Växelspakar och sånt som killar har, men inte pappa.

Jag pratar ganska mycket, och ofta hinner jag säga saker jag inte alltid tänkt igenom. Det resulterar i att man ofta får höra "det har du sagt!" Har jag?! Ja, de hävdar ju det så jag får väl tro på det då. Och alltför ofta har jag sagt någonting som inte riktigt var meningen att det skulle bli så. Som när jag talade om för pappa att någon kille jag känner har en växelspak, tillskillnad från pappa. Jag pratade ju om bilen och jag minns inte alls när detta skulle ha hänt, men om jag berättar det här nu så kanske, kanske jag slipper få höra min syster berätta om det på mitt bröllop...

Kanske?

Rosor är röda...

Sånt här sysslar jag med ibland, när jag får fixidéer. Jag tror att det blev 30 rosor tillslut, kanske blir det fler en annan dag. Hur som helst undrar jag om jag hade fått någonting gjort om jag inte vore så envis...

Rosorna är förövrigt mellan 0.5-1 cm i diameter, lagom pilligt tycker jag.

Jag ska berätta en sak för er.

När man hör franska, utan att kunna det så tycker många att det är ett väldigt vackert språk. Det tyckte jag också, jag drömde mig bort till världar där jag kunde hantera språket utan svårigheter och hur vackert det lät. Men när man sitter och övar verbformer och ord och annat inför prov så blir språket bara fulare och fulare. Rörigt, alldeles för många vokaler och ingen ordning på några verb eller tempus böjningar. Fransmännen spottar fram sina skårrande r och jag ska säga er att språket kanske låter vackert, men innehållet är detsamma som i vilket annat språk som helst. Det är inte hur man säger orden som har en betydelse, utan vad orden betyder. Jag skulle inte bli lyckligare av att höra je t'aime än jag älskar dig.

Ja, jag vet att jag kommer att ta tillbaka det någon dag och att jag fortfarande tycker att franska är ett vackert språk, och det vore väldigt roligt om jag kunde behärska språket. Det är bara det att idag har jag stirrat mig blind på det utan att ha blivit någonting bättre, och jag vill inte ha prov imorgon för jag känner att det inte kommer att gå bra.

Över och ut, nu har jag klagat slut.

Smida planer.

Det tar oftast ungefär en timme från att jag lägger huvudet på kudden till att jag faktiskt somnar, så jag brukar utnyttja den tiden till att tänka på vad jag ska göra när jag är vaken och smida andra trevliga planer. Det bästa är att på natten, alldeles ensam i mörkret så finns det ingenting jag inte skulle kunna lyckas med. Vill jag sy en jacka, då ligger jag vaken tills jag kommit på hur jag ska lyckas göra varenda liten detalj, det kanske är därför jag inte somnar också...

Igår hann jag tänka på väldigt mycket saker, och bland annat har jag nu bestämt vad det ska bli för efterrätter på den lilla bjudningen jag kommer att ha för mina kära vänner som tog studenten eller fyllde år under tiden jag var här. Det är överpretentiösa efterrätter och jag kommer aldrig ha ork eller råd att göra dem allihop, men vad jag älskar att ligga och tänka på det! Alla dessa efterrätter ledde mig till en idé om en tårta jag ska göra åt familjen här, som avskedsfika innan jag åker hem. Fint och så där tänkte jag först, nu tänker jag bara dumt, dumt, dumt. Nu vill jag ju bara att det ska bli sista veckan så att jag får sitta med den där tårtan som ska bli så god, fin och perfekt. Kommer den att bli god, fin och perfekt? Nej, för jag kommer garanterat att ha tappat lusten att göra den tills dess. Kreativitet ska man släppa ut så fort man känner att den kommer, och inte förvara i en box till ett senare ändamål.

När jag blir stor ska jag vara en sånn som genomför alla roliga, kreativa idéer jag får. Men för nu så får det bli franska plugg. Inte alls lika roligt.

Knokke.

Ja, fötterna är sönderbrända på sista bilden. Det är inte enda delen av mig som jag har bränt, men vad gör det när man har fått vara vid havet i två dagar och bara njutit? Första dagen somnade jag över mina skisser och andra dagen höll jag mig i skuggan tills den försvann. Vi hann med att bada och att promenera längs stranden. Vi drack varm choklad på en uteservering och jag började gråta när en audi r8a åkte förbi och Stina förstod inte alls varför jag var så löjlig.

Man kan säga att jag är mycket, mycket nöjd och att jag är mycket mycket lycklig. Ibland leker livet.

I väntan på att jag ska gå igenom alla foton som tagits dessa dagar...

Kusten.

Ikväll åker jag och Stina med hennes värdfamilj till kusten, ska bli skönt att få njuta av havet i någon dag. Och i total brist på inspiration till att skriva här så får ni två bilder, en med min nya bikini som jag bara fick köpa med löftet att nästa år syr jag min egen och en bild med saker jag var och handlade innan, kan ni gissa vilken av sakerna som var ett impulsköp?