.
Nu måste jag ta på mig kläder, torka håret och plocka ur diskmaskinen innan barnen kommer. Jag hoppas att E är på bra humör idag, det var hon inte i morse. Men jag förstår henne, F väckte henne med Crazy Frog.
Ett av många sätt att ta veta om man är omogen eller inte.
Fredrik och jag tävlar, bilarna som kommer från korsningen får han räkna, och bilarna som kommer från rondellen får jag räkna. Försten till tjugo. När jag har fem bilar räknade far en motorcykel förbi. "Räknas den?" undrar jag. "Nej" svarar Fredrik. Efter några sekunder fortsätter han: "Du har inte sex!"
Mitt svar blir: "Inte du heller!" Och jag kan knappt hålla mig för skratt, för där hade jag slutat att räkna bilar.
Mitt svar blir: "Inte du heller!" Och jag kan knappt hålla mig för skratt, för där hade jag slutat att räkna bilar.
onsdag 30 mars 2011
På väg någonstans
Rubriken var tänkt för ett helt annat inlägg, Linnea har peppat mig till att skriva en massa grejer, jag hade tre miljoner tankar innan idag. Och sen blev klockan halv nio och jag dog. Av trötthet. Tragisk död med tanke på att jag sov typ nio timmar föregående natt. Fast jag är trött jämt numera. Och säg inte att det är för att jag behöver röra på mig, för det är det inte. Säg inte att jag behöver hitta på fler roliga saker, för det är inte problemet heller. Jag tror att jag lider av kronisk trötthet, det vore väl inte så omöjligt? Som jag minns det har jag varit trött sen någon gång i början av gymnasiet, med undantag för somrarna.
Jag får se ljuset i tunneln, 18 dagar kvar tills jag åker hem. Det betyder 17 dagar kvar till Antwerpen och 16 dagar kvar tills familjen här åker utomlands. 12 arbetsdagar tills jag får åka hem. 5 mornar att gå upp med barnen. 4 franskalektioner (idag gick jag faktiskt på min franska för första gången på två veckor). 7 tillfällen till att träna med Linnea innan jag åker hem.
Och nej, det är inte så fruktänsvärt att vara här. Jag tycker om att vara här och framförallt tycker jag om de vänner jag har här. De är inget tidsfördriv tills jag hittar något bättre, men alla vänner jag har här såg jag senast förra veckan. De vänner jag har hemma har jag inte sett sen i julas med undantag från Suss. Jag har inte sovit med ett duntäcke sen i julas, eller ätit riktig fil. Jag har inte dött i min egen soffa och slagits om fjärrkontrollen för att inse att det ändå bara finns 4 kanaler. Jag har inte kommit hem sent och struntat i att gå in i huset för att inte väcka mina föräldrar. Jag har inte kramat min katt. Jag har inte druckit pro viva, eller ätit en riktigt god ostskiva. Jag har inte kramat, klappat eller gnällt live på min familj och vänner.
Jag har inte kört bil sen i julas.
Jag har dock ätit de bästa chipsen i världen. Och gjort superroliga saker.
Och jag ska sluta gnälla nu, jag ville bara få det ur mig. Så att ni vet om ni ville veta, och så att ni inte råkar fråga mig hur det är idag och allt detta hälls ut på er och ni MÅSTE läsa för det var ju ni som frågade. Så egentligen tänker jag på er, snällt va?
Jag får se ljuset i tunneln, 18 dagar kvar tills jag åker hem. Det betyder 17 dagar kvar till Antwerpen och 16 dagar kvar tills familjen här åker utomlands. 12 arbetsdagar tills jag får åka hem. 5 mornar att gå upp med barnen. 4 franskalektioner (idag gick jag faktiskt på min franska för första gången på två veckor). 7 tillfällen till att träna med Linnea innan jag åker hem.
Och nej, det är inte så fruktänsvärt att vara här. Jag tycker om att vara här och framförallt tycker jag om de vänner jag har här. De är inget tidsfördriv tills jag hittar något bättre, men alla vänner jag har här såg jag senast förra veckan. De vänner jag har hemma har jag inte sett sen i julas med undantag från Suss. Jag har inte sovit med ett duntäcke sen i julas, eller ätit riktig fil. Jag har inte dött i min egen soffa och slagits om fjärrkontrollen för att inse att det ändå bara finns 4 kanaler. Jag har inte kommit hem sent och struntat i att gå in i huset för att inte väcka mina föräldrar. Jag har inte kramat min katt. Jag har inte druckit pro viva, eller ätit en riktigt god ostskiva. Jag har inte kramat, klappat eller gnällt live på min familj och vänner.
Jag har inte kört bil sen i julas.
Jag har dock ätit de bästa chipsen i världen. Och gjort superroliga saker.
Och jag ska sluta gnälla nu, jag ville bara få det ur mig. Så att ni vet om ni ville veta, och så att ni inte råkar fråga mig hur det är idag och allt detta hälls ut på er och ni MÅSTE läsa för det var ju ni som frågade. Så egentligen tänker jag på er, snällt va?
| Gammal bild, men det där är ungefär vad jag kommer att göra typ.. Nu. |
Tänkte bara påpeka det för alla män, pojkar, gubbar och snubbar där ute
Att den här boken behöver jag om jag ska kunna sy några herrkläder framöver.
Finns att köpa via den här länken!
Finns att köpa via den här länken!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
