JAG VILL KÖRA BIL.

Jag säger det igen.
Om man saknar forden, då saknar man verkligen att köra bil.
Och det gör jag.
Så mycket att jag kan vakna på morgonen och bli besviken över att jag inte helt plötsligt vaknade hemma.
Och så mycket att jag kan ligga vaken i timmar på kvällarna och tänka på att jag ska köra bil när jag kommer hem i jul.
Ja, så mycket att jag funderar på om jag borde tjuvlåna Pernillas fina BMW en dag.
Eller alternativt, klä upp mig så att jag ser både äldre och rikare än jag är,
gå till närmaste återförsäljare av AUDI och testköra en sånn här:

Men när man googlar på Audi R8 får man också upp den här bilden.

Och vi vet ju alla att jag inte skulle köra lagligt om jag fick låna en sånn bil.

Jag får väl vänta tills jag kommer hem.
Och låna pappas ford.
Och Suss 740.
Och Anders Lexus.
Jag vet hur prioriteringslistan ser ut där i alla fall.

Trött.

Jag vill så gärna skriva ett långt fint inlägg med bilder om hur det var att ha Lydia här.
Problem ett är bara att de flesta som läser här antingen var med när Lydia var här, eller så kommer de att prata med Lydia om det.
Problem två är att bilder inte är något det finns så mycket av, men än på Lydia möjligvis.
Problem tre är att jag ständigt och hela tiden har varit för trött, eller så har andra saker kommit ivägen.
Men imorgon kväll, eller kanske onsdag kväll hoppas jag på en förbättring!

Men, det ska komma ett sådant inlägg.
Det ska också struktureras upp på min blogg, så att det blir lite tydligare vad den handlar om.
Ska fixa det någon dag snart.
Resten av kvällen blir kort och blött, för nu ska jag tvätta håret.

.

Lydia tog med sig en burk chai latte av bästa kvalité till mig när hon kom hit.
Nu luktar det i hela mitt rum.
Och jag måste stå emot, för jag har inte tid att dricka det nu.
Framför allt har jag inte råd att dricka av det varje gång jag känner doften.

Måste. Stå. Emot.

Tänkte bara säga det...

att det gör mig väldigt stolt när jag ser facebook chatten mellan mig och min bror.
Båda har vi visningsbilder som lilla jag har tagit.
Jag som inte alls kan ta kort.
Det känns bra.

(Simon, det betyder inte att du inte kan byta visningsbild utan att jag blir ledsen, byt om du känner fört. Jag är stolt så länge det varar!)

Eftersom jag är rädd att ni har glömt hur jag ser ut.

Och lite eftersom jag har en dag där det enda jag gjort utanför huset är att handla...

Eller bara för att jag har en väldigt egoig dag.

Men mest för att jag inte vill att ni ska glömma hur jag ser ut,
jag lovar.

Ifall någon har missat det...

Så bor jag hos en väldigt bra människa.
Hennes pedant sidor kan jag leva med,
för hennes andra positiva drag är väldigt fina.
Det är sällan man trivs så bra med en arbetsgivare som jag trivs med min.
Imorgon ska vi gå på bio,
You'll met a tall dark stranger.
Men denna gången ska jag betala för mig själv!
(Speciellt eftersom det är hon som har betalat mitt biokort)

Jaha.

Nu har hon åkt hem. Och lämnat mig alldeles ensam här.
Nej, alldeles ensam är jag inte.
Det är bara en väldigt konstig omställning.
Att leva bredvid någon i en hel vecka, göra nästan allt tillsammans,
och sen bara säga hej då, nu ses vi inte förrän till jul.
Och så vet jag att jag kommer behöva gå igenom samma sak om två veckor igen.
Jag ÄR glad över att folk kommer hit, det är helt underbart. Men det är jobbigt också.
Jobbigt att bli lämnad kvar på något vis.
Det är tur att jag och Lydia har haft så roligt,
och att vi gjort saker som Lydia och Olivia alltid gör.
Latat oss och pratat om vårat framtida café.
Lite överpriser får ni tåla, för det kommer att vara världens bästa café om man bortser från det.

Nu ska jag kolla på The Boat That Rocked med kommentatorspår och försöka måla.