Öckerö-Landvetter-Ullared-Öckerö.

Det är nu en timme och tjugo minuter kvar tills färjan går, efter det tar det återigen en timme och tjugo minuter till vi är i Landvetter. Där jag ska lämna av Rebecca så att hon kan åka till Afrika.

Det slog mig igår att man skjuter bort många tankar man inte vill tänka på när man ska åka iväg en längre tid. För när jag satt där i Rebeccas källare och kollade på Fångarna på Fortet kommer Rebeccas lillasyster Olivia ner och vill säga hej då till Rebecca, eftersom hon ska gå och lägga sig. Med lite lättnad i bröstet tänker jag: " Vad skönt att det inte är jag som behöver säga hej då till min syster för att åka iväg i tre månader!". Hur i hela friden tänkte jag där? Men, ni kan vara lugna, ganska snabbt insåg jag att jag kommer också behöva säga hej då till min syster. Alldeles för snart och över en alldeles för lång tid. Precis efter att hon har gift sig och det har gråtits och kramats om det. När familjen möter mig vid flygplatsen i Bryssel så kommer två små barn vara överlyckliga och inte alls vilja ta emot en rödögd, ledsen tjej. Det är då jag är glad att jag är tjej, och att det är mycket mer socialt accepterat att jag sminkar mig innan jag kliver av planet...

Förutom Landvetter resan idag så tar jag med mig Suss till Ullared, där resväska ska inköpas. (Och eventuellt en tv-serie eller två för ensamma stunder.) Sen ska jag hem och packa. Hjälp.

Efter mycket oviktig information kommer här en lite viktigare för alla de som kommer att sakna mig något förskräckligt(!): Jag kommer hem till Sverige igen den 23 december för att fira jul, jag vet inte när jag åker igen, men jag ska kämpa för att få fira julen på Öckerö och räknar med att möta många av er på julgudtjänsten!