Klockan är natten och förvänta er inga bra texter av mig nu.

Klockan är två på natten och jag hade tänkt att krypa till kojs nu. Imorgon ska jag ju ändå ta kort på Linnea när hon badar i en fontän. Lite trist bara att jag måste fota och inte får bada själv, kommer polisen lär jag ju bli indragen vilket som. Men jag känner mig ganska nöjd med att få låna Linneas kamera också.

Var iväg på den sista träffen med 18+ gruppen i Svenska kyrkan idag, vi picknickade i en park och myste(mös?). På väg hem, när jag går där och ler för mig själv och skuttar till ibland medan jag lyssnar på musiken så ser jag Linnea och Felizia stå och prata, var längesedan jag lyckades skrämma någon så bra.

Som ni märker på min osammanhängande text har jag haft en väldigt bra dag, så nu tänkte jag att jag, min näsa och mitt leende skulle avsluta den på bästa vis. Lägga sig i en kall säng och värma upp den.

Kvitton och jag.

Ja, jag sparar på kvitton. Detta är mer eller mindre alla kvitton från mitt år här. Lite kul när man hittar ett kvitto och utbrister: Har jag köpt en pizza för 30€? Jaha, det var ett svenskt kvitto... Vad gör det här?!

Fyra veckor kvar.

Idag är det exakt fyra veckor kvar tills mina föräldrar kör in på trottoaren och knackar på. För att fira det så fick pappa precis ett lååångt mail med frågor och krav jag har för att förberedda inför resan. Fyra veckor innan kan tyckas länge, men vi ska faktiskt åka på en liten roadtrip i Europa och än så länge har vi bestämt två städer men inga vägar alls. Då behöver man planera lite. Sen att första frågan gällde musik, det är en annan sak. Musiken kommer förövrigt vara svår hanterad. Jag och mamma kan gilla samma saker, jag och pappa kan gilla samma saker, mamma och pappa kan definitivt gilla samma saker (snarare, pappa är nöjd om mamma är nöjd och sitter och sjunger). Men alla tre och samma musik, då blir det lite mer begränsat.

Trots att det kan verka så, så är jag inte bara glad att åka härifrån. Barnen har insett att det bara är fyra veckor kvar och när man har en liten F utan framtand i knät som säger att han kommer att sakna mig, så är inte tårarna långt borta. Eller när E frågar hur de ska klara sig under sommaren. Klart att de kommer att klara sig, det kommer jag göra borta hos mig också, men jag gillar ju de här små liven. Kommer jag få veta när E faktiskt har blivit delfinskötare? Och F vet vi inte riktigt vad han vill göra, just nu tror jag att det är golfproffs eller legobyggare som gäller.

Och när vi ändå pratar om saker folk blir när de blir stora så ska jag berätta för er vad P får uppleva på sitt nya jobb. Hon får träffa väldigt mycket imponerande människor, jag kan inte berätta allt, men låt mig bara säga att hon har skakat hand med Obama. På sitt förra jobb, där hon inte träffade lika mycket människor. På sitt nya jobb, då skulle hon kunna träffa på vem som helst. Hon är grym helt enkelt!



En av alla låtar jag och mamma kommer överens om. Bara kolla in dem, så snygga! Jag ska definitivt lära mig att dansa som killen.

En av alla mina vackra vänner.

Om exakt en vecka har Rebecca precis kommit hit. Som jag längtar! Jag har velat visa henne Bryssel och hur jag har det här så länge, men först var hon i Afrika och sen har det inte gått. Men nu, nu ska hon komma och hon ska till och med vara med på jobbet så hon är den första som får träffa barnen. Vi ska göra så mycket roligt, och prata hela nätterna. Och sen åker hon hem, och då är det bara 3 veckor kvar tills jag åker, eller har åkt faktiskt. HJÄLP!

Frihet.

Nu är jag klar med franskan, nu är det inga mer lektioner, prov eller läxor. Det känns precis som när man får sommarlov, jag vill bara hoppa och skrika frihet. Fast jag är ju inte ledig än, jag ska ju jobba i fyra veckor till. Det är nog mer det att nu finns det ingenting om dagarna som jag måste göra. Handla då och då, vika tvätt och allt det där, men helt plötsligt känns det där enkelt som en pannkaka. Kanske är det för att jag ser ljuset i tunneln, jag kan känna smaken av frihet nu. Jag har inte varit fast här, eller tyckt att det varit så väldigt jobbigt att jobba. Au pair är utan tvekan ett av de enklaste jobben som finns, det jobbiga är när man bråkar med barnen och att man bor där man jobbar, men de där små nackdelarna kan inte påverka det faktum att au pair är ett enkelt och roligt jobb. Men nu är jag klar. Jag har gjort det här, man kan inte utvecklas så mycket mer inom området och jag älskar att jag är på sluttampen och kämpar. Att jag kan planera vad jag ska köpa med mig hem till alla, och vad jag ska ge familjen här som tack. Jag älskar att få planera hur jag ska packa, vad som ska i vilken väska. Jag älskar att framtiden är så där lagom suddig igen, att jag känner att jag rör på mig, att jag är på väg någonstans. Jag har alltid älskat att röra på mig. Ha, tänker till exempel Suss nu. Men jag menar ju inte röra på mig som i att träna. Jag menar röra på mig som i att ta mig från ett ställe till ett annat. Åka bil, åka tåg, flyga, åka båt, cykla. Allt det där som gör att man känner att man rör på sig.

Nu ska jag röra på mig stort igen, jag ska flytta till ett annat land. Nej, du ska flytta hem, kanske du tänker. Ja, jag ska flytta hem. Hem till Sverige och hem till mina föräldrar utan en aning om vad jag ska göra till hösten. Jag kanske blir arbetslös och bor hemma i ett helt år. Kanske. Eller så kanske jag får för mig att jag ska söka jobb i Amsterdam och drar dit. Vem vet? Det är det som är det fina, jag måste inte veta, jag måste bara vilja. Ah, ljuva frihet.

Barnens nya studsmatta.

Idag har barnen hoppat på sin nya studsmatta. När jag hade framme kameran höll se sams, men så fort den var borta så bråkade de konstant. Jag gick tillslut, tänkte att så länge de inte skadar varandra fysiskt så får de lösa det själva. Men sen kom deras mormor och morfar från Sverige, och då höll se säms igen - nästan.

Nu är båda barnen i säng och regnet vräker ner på fönstret. Jag har nästan bestämt mig för att strunta i att plugga franska, och se ett Glee avsnitt eller två istället. Hjälp, vad jag är en dålig människa.

Tisdagsträning.

Linnea kom förbi idag. Vi skulle träna, och äta brunch och sen skulle hon iväg. Vi hann se tjugo minuter av en film också, det är därför hon ser så smålycklig ut på första bilden, innan hon drog iväg på klädbytardag och jag klev in i duschen. Tanken var att jag skulle plugga franska för att klara det muntliga provet imorgon, och det kanske är vad jag borde göra nu också. Men jag vill, vill, vill inte! Mest för att det inte hjälper, jag kommer ändå inte att klara mig igenom provet imorgon. Vet inte om jag missat det där med att inställningen påverkar...